lördag 28 februari 2015

Glad liten gubbe



Just nu kör vi sista varvet med strykjärnet och packar för en semester. Då såg jag plötsligt den här gubben på strykjärnets handtag. Den kunde jag ju inte undanhålla er.

Nu stänger vi resväskan och reser bort och njuter av vila, sol, mat, champagne och bra böcker och kommer hem som två glada gubbar om en vecka.


torsdag 26 februari 2015

Katt gör vad?
























Ja?

Jaha?

Jo lite kan det ju kittla om de kommer riktigt nära med pälsen, och svansen.

Eller?

Jo men visst är det viktigt att skriva ihop ord när de hör ihop och skriva isär ord när de inte hör ihop. Det blir kanske svårt att förstå vad det står i texten annars, och ibland blir det mest lite roligt och man kan fnissa åt det. Fast det kanske inte är roligt alls.


onsdag 25 februari 2015

Februari månads konstutmaning

Den här månadens utmaning gick ut på att på ett eller annat sätt dokumentera hela eller delar av badrumsskåpet. Eftersom jag bestämt mig för att inte göra ett kollage utan utmana mig själv med blyerts och kanske akvarell, så drog jag ut på utmaningen länge.

Jodå, jag fotade badrumsskåpet och dess innehåll men det räckte ju inte, jag skulle ju rita också.


Till sist gjorde jag slag i saken och satte igång. 

Det blev blyerts men inte akvarell, utan kritor som är som akvarellfärg för om man vill kan man spä ut kritfärgen med vatten. Det gjorde jag inte.



Jag valde bara delar ur badrumsskåpet. 









Jag mäktade inte med att dokumentera varenda sak som står i skåpet, då hade jag behövt hålla på jättelänge. Nu går ju den här utmaningen på att avblockera sig och inte att skapa nya blockeringar så det gäller att hålla det simpelt och enkelt. Framför allt ska det ju vara roligt.





Så kom jag till själva färdigställandet av motivet och ni kanske kan se vad som hände?



Det blev ett kollage ändå!

Jag kunde inte hålla mig ifrån det trots allt. Det är ju det bästa tycker jag.

Här kommer de sista flickorna från januari månads utmaning också, de som skulle få lite färg på sig.

Nu känns det bra att vara klar med båda utmaningarna och se fram emot mars. Lite som när man var liten och hade gjort läxan och kände sig nöjd. Fast det här går ju inte att jämföra med läxor på långa vägar. Nej nej.









Så där ja! Nu är jag klar med den här frökens uppsyn och fick badrumsskåpet städat också.

Bring it on mars, nu är jag redo för nästa utmaning. Det ser jag fram emot.

måndag 23 februari 2015

Allt fult är inte fint

Jag har ju många gånger skrivit om hur jag tycker att det fula kan vara fint. Rostiga detaljer på en cykel eller ett staket, gamla tegelbyggnader, betonggolv och kolhögar i gråväder.

Men det här mina vänner är fult som inte är fint. Det här är bara deprimerande fult.


Arbetsförmedlingens golv. Smutsgrått och spräckligt så att man inte ska se all vintermodd som besökarna drar med sig in på golven. Med ett tejpat gulsvart varningsstreck framför receptionsdisken som för att visa att "hit men inte längre" får du gå. Stå bakom linjen, kom inte fram till disken. Precis som i amerikanska fängelsefilmer där de ska stå bakom strecket när de lämnar in eller får tillbaka sina ägodelar.



Inredningen i en vanlig stadsbuss. Gråfult, trist och med samma smutsgrå och praktiska golv som på AF,  men med ett plus för att stoppknapparna är glatt gula. Sätena är klädda i de helt så för kollektivtrafik enhetligt smurfblå tyget. 

Tur att man kan titta ut.

Tur att man får åka hem.


söndag 22 februari 2015

Just idag

Just idag har detta hänt.

Solen sken mitt bland all blåst och mulet väder och gråa moln.

På spaljén hade klätterhortensian fått stora gröna knoppar överallt.




Jag gick ut i solen och lät den lysa in i ögonen för att pigga upp mig.

Små krokusskaft stod raka i rabatterna.



Det kommer upp små smala illgröna spret i rabatten också. Jag minns inte riktigt vad det ska bli av dem när de blommar. 



Men de här känner jag igen!

Så underbart när de säger på vädret att det officiellt är vår i vissa delar av Sverige för att det varit plusgrader i en veckas tid nu. Så skönt att få byta regndroppar mot snödroppar.



VÅR!

VÅR!

fredag 20 februari 2015

Att orka förstå konst

Det är så intressant det här med konst.
Vad ÄR konst egentligen? Är allting konst eller är det oljemålningar på ett museum?
Nej såklart inte. Jag tycker att nästan vad som helst kan vara konst fast ju längre ifrån oljemålning på museum det är, desto svårare kan det vara att se det som konst. Man får anstränga sig lite mer för att se och förstå. Dessutom tycker jag att alla definierar konst på sitt eget sätt. Det har var och en rätt till.

Och konstnärerna som skapar konsten.
Konstnären som målar tavlan har troligen eller förmodligen nån anledning att göra det. Ett mål, en mening. Eller kanske inte?

Och vi som ska titta på konsten och ta den till oss.
Betraktaren har ett svårt jobb. Att stå framför en tavla och se på den och försöka förstå den är ett svårt uppdrag. Det är bekvämt att se en tavla som föreställer en tall i solnedgång för den är lätt att begripa. Andra motiv som är svårare att ta till sig kräver både ett engagemang av betraktaren och också tid. Det är nog därför så många utbrister: Nej det här är inte konst, jag förstår ingenting.

Det är lätt att lägga skulden till sin oförmåga att förstå, på tavlan och motivet eller på konstnären. "Vad är det för tavlor X målar, man fattar ju ingenting?"


Den engelska författaren Jeanette Winterson skrev så här i Art Objects* en essä om konst:

"Long looking at paintings is equivalent to being dropped into a foreign city, where gradually, out of desire and despair, a few key words, then a little syntax make a clearing in the silence. Art, all art, not just painting, is a foreign city, and we deceive ourselves when we think it familiar. No-one is surprised to find that a foreign city follows its own customs and speaks its own language. Only a boor would ignore both and blame his defaulting on the place. Every day this happens to the artist and the art.
We have to recognize that the language of art, all art, is not our mother-tongue."

Jag blev helt betagen av just de här raderna för hon har ju helt rätt.

Om man är i en främmande stad i ett främmande land där de pratar ett främmande språk skyller man ju inte på staden om man har svårt för att hitta, göra sig förstådd eller känner sig lite otrygg och bortkommen. Man vet ju att detta stammar från en själv och att man, ju mer man lär sig hitta och lär sig korta fraser av språket, blir hemtam över tid.

Det okända är obekvämt, skaver lite och ger en känsla av otillräcklighet.

Det kända är bekvämt, tryggt och man känner sig självsäker.



Det är samma sak med att betrakta, ta till sig och förstå konst. Det tar tid. Det kräver övning. Det kräver mod.

Det är inte konstnärens intention att alla ska se samma sak när de beskådar en tavla. Det är upp till betraktaren, upp till var och en att se det de själva vill se. Det är här diskussioner kan uppstå kring vad var och en läser in i motivet. Det är en mycket intressant diskussion men ofta vill man som betraktare av bilder ha hjälp för att slippa den långa mödan med att finna motivet. Då vänder man sig till konstnären eller sin medbetraktare och säger "Vad är det här för nåt, det går ju inte att se vad det föreställer?" Detta i hopp om att få lite vägledning eller kanske medhåll.

Sanningen är att konstnären inte behöver svara på den frågan. Konstnären har kanske inget svar. Eller bara ett svar.

Om det finns många svar och alla är rätt och sanna måste man som betraktare göra jobbet, stå länge och titta på en tavla och låta den tala. Det gör den till sist.

Winterson skriver:

"When was the last time you looked at anything, solely, and concentratedly, and for its own sake? … We find we are not very good at looking."



Nej vi är verkligen inte bra på att se på saker på det sätt Winterson menar här. 

Att titta ordentligt och länge på en och samma sak tar tid och ork i anspråk. Att lägga möda på att titta på en bild i fem minuter och låta tankarna flöda fritt, att analysera det man ser, fråga sig om man förstår bilden och tycker om den eller ej, är ett hårt arbete. 

Att titta på tv eller slösurfa lite tar inte energi på samma sätt. Det går inte åt så mycket eftertanke att se på Gladiatorerna.

