fredag 12 december 2014

Seniliteten slår till

Jag svängde in på en loppis, gick runt bland möbler och klädställningar, tittade i korgar med julgransfötter och i lådor med tavelramar och scannade av bord och hyllor med min fyndradar.


Jag högg fyndet direkt. Oljan, det klassiska spelet som jag spelat så många gånger under min uppväxt och som jag älskar. Hur underbart är det inte att köpa oljefält, borra och antingen bli stenrik eller stöta på sand och gå i konkurs? 

Ett fynd för 25 kronor. Tjugifem spänn!



När jag kom hem fick jag en känsla av att det inte var ett sånt fynd trots allt. Var det inte så att....?Jodå, visst....



I spellådan låg redan ett exemplar av Oljan som jag fyndat på loppis för ganska många år sen och som vi spelat flera gånger i det här hushållet. 

Det var bara det att den lilla detaljen hade försvunnit från mitt medvetande och glömts bort när jag gick där på loppisen. På sätt och vis är lite härligt ändå, tänk att kunna bli lika glad igen för ett fynd som jag redan blivit glad för många år tidigare. 

Jag borde kanske ha känt lite déjà vu när jag såg Oljan där i hyllan på loppisen men det gjorde jag inte alls. Lite skrämmande är det, men mest ganska roligt och rätt oförargligt ändå, tjufem spänn liksom. Bara att lämna in på loppisen och hoppas på att nån annan hittar det och tycker att de har fyndat.

Eller förresten, jag har ju två döttrar som gillar att spela spel, nu kan de få varsitt Oljan och alla blir glada.

Så där ja, då var det ju ett fynd trots allt!

2 kommentarer:

  1. Alltid kul att fynda o det är ju inte dumt att ha två av favoritspelet ifall något får "fötter". Ha en mysig Lucia. Kramisar Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att fynda är härligt och jag kan ju alltid ge bort ett av spelen. Du såg ut att ha en mysig Luciamorgon såg jag. Härligt. Kram tillbaks

      Radera