söndag 30 november 2014

30. Kom ihåg

att njuta av att det är första advent idag. Var och en njuter på sitt eget vis. En del drar på med saffransbullebak, pepparkaksbak och ljus, glitter och stjärnor överallt. En del vill inte fira alls. Men oavsett hur man väljer att göra så kom ihåg att njuta av det. Njuter man inte så har det kanske blivit ett måste och inte något lustfyllt.

Vi har redan haft adventsljusstakar, stjärnor och pynt framme i en vecka. Jag kunde inte låta bli förra helgen utan ställde fram, hängde upp och fixade. Det är nåt visst med advent och veckorna fram till jul. Det är nåt visst med själva julen också. Det är nåt visst med nyårsafton som också är en härlig dag .
Sen är det som att luften går ur alltihop och man får äta upp de sista godisbitarna och lussebullarna, karva sista skivorna av skinkan och dricka sista musten och sen städa bort julen, dammsuga upp barren och ställa undan lådorna till nästa gång och istället köpa hem krispigt vårfräscha tulpaner och byta alla juldukar mot nåt vårlikt grönt eller så. Januari, nytt år och en längtan mot vår.

Men just nu i vårt hus, pappstjärna i fönstret.



Ljuslyktor i rött och grönt och lite rosa, gult och lila.



Adventsljusstake i sandsten. Dyr och tung men jag gillar den på grund av sin enkelhet och avskalade stil. På andra sidan finns hål för fem värmeljus så den är gångbar året om.



Ljuslykta och liten silverask med kanelstång och nejlikor.



Den vita hyacinten är på gång att slå ut. Ingen jul utan hyacinter men jag köper bara svagdoftande eftersom jag är allergisk. Om de doftar för mycket får de stå på altanen på nätterna och komma in när vi är hemma. Då blommar de längre också, när de får stå svalt.



Om man kisar kan man tro att det är vitt och snöigt ute. En överexponering vänds till något positivt.


Sista dagen i tidernas gråaste november. 

Nu börjar ljuset och glittrets månad och det är fint.

Kom ihåg att njuta!

lördag 29 november 2014

29. Det var onekligen väldigt roligt när...


...vi var i London i mars. Här är Piccadilly Circus.




...Janne och jag gifte oss i april. Här är våra alldeles nya och blanka ringar.



...vi åkte på semester i juli. Här är utsikten från balkongen i Rimini, upp mot bergen och just det här berget är där San Marino ligger.



...jag var med på Konstafton i november tillsammans med Åsa. Här är några av alla våra besökare på Italiabaren.



...min syster med familj kom hit igår och sov över. Här är en rätt så läskig och väldigt fin dinosaurie som vi fick som present.




Sen fikade vi och åt ananaspaj med vaniljglass.

Sen åt vi tacos.

Sen åt vi godis.

Sen gick vi och la oss.

Typiskt fredagsmys!

fredag 28 november 2014

28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.

Nej inte bör. Bör är som måste och skall, tråkiga ord som lägger en börda och en tyngd på den de riktas åt.

Jag skulle vilja rekommendera den här.

Vinterbarn.

Boken är skriven 1976 av den danska författaren och konstnären Dea Trier Mörch*. Jag köpte den på bokrean 1982 och läste den. Kort därefter läste jag om den. Nu var det länge sen men jag kan precis känna tonen och berättelsens värme när jag ser omslaget så det är dags att läsa om den för kanske sjunde gången.

Vinterbarn handlar om kvinnor på en BB-avdelning i Köpenhamn. En del ligger där för att de är sjuka under sin graviditet eller har komplikationer av olika slag. En del har precis fått sitt barn men barnet är sjukt. En del ska precis få åka hem. Bokens persongalleri är så härligt för dels är det alla de här kvinnorna som ligger på salarna, dels sköterskor och läkare som arbetar där men också alla blivande pappor, storasyskon, andra familjemedlemmar och andra människor som finns i deras liv. De är så fint beskrivna och så exakt på pricken i karaktärer och också väldigt roliga och underhållande. Man får fnissa åt en del makar och barn som hälsar på men även åt en del av kvinnorna som ligger där i sina sjukhussängar och filosoferar över livet.

