En dag på Liseberg

En dag på sommaren när solen sken åkte jag med barnen (hm ja, 22 och 25 år gamla barn) till Liseberg för att det är ett sånt ställe som vi gärna vill åka till varje sommar. Bara för att det är så härligt där, vackra planteringar, galna karuseller, chokladhjul och nästan alltid mycket folk.

Jag är inte en sån där person som behöver åkband för att åka så många attraktioner som möjligt. Det här är min typ av åktur. 

Vi gick genom hotell Gasten också. Hua, läskigt! På ett ställe kom en läskig gast upp bakom mig, jag gick sist i ledet såklart, och jag blev så rädd att jag hoppade åt sidan och slog mig på benet. Det blåmärket satt i mer än två veckor.

Vi åt en vegetarisk buffé som var väldigt god. Toppen! Mycket godare än korvkioskmat som inte riktigt är min favorit.

Den här åkte ingen av oss.

Inte den här heller. Nästa gång kanske?

Den här åkte tjejerna såklart. En favorit. Träbergochdalbanan Balder.

Allt känns så härlig och festligt när man är på Liseberg. Speciellt när man är där med sina vuxna barn som inte gråter över att de inte får glass eller att de slåss för att de knuffas och tränger sig före den andre i kön. 

Toppen, de gick och ställde sig i kö, jag satt på en bänk och väntade. 

Det var mycket folk just den här dagen, men ändå inte så mycket att det kändes trångt och jobbigt.

När det blev sen eftermiddag drog vi oss bort mot scenen där vi bänkade oss för att se:

Carl-Einar Häckner! 

Han trollade med en banan.

En av gästartisterna var bolljonglerare.

Den andra var fenomenal i att hänga högt över scenen och göra gymnastiska övningar i ett rep av tyg.

Sen ställde sig tjejerna i kö för att åka den klassiska bergbanan. Jag kryssade runt bland chokladhjulen och försökte åkalla siffror för min inre syn så att jag skulle vinna stjärnvinster. 

Plötsligt händer det. Jag vann fyra rullar Center.

Det blir lite blött när man åker ned för sista vattenfallet i Flumeride.

Den som påstår nåt annat har fel.

Ja men titta här, jag vann faktiskt en stjärnvinst nästan utan att jag fattade det själv. 

Jag hade spelat på nummer 14. Hjulet stannade på 40 och jag var beredd att gå därifrån när killen som jobbade där kom fram till mig och ställde den här jättepåsen med Twist framför mig. 

"Grattis till vinsten", sa han.

Jag måste ha sett jätteförvånad ut för han sa "Nummer 14, det är väl du?".

"Jaaa", sa jag tvekande, "men det är ju 40 som har vunnit".

"Javisst", sa han, "nummer 40 OCH nummer 14".

Han pekade upp mot den elektroniska skylten där det mycket riktigt stod 40, och 14 precis under.

Jippi, flera kilo choklad till oss som äter LCHF och undviker socker. Men det går ju att dela med sig, bjuda andra på choklad och äta de bitar man gillar bäst. För min del är det Fransk nougat.

Det var en lång, solig, rolig dag på Liseberg och när vi kom hem var jag väldigt nöjd. 

Man blir aldrig för gammal för nöjesfält!