Första hjälpen

Ibland känner man sig i behov av första hjälpen, lite andningshjälp där man ligger ögonlös och utslagen. 

Jag kom plötsligt idag till insikt om att det är precis det bloggen är för mig just nu. Ett sätt att få konstgjord andning när det är svårt att andas själv. Ett sätt att få första hjälpen när det krisar. Ett sätt att fokusera på både glädje, guldkorn och det fina i livet när det sorgliga, svåra och oundvikliga omringar mig och kommer närmre med hårda stöveltramp. 

Då stirrar jag mig blind på blommor och blad, barnteckningar och okända människors strumpor som en avledningsmanöver. Så får det vara just nu. Jag orkar inte alltid vara djuplodande och analyserande och struntar i att dra slutsatser. Bara konstaterar att naturen är lika vacker idag igen.

Det är väl ingen konst

"Det där är väl ingen konst", kan man kanske utbrista när man ser på till exempel tavlor på en konstutställning. "Det där hade jag också kunnat göra".

Och det kan man ju! Det är bara att sätta igång, skapa, måla, kreera, tillverka. Låta fantasin flöda.
Sen är det en helt annan femma om man verkligen hade kunnat göra det där som konstnären lyckades med. Men det du gör, det du åstadkommer, det du skapar har precis lika stort värde.

Den här har jag gjort. Bara för att jag ville, och kunde. Roligt hade jag också och det är den bästa bonusen. Man ska ha roligt i livet! Det är lätt att glömma bort bland alla matkassar, hämtningar på dagis, lysrör och parkeringshus.

Fikarast. Kaffe och marsipanbröd

Dagvill

Smygfotade på tåget idag. En snubbe som satt mitt emot hade tisdagsstrumpor idag på en onsdag. Rebelliskt.

Nu snackar jag skit

Offentlig toalett. Kundtoalett.

Viktigt att det finns i nödlägen och många är fina som den jag fotade här ovan. 

Men många har nog som jag, svårt för att använda dem. Jag drar mig in i det längsta för att gå men ibland måste en ju göra sånt en egentligen inte vill.

Det är nog ovissheten om hur det ska se ut när en väl klivit in och låst dörren. Hur kladdigt är golvet? Hur mycket avlagringar finns det i handfatet? Finns det papper och tvål? Hur luktar det? Fartränder i toaletten? Ibland blir en positivt överraskad och det är både rent och snyggt. Förhållandevis i alla fall. Det vore ju en bra sak om alla satte sig ned för vätska stänker och bildar små droppar. Det har en lärt sig på fysiken i skolan men nästan halva befolkningen verkar ha glömt bort det. 

Det är ju också bra att slänga papper i papperskorgen och inte under den. Likaså tuggummi och snus. Konstigt det där med att många verkar vara generellt dåliga på att pricka rätt med både det ena och det andra!

Det värsta är dock en festivalbajamaja som stått till sig några dagar. Där skulle jag inte gå in ens om jag fick betalt. Fast jo, nöden har ingen lag och är det kris så får en väl hålla andan och kissa hårt som Björn Gustavsson sa.

Goa bönor

Oj så otippat att köpekaffet på Pressbyrån var gott! Annars är jag petig med kaffe och vill att det ska vara på ett visst vis, annars kan jag lika gärna avstå. Det ska vara bryggkaffe eller kaffe i pressokanna, helst varm mjölk i botten på koppen och sen på med kaffet tills det blir en lagom mellanbrun ton och det får inte vara för ljust eller för mörkt. Klart att dricka. Nu blev det angenäm fika på tåget och jag behöver inte min termoskopp med hembryggt kaffe nån mer gång.

Mmmmossa

Mossa på trädstammarna är inte bra enligt trädgårdskännare och det står även i böcker om odling och trädgård. Så egentligen borde jag skrapa bort det här med stålborste och få barken ren men jag har inte hjärta att göra det. Det är ju inte så utbrett, mycket frisk stam kvar. Och när man tittar lite närmare får man se....

...att mossan ser ut som små rufsiga granar eller böljande sjögräs vid klippkanten till ett hav.

Dessutom är ju färgen så illande vackert grön att jag inte kan sluta titta. När jag stryker över mossan är den sammetslen. Mmmmm mossa.

Nej utbredningen av mossa är inte så omfattande. Den får vara kvar lite till. Däremot ska jag rensa bort all gräsmatta som tagit över i den lilla rabatten under trädet. Där ska det bara vara jord egentligen, med en liten stenkant runt, det syns inte så bra just nu.

På examensutställning med duktiga dottern

Hurra för min stora dotter som snart är färdig designingenjör. Hurra! Vi fick komma till högskolan och se examensarbeten redovisas i en trevlig utställning. Jo guidade och visade runt och berättade. Vi bjöds på biscotti, druvor och cider. De hade redovisat sitt arbete som ett spel som visade hela arbets- och tillverkningsprocessen. Kul ide.

Jag är så stolt över henne som slitit och jobbat hårt under de här åren. Nu är hon färdig och ska ut i livet. Hon som nyss var liten och hade svettiga små händer som höll i mina, som pratade från morgon till kväll och som inte var rädd för något och kunde allt! Det är bara de svettiga händerna som hon inte längre har. Gulle Jo.

Doften är vidunderlig

När citronträdet blommar ute på altanen är det en fantastisk citrusdoft som slår emot mig när jag öppnar dörren. Trädet blommar i princip hela året om men här på kallare breddgrader tar det paus speciellt under vintern. Annars både blommar det och bär frukt samtidigt, inte som äppelträden direkt. 

Som vanligt har jag fotat nära blomman och blir lika fascinerad varje gång över hur fina och detaljerade de är och vilka klara, krispiga färger. Naturen är fantastisk om och om igen!

En vanlig dag på barnens skaparverkstad

Pyssel. Porslinsmålning på barnens skaparverkstad med dotter och systerdotter. Kul! Fina lokaler, fin personal och en finfin men trött hund.

Lilla snigel

Hela vår trädgård svämmar över! De sitter överallt i äppelträden, på staketet, huset, brevlådan, soptunnan och i alla rabatter. Jag vet inte om de gör mest nytta eller skada men de får väl stanna. De är ju ganska fina och stör inte så värst.

Än så länge har vi inte spanska skogssniglar hos oss och det får vi väl vara glada för. Där går gränsen. Då blir det snigelplockning. Då är jag inte längre odelat förtjust i naturen och alla dess under.

Den som spar den har

När jag var liten var det viktigt att spara pengar till det man önskade sig. Det kunde vara en bandspelare, en LP-skiva eller rullskridskor. Jag la en del av veckopengen i sparbössan varje vecka, önskade pengar till födelsedagspresent och julklapp och kanske tjänade några kronor på att göra någon en tjänst som att gå och handla tidningen, klippa gräset eller gå ut med hunden.

Det var en stor stund att tömma ur pengarna ur sparbössan och räkna dem och känna glädjen välla upp inuti när man insåg att man sparat ihop tillräckligt mycket för att kunna köpa det där man önskat sig.

Jag försöker att göra på samma sätt även nu. Det är såklart inte så lätt att spara ihop pengar för att köpa ett hus, en bil eller något annat riktigt dyrt. Men att köpa möbler, tv, kläder och annat som är så kallade konsumtionsvaror på avbetalning blir ofta en dyr affär. Jag försöker spara och när det är klart är det inte ens säkert att jag längre vill ha det jag sparat ihop till. Man blir lite snål med sina hårt ihopsparade pengar och slänger inte ut dem på vad som helst. När man handlar med kreditkort eller köper något på avbetalning kommer den insikten först efteråt. Den insikten gillar jag inte och har därför inte ett enda kreditkort i min ägo.

En present

Jag fick en present.
En fin gammal kexburk från Örebro kexfabrik.
Den passar perfekt ihop med den stora burken jag skrev om tidigare.
Nu blir köket ännu lite finare med två burkar som hör ihop, som hittat till varandra tack vare
min lilla dotter. 
Tack!

Vattenblänk

Ett blänk av vatten är alltid effektfullt i alla foton. Här blänker det till i en daggkåpa. De är ju liksom gjorda för att ha sitt eget lilla vattenblänk. Blommorna är också förtjusande fina med sin gulgröna diskreta färgsättning. Som en liten grön dammvippa.

Jaha, så var jag igång igen då. Ojar mig om naturen och hur fin den är och hur fantastisk den är.
Fint!