"Att föda barn är som att resa i ett främmande land. Så upplevde jag det, då jag under loppet av några få år fick mina egna tre barn. Med det är ett land som skiljer sig från alla de andra genom att man inte kan återvända till det. Rädd att detta land annars oåterkalleligen skulle försvinna, skrev och illustrerade jag romanen Vinterbarn." Så säger författaren själv om boken.

Jag som själv har två barn kan precis känna igen mig atmosfären på sjukhuset och den är verkligen en annorlunda bok. Hur många böcker har ni läst som utspelar sig helt och hållet på ett sjukhus? Nu är det ju ett tidsdokument också och allt förändras, så dagens BB-avdelningar och sjukhus ser inte ut som bokens. Här dricker de vin och röker och de olika behandlingsmetoderna och vårdformerna har ju också förändrats fram till idag. Men atmosfären, kvinnornas ruvande på sina bebismagar, alla funderingar och all oro som hänger i luften, den förändras aldrig. Alla bekymmer och glädjeämnen med de barn som man redan har, hur familjen hemma ska klara sig utan mamma som ligger på sjukhus, hur bebisen mår i magen, hur det ska bli när allt är över och vardagen tar vid, det förändras aldrig.






Boken är fylld av fina illustrationer av författaren själv, som visar graviditet, förlossning och det nyanlända lilla livet.

Jag hoppas ni kan hitta boken på biblioteket. Den finns på vår bibbla i alla fall!



*Jag kunde för mitt liv inte få till det danska ö:et när jag skrev det här. Det finns ju massor av hjälp att få ute på Internätet men det lyckade ändå inte. Jag har tryckt på vänster alt och 0248, jag har tryckt alt gr och nån sifferkombination som skulle funka, men nej. 

Bara så ni vet så har jag försökt. Ännu en anledning att uppdatera sig på datorfronten och äntligen köpa den dära Macken?



torsdag 27 november 2014

27. Ibland skulle jag vilja...

...att någonting riktigt, riktigt oväntat hände.

Alltså någonting riktigt oväntat men på ett bra sätt.

Jag skrapar en trisslott och får komma till TV 4-studion och skrapa fram hur mycket pengar jag ska få i månaden och i hur många år detta kommer att betalas ut.

Jag får ett telefonsamtal från nån som har konstgalleri i New York som säger att jag bara måste komma och ställa ut hos dem under flera månader och de betalar för resa och uppehälle för de vill verkligen att jag ska vara på plats under hela utställningen.

Jag skickar in ett manus och förläggaren ringer och är alldeles till sig och säger att det är det bästa manus de fått in i förlagets historia och det kommer att bli århundradets boksuccé och sälja över hela världen och jag måste lova att skriva kontrakt på fler böcker.

Jag vaknar efter en oerhört verklig dröm och inser att jag just uppfunnit något riktigt omvälvande, oklart vad, eller löst ett riktigt svårt problem som fred i världen eller aldrig mer svält på jorden. Bara att sätta igång då.

En advokat skriver ett brev till mig och deklarerar att jag just ärvt en okänd släktings jättestora herrgård/slott vid en underbar insjö/havet och det är just renoverat och helt inflyttningsklart och färdigmöblerat. Ungefär så som det hände på riktigt för Mark Levengood. Champagnen på kylning och hummern uppdukad på silverfat i östra flygeln där stråkkvartetten står på äkta mattorna och spelar under kristallkro....

Nej men vänta nu! Det här låter ju som dagdrömmar.

Ibland skulle jag vilja att någonting riktigt oväntat händer.

Nej men vänta nu, det har det redan gjort! Det gör det ju hela tiden.

Som till exempel när vi kom hem från semestern i somras och den lilla katten uppenbarligen hade längtat så mycket efter mig att hon sov en hel natt på min arm och vägrade flytta på sig. Det var oväntat och väldigt rart.



En natt drömde jag att mamma var här och vi fikade och pratade i timmar. Det var så verkligt att jag var glad när jag vaknade. Det kändes som om vi hade träffats på riktigt, om än bara för en stund och det var en härlig känsla som höll i sig länge. 

