Calima, vinden från Sahara

En dag på semestern var himlen inte längre blå.

Molnen var fortfarande som vita små tussar, solen sken på som tidigare men himlen var alldeles grå.

Det var en himmel som påminde om nån domedagsfilm på bio.

Konstigt mörkgrå himmel, gråvita luddiga moln och en sol som försökte tränga igenom. 

Dessutom var det minst 30 grader varmt i skuggan och en rasande vind som fick palmerna att vaja som flaggpinnen på en barncykel och piska sina blad så de föll ned på marken.

Det här var den varma vinden Calima från Sahara som sveper in över Kanarieöarna ibland. Himlen var grå av sandpartiklar. Det var fascinerande och lite läskigt för det blåste så koppar och glas kanade av borden, parasollen fick läggas på marken och som sagt torra blad från palmerna yrde omkring.