fredag 21 augusti 2015

Utflykt på Kinnekulle i augustisolen

Idag på en av sommarens varmaste dagar åkte vi på road trip yngsta dottern och jag, upp på Kinnekulle som i augustisolen var så vackert att man nästan storknade. Mognande vetefält med inslag av vallmo och blåklint, mörkt grönskande skogar, öppna ängar och fält med betande hästar, får och kor. På ena sidan öppet landskap ända bort till Billingen vid Skövde och på andra sidan ett illblått glittrande Vänervatten.

Först åkte vi runt hela kullen och hamnade så småningom på högsta delen där Kinnekullegården ligger. Där åt vi lunch och det var gott som alltid. Kantarellsoppa till förrätt, ostinbakad kycklingfilé och pannbiffar i tomatsås, goda sallader och tillbehör och som avslutning lakritspannacotta med hallonsås.

Vi hoppade över efterrätten och åkte vidare i allt det vackra.

Nästa stopp blev caféet På Klostret, som ju av en mycket sorglig anledning var så omskrivet i juni och juli på grund av Lisa Holms försvinnande och död. Det är ett väldigt trivsamt och mysigt ställe och vi stannade för en kopp kaffe. Nu fick vi plats i skuggan där en svalkande bris drog fram.

Sen var utflykten över och vi åkte hemåt.

Om jag inte får åka till Kinnekulle emellanåt längtar jag verkligen dit. Det är en riktig pärla med så många olika sorters skiftande natur.


Altanen på Kinnekullegården där man med fördel kan sitta en sån här fin och solig dag.



Utsikten mot Billingen och Skövde.




En av ingångarna till På Klostret.



Öppet kök ut mot kunderna, här kan man se när de bakar.



Vackra gamla koppar till kaffe och te. Rapsolja, mjöl och annat som man kan köpa.



Färska grönsaker, närodlat såklart.



Kaffe och sommarens enda och fantastiskt goda vaniljbulle modell jättestor. Allt serverat på vackert blåvitt porslin. 

Det är ju en ynnest att få sitta där i skuggan en solig augustidag tillsammans med sin yngsta dotter och tacka gudarna och himlen och Allah och högre makter för att hon lever, mår bra och har framtidsplaner till skillnad från Lisa som ena minuten gjorde det, och nästa inte. 

Livet är fantastiskt men det är en gåva att förvalta väl.

Jag tror på att inte skjuta upp saker till morgondagen utan göra dem när man vill och om man vill. Det kan ju faktiskt vara så illa att man inte längre lever när morgondagen kommer. Det är ju det enda vi alla med säkerhet vet, att vi alla ska dö. Frågan är ju bara hur lycklig och nöjd med livet man är när den dagen kommer och det är dags.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar