Det är så svårt att föreställa sig att de här frusna snölådorna ska bli trädgårdsland om några månader. Redan nu börjar planerna för vad som ska växa här. Jag har skrivit önskelista och ritat en plan. Sen får vi se om det blir just så. Vi kan hinna ändra oss flera gånger på vägen.
Jag har inte köpt ett enda frö än, men som jag längtar.
Förra årets besvikelse blev helt klart sparrissalladen som ju lät som en drömgrönsak. En pinne med blad som skulle användas som sallad och när stammen växt till sig skulle man äta den som sparris. Det kom upp en del grönt men det vissnade och kom insekter men jag vattnade och gallrade. Bladen var inte goda och den pinne som blev kvar till sist ville jag inte ens äta.
Dillen däremot var en dröm. Frisk, grön, frodig, fantastisk. Jag hann frysa in massor och lät den sista gå i blom till kräfttiderna.
Broccolin var också fin, liksom den blandade salladen, sockerärterna och vitlöken,
Åh, nu längtar jag ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar