Kalebass

Det här med odling det är ju ganska så kul!

Jag fick en liten oansenlig planta av min pappa. En liten kalebass. När jag kom hem planterade jag om den i ny jord och gödslade och den fick en rejäl pinne att stötta sig mot.

Nästan direkt började den växa så det knakade. Vi fick flytta den in i ett hörn av altanen och drog snören upp i taket för att ge den klättermöjligheter. 

Den klättrade på.

Sen började den blomma. Stora vita blommor som bara var öppna några timmar i skymningen och en bit in på natten. Självlysande vita.

Ja till och med sånt fint fjunigt ludd på bladen, sånt som jag gillar så. Lägg också märke till den grymt gröna mitten.

Ja som sagt så tog klättrandet fart och nu har den svängt höger uppe vid taket och fortsatt vidare. 

Om man vill ha kalebasser får man ligga i och hjälpa plantan lite på traven. En del blommor är hanblommor och en del är honor. Hanarna får långa blomskaft medan honorna har lite kortare skaft och en lite mer bullig form intill blomknoppen. Då får man stå med en liten fin pensel i högsta hugg och vänta på att blommorna öppnar sig för att assistera lite i hopp om att få frukt längre fram i sommar.

Det kom två frukter men den ena växte inget så den tog vi bort. Den andra rackaren växte dock så det knakade. Nu väger den flera kilo och vi undrar bara hur länge den kan hänga innan skaftet går av.

Snyggt mönster också!