Prova gärna att välja en bild, gärna ett motiv du inte är van vid. Du kan leta på internet på konstsidor och sen ställer du äggklockan på fem minuter, titta hela tiden på bilden och låt tankarna flöda. Se noga på bilden och upptäck att du ser helt annorlunda på den före och efter de här fem minuterna.

Ju mer jag tränar desto bättre blir jag, det har inget med tur att göra, som Ingemar Stenmark sa.



* Jeanette Winterson -  Art Objects: Essays on Ecstasy and Effrontery från 1996.


torsdag 19 februari 2015

Industrigolv




Åh, slitet och gammalt betonggolv, polerat av tidens tand och troligen polermaskin också. Kanske klarlack också?





Några lager med färg från för länge sen. Avskavt och slitet.

Snyggt.



Men hur snyggt är inte det här?

Det må vara hårt att gå på om man dagligen jobbar i industri och går på betonggolv. Men när man bara är besökare och glider över de här härliga golven och bara beundrar dem behöver man inte tänka på om de är praktiska eller ej. 

Folk måste ju ha trott att jag var spritt språngande galen som gick och fotograferade golvet.



Ja visst, jag är galen.

Galen i betonggolv.

onsdag 18 februari 2015

Gästspel av konstnärlig dotter

Det kändes lite övermäktigt att hinna med femtio olika bilder på januaris konstutmaning så jag gav bort tio till min ena dotter som genast satte igång att skapa.

Här är hennes tolkningar och hon har gett dem namn också.





All that glitters is not gold, ME!



Om man ändå var som Björn Borg...





Utbränd.



Dubbelt kön, dubbelt så bra.



Dagen efter...



Livet som tecknad

tisdag 17 februari 2015

En av mina hjältar

Igår var Gunnar Bjursell gäst hos Malou i TV 4.

Han är en av mina hjältar och han forskar på ett område som jag är mycket intresserad av.





Han är docent i medicinsk och fysiologisk kemi på Karolinska Institutet och professor i molekylär genetik och molekylär biologi vid Göteborgs universitet. 

Det här låter ju komplicerat och avancerat, och det är det ju såklart.

Men det fantastiska med Gunnar Bjursell är att han ÄVEN är intresserad av konst och musik och det tvärvetenskapliga området kulturmedicin. 

Alltså det ordet, kulturmedicin, ett så himla härligt begrepp och kulturmedicin handlar om att kulturella och konstnärliga yttringar visat sig ha stor effekt på människors hälsotillstånd. Att sjunga gör dig friskare, att måla tar bort en del av din smärta för en stund.

Det här har man ju vetat sen antikens Rom, men kunskapen har motats undan, dömts ut och fallit i glömska under århundraden, till förmån för mer "riktiga" och viktigare forskningsområden. Det här med kulturmedicin är jätteintressant tycker jag. Det handlar bland annat om att sjunga, dansa, fotografera eller måla sig till smärtlindring eller annan lindring av en rad olika sjukdomar och diagnoser. Andra kulturella yttringar som körsång, graffiti eller knyppling fungerar också. Det väljer man själv.

När Gunnar Bjursell uttryckte sitt intresse för kulturmedicin i slutet av 90-talet möttes han av skepsis och hån från många forskarkollegor. Han lät sig inte hindras av det utan grundade den akademiska webbplatsen Kulturella hjärnan och där finns massor av forskningsrapporter och artiklar från världens främsta universitet, som handlar om en rad olika sjukdomstillstånd och diagnoser och kopplingen till det kulturella området, med bland annat musikterapi och konstterapi som ligger i framkant. 

Här finns forskning som direkt visar på hur viktigt det är för en människa att lyssna på musik eller uttrycka sin konstnärlighet på det sätt den föredrar och genom detta träna sin hjärna att bli mer mottaglig för all typ av inlärning, däribland matematik och språk.

Alltså måste man ju inse att musik, slöjd, bild och gymnastik är oerhört viktiga ämnen under hela skoltiden. De främjar inlärningen i alla andra ämnen av mer teoretisk karaktär. Får man sjunga blir man bättre i matte, får man måla blir man bättre på engelska och får man dansa blir man bättre i kemi. 

Alla dessa lite mer fria ämnen är i viss mån underordnade de mer rejäla kärnämnena som svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. När man gör ändringar i läroplanen och gör neddragningar i skolornas verksamheter är det tyvärr ofta ämnena musik, teckning och gympa som får stryka på foten.  Det borde inte vara så eftersom det inte är säkert att alla barn får sig tillgodo den här typen av aktiviteter på sin fritid och det borde heller inte vara så med tanke på att inlärningen generellt sett gynnas av dessa ämnen. 

Mer kultur åt alla!

Mer dans, sång, konst, musik i skolan och på fritiden genom hela livet och ni ska se att vi blir gladare och friskare på kuppen, och smartare.

När jag pratar med min doktor nästa gång ska jag fråga om jag inte kan få kultur på recept. Man kan ju redan få motion på recept har jag hört, så vem vet? 

"Hej doktorn, ge mig inte morfin, ge mig Gauguin!"

måndag 16 februari 2015

Anteckningsböcker


Jag fick möjlighet att använda en spiralbindningsmaskin och gjorde några anteckningsböcker till.

Spiralbindning är rätt kul och ett enkelt sätt att fixa egna anteckningsblock med snygga omslag. De här omslagen är alla tapetprover från kollektioner som utgått och som färgaffärer gladeligen ger bort om man frågar snällt.

Annars kan man klä in skokartonger eller andra lådor med dessa snygga papper, tapetsera om i dockskåpet eller bara rama in en riktigt snygg tapetbit.



Riktig 70-talskänsla på den här. 



Stiliserad skog, snyggt.



Hus och träd fast bilden är felvänd ser jag. Äsch, ni får vrida på huvudet.



Ah, illrosa paisley, härligt.



Här är hela högen.



Hus på Manhattan.

Betänk att alla de här omslagen är tapeter. 

Vilken skulle man egentligen vilja ha i sitt hem? 70-talstapeten som fondvägg i köket kanske? Manhattantapeten i nåt tonårsrum? Skogen i sitt eget sovrum? Nja, det är inte lätt att välja tapeter alla gånger.


fredag 13 februari 2015

Tegel i motljus



Det är ju ingen hemlighet att jag tycker det är snyggt med rost, avskavd färg och slitna ytor. 

Det här finns också med på min snygg-lista, tegel. Den här röda sortens gammalt tegel ska det vara.



Morgonsolen strålar och i motljus blir väggen om möjligt ännu snyggare då varenda hack och skarv och flisa syns.



Det här snygga teglet sitter på en gammal industrilokal och om man tittar just på sådana runt om i hela Sverige så har de ett gemensamt, om de är tillräckligt gamla är de också oerhört välbyggda pampiga hus av rödtegel, med snygga inramningar och dekorationer runt fönster, dörrar och takutsprång. 

Det är ett tips att lyfta blicken bara lite grann och titta upp mot taken när man går i sin hemstad eller i nån annan stad. Herre min je så mycket fint man dekorerade husen med förr i världen! Otäcka gargoylehuvuden, lagerkransar, vindruvsklasar, örnar och vingar och andra ornament.Vilket hantverkskunnande, vilken yrkesstolthet. 

Industribyggnader - fina grejer!

torsdag 12 februari 2015

Vårhimmel



För några dagar sen när hela dagen var som en vårdag, solen sken från en blå himmel, fåglarna kvittrade sin vackraste vårsång och snön smälte i små bäckar på gatorna, såg kvällshimlen ut så här. 

Se alla fantastiska toner av blått, rosa, lila och guldgult. Lite som ett blåmärke när man tänker efter. Eller precis som en vårhimmel när en solig dag går i graven.

Ändå är det bara februari så tänk så många härliga vårdagar och kvällar som väntar.


onsdag 11 februari 2015

Januari månads konstutmaning är klar (nästan)



Färgade läppar och ögon.



Djur som landat. 



Jul och bling.



Byggnader och text.



Prickar och tapeter.



Eltejp.

Säga vad man vill men den här utmaningen fungerade bra. När jag väl kom igång fanns det ingen hejd på idéer. Ni ser några exempel här. 

Jag är inte riktigt klar än. Jag har fem bilder kvar som ska få en omgång med akvarellfäger. Nästa utmaning, den där badrumsskåpsinventeringen, ska jag ju måla akvarell tänkte jag. 

Om det går.

Eller blyerts.