En gång vann jag första pris i ett lotteri och fick en picknickkorg i näver som var helt opraktisk att ha med på utflykt. Men ändå, jag vann första pris!

Det var en trevlig tillställning den där Konstafton. Många sa att vi hade den trevligaste lokalen och roliga och fina tavlor. Det var kul såklart, och lite oväntat.Vi är ju nybörjare på sånt där och hade aldrig ställt ut förut.

Man behöver nog inte gå omkring och vänta på att mirakel och fantastiskheter ska hända utan istället se att de händer hela tiden, fast kanske i mindre format och på ett annat sätt än man tänkt sig.



Throwback Thursday 8

Hårsdag, nej jag menar torsdag!


Nu har vi kommit in i 90-talet. Detta är 1991 och jag är mamma till lilla Jo 9 månader gammal. Här har jag en försvarlig mängd hår att handskas med. De icke helt naturliga lockarna är en rest av den sista permanenten som någonsin fått fäste i mina hårstrån, som min kompis Ansi gjorde på mig. Det var absolut inte hennes fel att jag aldrig mer ville permanenta mig efter det här, hon var en bra frisör som gjorde sitt jobb men jag hade fått nog och lät mitt hår vara rakt efter detta.

Fortfarande hade jag blonda slingor, både salongs- och hemgjorda. 

Bakom örat skymtar den obligatoriska scrunchien som man alltid satte upp håret med då, som en hårsnodd fast med rynkat tyg på. Man hade mängder av sådana så att man alltid kunde matcha med kläderna. De fanns även som en luddig variant som påminde lite om en mattfrans. Googla vettja, om ni inte var med på den tiden!



Pappa tog originalfotot.



onsdag 26 november 2014

26. Kolla! Här jobbar jag.

Förut jobbade jag på ett kontor i ett ganska fult tegelhus där någon annan hade bestämt vad jag skulle göra och gav mig pengar för att jag skulle göra det.

Nu jobbar jag hemma i vårt eget tegelhus. Då får jag göra precis det jag vill, nämligen att skriva, blogga eller hålla på med min konst. Sånt tar tid. Ibland alldeles jättelång tid och det ger väldigt liten timpenning om man nu räknar så.

Fast jag letar efter ett jobb där nån annan bestämmer vad ska göra och ger mig pengar för att göra det. Man måste ju ha en inkomst. Fast jag kanske inte kan jobba nio timmar om dagen fem dagar i veckan.

Jag ska jobba precis så mycket som jag klarar av efter min misslyckade operation och de andra operationerna som gjort att jag i alla fall kan känna att det finns hopp för framtiden. Det ska jag ta reda på nästa år.

Resten av tiden ska jag vara i vårt eget tegelhus och göra precis det jag vill, nämligen att skriva och hålla på med min konst.


Här sitter jag ibland när jag skriver eller klipper och klistrar mina kollage. Fast ibland halvligger jag i soffan med laptopen på magen eller så sitter på altanen med papper, sax och klister när solen skiner som allra härligast.

I lådan står de tavlor som var med på utställningen. Jag har inte packat upp dem än fast det har gått nästan en månad. Ibland blir saker och ting stående.

För övrigt är det mysigt att sitta här och gosa in tårna i fårskinnet under skrivbordet, tända ett ljus, titta ut genom fönstret mot gatan där det kanske kommer någon och går förbi. Det är inte den mest trafikerade gatan i stan. Skönt.

tisdag 25 november 2014

25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet.

Halloumi på grund av alltid gott. Skiva tunna skivor och stek i olja så blir de frasiga som små ostchips, tärna, stek och ha till spagetti, skiva och stek och ät till en stor sallad.

Parmesan på grund av alltid gott på all typ av pasta eller till carpaccio eller i en sallad.

Feta på grund av alltid gott rätt upp och ned till oliver och tomater och bröd eller i en grekisk sallad.

Värst vad jag upprepar ordet sallad.





Smör på grund av alltid så himla gott med lite smör i all sorts mat.



Ägg på grund av alltid gott, praktiskt och användbart. Kokt, stekt, skramlat, i sockerkaka, pannkaka, omelett eller hemgjord bearnaise. 

Eller hackat i en sallad!



måndag 24 november 2014

24. Månadens klädesplagg är givetvis...

...min nya stickade sjal som jag såg i ett skyltfönster och skyndade mig att fynda i början av november och inte har använt mer än nån gång när det blåste snålt ute. Alla andra dagar har det varit alldeles för varmt för stickad tjocksjal.

Den blir inte månadens klädesplagg för att jag använt den så mycket utan för att det är så snyggt med mörkgrått och små glittrande paljetter här och där. Den matchar november så bra, grå men med små inslag av något som glimmar till och lyser upp.


Jag hoppas på att snön och kylan kommer snart så jag kan få nytta av den. Inte för att jag alls är någon vinterperson men det är banne mig finare med snö än med regn och lera. Det passar också bättre till advent och jul och nyår om det är vitt och frostigt ute.



I helgen tog vi fram alla adventsljusstakar, stjärnor och ljusslingor och satte upp nästan allt.

Och tände!

Jag har också lagt fram nejlikor och kanelstång i en liten silverask i köket så doftar det jul på en gång, ställt i ordning adventsljusstakarna med levande ljus och snart slår första hyacinten ut. Hoppas den är av den doftfria sorten så jag slipper ställa ut den på altanen. Tyvärr är jag lite allergisk mot hyacinter men jag kan ändå inte vara utan dem när det är december.



söndag 23 november 2014

23. Hepp! Dagens måltidstips!

Jag hade först tänkt säga soppa. Eller avokado.

Eller ost, alla sorters ost. Det är ju alltid gott. Var och en för sig eller tillsammans.

Men dagens måltidstips blir istället:

Pannkaka. Pannkaka till frukost som vi åt idag. Himla trevlig och god frukost som man blir glad av hela dagen.




Jag gillar pannkakor som ser ut som en fullmåne, mönstrade som månens yta. 




lördag 22 november 2014

22. Kolla! Här bor jag.



Nu har jag ställt fram lite adventssaker och väntar ivrigt på att få tända ljusen. Vi kanske startar några dagar i förväg, vad gör väl det?



Vårt sovrumsfönster ut mot trädgården och grannarnas hus. På sommaren är det så grönt att man inte ser deras hus men nu när löven har fallit blir det liksom lite närmre till grannen.



Byrå i sovrummet. Fynd på loppis för över tjugo år sen, liksom spegeln.



Senaste plåtburksloppisfynden.



Den blomman borde blomma nån gång tycker jag. Jag har nog haft den också i över tjugo år och den har bara blommat en gång.



Himla praktisk köksö på hjul med massor av bra förvaring.



Köket.



Ute har jag fått upp krans på dörren idag. Snart är det advent!



Lyktor med nya ljus i. Fint i höstmörkret.



Ljusslinga i lillgranen.



Talgbollar till fåglarna.

fredag 21 november 2014

21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen.


- När man handlar mat och packar allt i plastkassar som genast skärs sönder av senapstuben eller nåt annat lite vasst. Man får bära påsarna som om det vore bäbisar och sen har man ingen användning av dem efteråt, inte ens som soppåsar.

- När kaffefiltret viker sig i bryggaren och man går och trampar och väntar på kaffet för man är så kaffesugen. Plötsligt inser man att doften av nybryggt inte ligger tung i huset och ser det ljusbruna vattnet i kannan.

- När det regnat in i brevlådan för att det blåser så att locket åkt upp och posten och tidningen är helt genomblöta och luktar fukt och trycksvärta och det inte går att få isär tidningssidorna.

- När man känner att hälen klibbar fast i skosulan inuti skorna och man inser att man har hål på strumpan. Den klistriga kalla känslan när hälen inte längre får vara med inne i strumpvärmen.

- När man är jättegodissugen och rotar runt högst upp i skåpen och det enda man hittar är en öppnad påse jordnötter. Jordnötter är inte godis. Eller när man så här i advents- och juletider förväntansfullt lyfter på locket till Aladdinasken och det bara är romrussin och körsbär i likör kvar.


torsdag 20 november 2014

20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli...

...nja, inte röka. Det har jag gjort.

...inte snusa. Det har jag provat och kräktes direkt.

...inte knarka eller röka Spice. Ett absolut nej på det.

...eeeeh.

Jag har redan en särdeles massa vanor som säkert skulle kunna klassas som ovanor. Det beror väl på vem som gör bedömningen.

Jag tror helt enkelt inte att jag kan skaffa mig en ny ovana för den får inte plats bland alla de jag redan har!

Vanor eller ovanor, det är frågan:

Jag gillar att hasa runt i mysbyxor eller pyjamasbyxor här hemma.
Jag halvligger gärna i soffan med filt över mig.
Har gärna kaffe- eller tekopp på armlängds avstånd.

Sitter helst med laptopen i just knät och har både Google, Facebook, bloggen, Spotify, Aftonbladet och några fler sidor uppe som flikar.
Tar med mig mobilen in på toa för att spela onlinespel under tiden.
Läser Aftonbladet på samma telefon det sista jag gör innan jag släcker och ska sova, bara för att kolla om det hänt något sen sist jag kollade om det hänt något.

Jag har flera laster som kaffe, avokado, godis, fika, sås, rödvin, ostbågar, brysselkål, kärlek, lördagar, semester, jul och lite annat.
Jag nyser och harklar rätt mycket men det kan bero på min ständigt pågående jäkla pollenallergi som håller på från mars till november och på det, som en nyhet för i år, pollenastma som nu under hösten och vintern kallas mögelastma och sedan köldastma = luftrörselände året om.
När jag går min powerwalk skrattar jag högt för mig själv nästan varje gång men det är inte mitt fel utan Karin och Saras.

Jag måste alltid torka handfatet i badrummet, kranen ska blänka och det får inte vara vattendroppar kvar på handfatets avställningsyta.
Jag blir tokig om kläder inte sitter skönt.
När jag lagar mat slänger jag alla skal och papper och skräp i ena diskhon och tar upp alltihop på en gång när jag är färdig.

Jag zappar gärna på tv:n och kommenterar det jag ser på nyheterna på tok för ofta.
Jag läser gärna ena delen av tidningen medan Janne läser den andra och jag envisas med att läsa högt ur min del trots att vi snart ska byta.
När jag ansar och rensar och klipper i trädgården lämnar jag gärna många och stora högar efter mig och sen ber jag Janne ta upp dem.

Jag brer ut mig som ett kryss i sängen när jag sover.
Det händer ganska ofta att jag går in med skorna på här hemma och på så sätt drar med en massa löv och grus in på hallmattan.
Jag gillar att tända många lampor och det är ofta så att jag inte släcker när jag går ut ur ett rum och det händer att det lyser som en finlandsfärja i novembermörkret här hemma även om jag gått hemifrån.

När jag är ute gillar jag att glo in genom folks fönster, inte så mycket för att se vad de gör som för att se hur de har det med möbler, tapeter och gardiner.
Jag säger alltså alldeles för ofta alltså.
Alltså, jag klämmer på mitten av alla tuber.


Listan kan fortsätta ett bra tag till men som sagt, om detta är vanor eller ovanor är upp till var och en.

Nu kan ni sitta en stund och fundera på vilka ovanor ni har.



Throwback Thursday 7

Redan torsdag igen,

Dags att kastas tillbaka i tiden till en gammal frisyr från förr.



1989.

25 år sen.

Ett år har gått sen prinsessan-Diana-frisyren och jag har haft håret på utväxt, slutat rulla upp det på värmespolar och låtit det vara lite mer rakt och lite mer taggigt. Fortfarande har jag en sjuhelsikes blondering och volym på huvudet. 

Volym var ju viktigt och det gällde att få UT håret från huvudet liksom. Det fick inte ligga platt. Här har jag ju dessutom gått på sidorna rätt hårt och fönat ut tinninghåret och sprayat fast det som två skärmar vid öronen. 

Jodå, detta ansågs snyggt...
av somliga...
i vissa kretsar...
tror jag...
har jag hört (känner mig väldigt osäker nu).

Om ni var med på den här tiden minns ni säkert Krystle i Dynastin (tv-serie om jäkligt rika människor som drack champagne, var otrogna och intrigerade hela tiden) och jag tycker mig ana en viss touch av hennes magnifika frisyr i min, även om hela jag har en något mer hemvävd air och förmodligen bara drack Champis och saknade alla de dramatiska intrigerna i min vardag.

Googla på Krystle om ni inte var med på den tiden!

Men gud så roligt det här är! 

Jag längtar redan till nästa torsdag.



Pappa tog originalfotot way back then.


onsdag 19 november 2014

19. Kolla! Det här åt jag idag.

Så där ja! Nu är jag ikapp med de senaste dagarnas försenade blogginlägg och här kommer dagens inlägg.


Helt vegetarisk lunch bestående av morotssoppa, avokadomacka och vatten. Ja, jo det är ju creme fraiche i soppan där så laktovegetarisk lunch är korrekt. 

Snygga färger på maten. Både röd, gul och grön. 

Det ser mycket godare ut än många andra rätter som mest är brunt, ljusbrunt, gulbrunt och beige McDonalds hamburgare, pommes och cola-färger.



Avokado på mackan kan ju tyckas konstigt men det är jättegott. Tycker jag.



Morotssoppan är löjligt enkel att göra och receptet finns här.


18. Ibland retar det mig att...




...en del människor är så himla sura. Surkart i vardagen är otrevligt överlag tycker jag.

Vad är det med folk som ska svara i telefonen på företag eller på myndigheter? De ska inte snäsa och muttra så man känner att man ska behöva be om ursäkt för att man har ett ärende och har ringt dem. De är där och jobbar för min skull. Jag är inte till för att de ska ha ett jobb. Har de en dålig dag får de gå ifrån och djupandas och dricka ett glas vatten och försöka igen. Annars får de säga till sin chef att de är så sura och griniga idag att de måste slippa prata med folk, eller gå hem och dra nåt gammalt över sig.

Vad är det med folk som jobbar i receptioner och väntrum? När man kommer till ett väntrum och får sitta ned och vänta och vill man inte höra hur de som jobbar i lokalen viskar med varandra i andra änden av rummet. Gå in i personalrummet och prata om dagens kunder/patienter/besökare eller vad det nu är som är så himla viktigt att det inte kan vänta till fikarasten. Inte viska i väntrummet!

Vad är det med folk över huvud taget när man ringer till någon och den personen låter sur och stressad när de svarar för att den är så himla upptagen. Ungefär som om jag skulle veta det när jag ringer och bara ringer dem just då för att vara störande och taskig! 

Nån som svarar surt "Jaaaa, jag sitter faktiskt i ett möte nu, vad gäller det?" eller 

"Ja, hej, du jag kan inte prata nu för jag håller faktiskt på att bada/laga mat/natta barn/!" eller viskande

"Hallå. Jag sitter lite dumt till. Jag är på begravning/bio/konsert. Var det nåt viktigt?"

Bra tips nedan:

     1. Svara inte då! 

     2. Svara inte i telefonen om du inte har tid att prata med den som ringer. 

     3. Bli inte sur i luren om du trots allt svarar.

     4. Man kan se vem som har ringt och ringa upp när man inte är sur och upptagen.

Det är nog sådana människors beteende som jag ogillar mest, de som liksom lägger över ansvaret på mig, som om mitt telefonsamtal orsakar deras sura humör. 

Jag inser ju nu att jag låter som ett riktigt surkart och det må vara så, men jag lägger inte över ansvaret på nån annan...eller jo....det gör jag visst...jag lägger ansvaret på alla de surkart som finns ute i samhället på olika ställen där det behövs trevliga, tillmötesgående, artiga och vänliga människor. 









17. Hepp! Dagens tv-tips.

Jaha, dagens tv-tips kommer två dagar för sent. Men det jag vill tipsa om, både hissa och dissa är Historieätarna på SVT 1 på måndagar 20.00. Historieätarna är ju en serie så tipset funkar hyfsat bra fast det är onsdag idag.

Jag tycker att det är en strålande idé att kombinera historia med folklivsforskning och mat genom många hundra år och slå samman det till ett underhållande program med både roliga och sorgliga inslag.

Roligt är det när programledarna Lotta och Erik modigt smakar på allt som serveras vare sig det är harpastej, sill i svagdricka eller potatismos med jordgubbssylt. Sorgligt är det när man påminns om fattigdomen som gjorde att människor fick koka soppa på gräs och örter och lägga i en bit läder för att få lite smak på anrättningen. Barkbröd, cikoriakaffe och all denna gröt, uppfinningsrikedomen är ju oändlig men det är sorgligt med fattigdomen.

Dock håller jag med bloggaren Karin på Karins Konstgrepp som skriver om det orimliga i att Erik Haag gång på gång känner en längtan och en självklarhet i att klä av sig och visa snorren för kostymören och röven för kameramannen. Vad är vitsen?

Dessutom ägnade han sig åt att prata i munnen på inbjudna gäster i det första avsnittet som sändes i måndags. Det är ju både ohyfsat och tröttsamt. Man kan inte som programledare ställa en fråga och sen fjanta bort svaret genom att spela apa och prata i munnen på den inbjudna experten.

Tumme upp för Lotta Lundgren och programmet som helhet.

Tumme ned för Erik Haag.

lördag 15 november 2014

15. 5 saker jag blir glad av i vardagen.



Egentligen vill jag ju skriva min familj, mina närmaste vänner och katterna. Men de räknas inte som saker.

Därför skriver jag att fem saker jag blir glad av i vardagen är:

Kärlek.

Lördagar.

En god och trevlig middag.

Att vakna och inse att jag har sovit gott.

Solsken.

Idag är det lördag, kärleken är överallt, god och trevlig middag väntar, i morgon vaknar jag säkert och har sovit gott och solen skiner. Jippi!

fredag 14 november 2014

14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli...



Krokodiler!

Nej då, inte krokodiler men dykning.

Det har jag tänkt på många gånger i livet men det har aldrig blivit av att prova dykning. Det verkar lite svårt också. Man ska kunna en massa saker och plugga på innan man får doppa huvudet och simma ned i djupet. Det förstår jag för det är ju förenat med livsfara om man inte kan allt det tekniska till 100%.

En utlandsresa som är kombinerad med dykskola vore nog det optimala. Det måste definitivt vara varmt i vattnet annars står jag och huttrar och vill inte hoppa i. Ja det är nästan så jag kan visualisera en dykskola vid Röda havet med klart, varmt vatten och färgglada fiskar och hur jag lätt lär mig allt det teoretiska för att få hoppa i och simma runt där.

Det jag tror är så härligt med att dyka är att man kan vara under vattnet så länge jämfört med om man bara håller andan, man får se spännande saker i vattnet och på botten och det är som en egen värld och jag tror att det är befriande att med lätthet simma omkring och känna sig tyngdlös. 

Om ni tycker att det är något bekant med den här krokodilen så har ni sett honom förut HÄR.
När jag nu gick in på den länken och läste inlägget såg jag ju att jag i princip skrivit samma sak nu som då.

Enda rimliga slutsatsen: Jag vill uppenbarligen gärna lära mig dyka!



torsdag 13 november 2014

13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

Utomhus finns det många platser som är favoritplatser för mig:

Munkängarna på Kinnekulle om våren när ramslöken blommar och det doftar lök och allt är grönt.

Badbryggan i Fåsjön norr om Nora i Bergslagen med fötterna i vattnet och kaffekorgen redo.

På en västkustsk klippa vid havet med ansiktet mot solen och tånglukt i näsan.

En biltur på Österlen mitt i högsommaren med det böljande landskapet och pilarna.

Altanen på hotel Arix i Rimini med en kopp latte macchiato i min hand.

Utomhuslistan kan göras lång!

Inomhus har jag också flera favoritplatser såklart, jag bor ju här, om man nu räknar begreppet inomhus som enbart hemma hos en själv. Man kan ju vara på biblioteket eller ett museum eller i en bil. Men nu menar jag hemma hos oss när jag säger inomhus. Där har jag som sagt flera favoritplatser och förutom sängen då, och soffan med det mjuka fårskinnet så väljer jag det här:






Åh, att bada är bland det bästa jag vet.

Att hälla upp vatten som är lite, lite för varmt så man måste stånka och stöna lite när man kliver i och att sen ligga där och bara mjukas upp och bli varm ända in i skelettet. Det är vardagslyx och värdefullt i alla fall för mig som är så frusen hela vintern.