söndag 5 februari 2017

En viktig lök



En viktig lök i mitt liv är vitlöken.

Det är den lök jag helst av allt vill känna smaken av i maten jag äter, om det passar med lök vill säga.

Igår åt jag vitlökssmör till entrecoten! Det passade bra.

När jag var liten tyckte mina kompisar att vi var lite konstiga i min familj, som hade vitlök i potatisgratängen och i köttfärssåsen. Idag är det ju inget underligt alls tack och lov. Kebab utan vitlökssås liksom, tänker er bara! Eller tzatziki utan vitlök. Sorgligt!

En gång för länge sen var min rumskompis i Uppsala (hej Diana) på väg att bli förkyld och jag sa glatt att ett husmorsknep jag hört om var att hacka gul lök och vitlök och lägga på en knäckemacka och sen äta hela härligheten. Hon gjorde det men blev ändå dödsförkyld. Och hon luktade lite lök i några dagar måste jag medge. Vår tredje rumskompis (hej Pia) fullkomligen hatade vitlök och hade en gång lagt in hela hushållets samlade vitlöksinnehav i städskåpet för hon påstod att de luktade så mycket. De stank tror jag till och med att hon sa.

Flera gånger har jag försökt odla vitlök utan att lyckas särskilt väl. Den enda gången de blev fina skulle jag hänga upp dem på tråd för att torka i ett uthus vi hade, och när jag skulle hämta in dem till köket på vintern hade de möglat ihop fullständigt allihop. Numera överlåter jag åt de som kan att odla vitlöken så köper jag den i affären sen.

Nej, nog med vitlöksanekdoter nu. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar