Vilar

Jag vilar, sover och fotograferar

små men viktiga saker som kanske kan verka ovidkommande men för mig är det terapi och ett vilsamt sätt att långsamt laga mig själv.

Först var jag fysiskt skadad och sen blev själen också skadad. Doktorn fixade den kroppsliga skadan hyfsat bra så nu är det själens tur att få stygn, plåster och omvårdnad bildligt talat. Fast det kommer att ta tid, det hemska och så svåra har ju just hänt. 

Tiden läker alla sår säger man ju och det tror jag stämmer, men det blir ett ärr kvar som kan smärta, skava och göra sig påmint. Det försvinner inte men mattas med tiden av åren som går, solen som skiner och all kärlek som finns nära mig.

Jag längtar framåt, trots allt!