Allt fult är inte fint

Jag har ju många gånger skrivit om hur jag tycker att det fula kan vara fint. Rostiga detaljer på en cykel eller ett staket, gamla tegelbyggnader, betonggolv och kolhögar i gråväder.

Men det här mina vänner är fult som inte är fint. Det här är bara deprimerande fult.

Arbetsförmedlingens golv. Smutsgrått och spräckligt så att man inte ska se all vintermodd som besökarna drar med sig in på golven. Med ett tejpat gulsvart varningsstreck framför receptionsdisken som för att visa att "hit men inte längre" får du gå. Stå bakom linjen, kom inte fram till disken. Precis som i amerikanska fängelsefilmer där de ska stå bakom strecket när de lämnar in eller får tillbaka sina ägodelar.

Inredningen i en vanlig stadsbuss. Gråfult, trist och med samma smutsgrå och praktiska golv som på AF,  men med ett plus för att stoppknapparna är glatt gula. Sätena är klädda i de helt så för kollektivtrafik enhetligt smurfblå tyget. 

Tur att man kan titta ut.

Tur att man får åka hem.