fredag 16 januari 2015

En sorglig dag

Idag fick vi ta fram transportburen och bädda med en handduk.



Torka en tår i ögonvrån och börja packa.



Rada upp en hel massa kattsaker så att ingenting blev bortglömt.



Matskål och vattenskål.



Favoritkudden på äkta mattan framför tv:n. Så himla skön att luta sig emot eller ligga på och slappa och låta de små kattbenen hänga. Den får vi inte glömma.



Favoritleksakerna.



Vaccinationskort, bästa leksaken och så de där dyra dropparna från USA som tyvärr inte fungerade.



Favoritgodis.



Vår lilla söta kattfröken Diva har flyttat hemifrån.

Det gick inte att ha våra två goa katter i samma hus trots alla våra försök att på olika vis få dem att samsas. Jag köpte ju dyra droppar från USA som sades kunna få katter att samsas. De fungerade dåligt. Trots att våra katter är syskon och varit tillsammans hela livet har de ägnat det senaste halvåret åt att morra, fräsa och jaga varandra och den det var synd om var Diva. Brorsan som är dubbelt så stor har legat i bakhåll och väntat på henne för att kunna jaga henne så fort hon visat sig.

Nu får hon bo hos en snäll familj på landet och slipper dela hus med en annan katt. Där har hon kattkompisar i granngården, om hon vill, och hon kan jaga så många möss hon bara orkar. Familjen hade haft katter tidigare så de hade nog saknat det mysiga välkomnandet av en gosig katt när de vaknar på morgonen eller kommer hem efter jobbet. 

Nu får de den äran att bo ihop med världens gosigaste och divigaste kattfröken och vi hoppas att hon får ett bra liv hos sin nya familj.

Diva.

4 kommentarer:

  1. Vad tråkigt att det inte funkade att ha kvar den lilla vackra Diva. :-(

    Våra två är ju också syskon och slåss en del men inte så farligt att vi måste dela på dem som tur är. Och här är det snarare Kattis som är den som muckar med Max hela tiden. Han kan till och med vara lite kontaktsökande emot henne, men hon ger honom en snyting så fort han kommer för nära. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är jättetråkigt.
      Vi har verkligen försökt med allt.
      De var ju bästa vänner och plötsligt hände något och de började slåss och jaga varandra. Eller snarare Milo jagade Diva, låg i bakhåll och bara väntade på henne. När de var mindre var det hon som dikterade villkoren och han var en gentleman och vek sig varje gång.
      Nu verkar det som han lever kvar i kattungestadiet och tycker leka och jagas är kul. Hon däremot har växt upp och vill hellre jaga möss än leka kull med brorsan.
      Hon får det säkert jättebra hos sin nya familj men oj vad sorgligt och ledsamt det här känns.
      Fatta bara att välja vilken katt som ska stanna och vilken som ska flytta.

      Radera
  2. Ja fy. :'(
    Men skönt ändå att ni hittade nån att ta hand om henne!
    Det kommer nog bli bra efter ett tag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu känns det väldigt tomt och vi saknar henne mycket. Men som du säger är det skönt att vi slapp ta till det värsta tänkbara att avliva henne för att ingen kunde ta hand om henne.

      Radera