Filmisar = nostalgi!

Jag lyfte på locket till en korg inne på kontoret. Där låg något i botten, en bunt tjocka små bilder.

Filmisar, mina filmstjärnor från förr!

Jag bredde ut några av dem i soffan och bara insöp all den nostalgi som sköljde över mig. Plötsligt stod jag på skolgården i vida manchesterbyxor, prasslig täckjacka och hemstickad mössa med mina filmisar i handen. En röd gummisnodd runt om. Noga med att inte vika något hörn. Så börjar handeln, bytesmarknaden och värderingen av varje enskilt kort.

En Lasse Lönndahl var inte lika mycket värd som en David Bowie eller en Alice Cooper.

Några ur bunten.

Med tanke på att Lasse Lönndahl inte stod högst i kurs på skolgården är det bra märkligt att jag har sex stycken filmisar med honom.

Skådespelare var mer värda. I nedre raden artisten Paul Anka (ja just det, han som var gift med Anna Anka - Hollywoodfrun), Grace Kelly som sen gifte sig och flyttade till Monaco och omkom i bilolycka och slutligen Yves Montand. 

Lite tuffare rockartister var värda mycket. Idag tycker jag personligen att David Bowie-filmisen är min finaste, och kanske Jimi Hendrix-filmisen också.

Här är det verkligen en salig blandning. Här gillar jag Kojak bäst, tillsammans med Steve McQueen på motorcykeln.

Tänk hur snabbt man kan färdas i tanken när man hittar nåt så litet som en bunt filmisar och på en sekund är tillbaka i 70-talet. 

Minnet är som en personlig tidsmaskin. Fina grejer!

Smoothie - ett smidigt mål

Jag antar Queen of Kammebornias utmaning om hur man gör sin godaste smoothie.

Smoothie, enkelt att göra, gott att äta och ganska nyttigt, fast det beror ju på vad man lägger i mixern.

Jag lägger gärna i närodlade jordgubbar från Råda självplock, pappaplockade blåbär från Bergslagen, grekisk yoghurt och en skvätt mjölk. Jag gillar när det är drickbar konsistens och enkla smaker.

När smoothien är klar toppar jag med krossade linfrön. Knaprigt och gott och bra för magen.

Gärna mandlar också. Mandlar och blåbär är en underbar kombination som med fördel kan användas i till exempel en paj.

Direkt från frysen.

Smoothie med smak av svenska solmogna jordgubbar och söta blåbär på gång.

Mixat och klart. 

Toppat med allt det goda. 

Bara att hugga in.

En sån här och en stor kopp kaffe är en färdig frukost för mig. Jag är sällan hungrig på morgonen så det här är ett bra sätt att få lite i magen utan att anstränga sig.

Förkylt

Dagen tillbringas med att nysa, snyta och spaya.

Intalar mig själv att i morgon är jag mycket bättre. Nu får jag snart kalkonwallenbergare med citron- och timjanmos och ett glas rött. Det kan ju göra vem som helst glad.

Ett trolleritrick avslöjas

En sista bara. Sen får det räcka med klipp från Youtube.

Det här trolleritricket flödade över i sociala medier och folk var helt chockade. Jag också fast jag förstod ju att det var ett trick, men som oftast med trollerier fattar man ju inte hur sjutton de gör.

Nu kommer förklaringen.

Jamen såklart.

På promenad igen

På en promenad här om dagen vek jag av in på kyrkogården för att slippa trängas med bilar, cyklar och andra som promenerade. Ja nu låter det som jag bor i värsta storstaden, vilket jag ju inte alls gör, men det kan vara en hel del folk i rörelse vissa tider och det är inte mitt syfte att träffa folk att stå och prata med när jag är ute och går.

Jag går målmedvetet, så fort jag förmår, med den bästa podden* nånsin i öronen. Jag vill inte prata med någon, jag vill inte bli störd av någon, jag vill bara gå. Därav svängen in på kyrkogården. Där blir man inte störd.

Inte för att jag inte kan stanna och prata om jag träffar nån jag känner, som jag vill prata med, men anledningen att jag är ute är ju för att power-gå mitt fortaste.

Men jo då, det blev flera avbrott ändå. Jag fick stänga av Runkeeper och podden tre gånger där inne på kyrkogården.

Fast det var inte människor som ville prata som fick mig att göra avbrott i min promenad.

Det var svamp!

Högt uppe på ett träd där en gren sågats av för länge sen, växte ett helt knippe orangebruna svampar. Under sig hade de som en rund grön matta av mossa och lite vitt mögel. Snyggt! 

De här var stora som pizzatallrikar fast de kommer inte riktigt till sin rätt på fotot. Jag hade ju behövt ha en tändsticksask (eller en banan) för att ni skulle se skalan ordentligt. Helt enkelt skitstora svampar.

De här rackarna hade tittat upp mitt på en grav, intill varandra så tätt som det bara går. Det såg onekligen lite lustigt ut. Alla gravar var så fint utsmyckade med blommor, både planterade och snitt, och så de här två som dekorerade just den här graven på ett lite annorlunda sätt.

* Karin och Sara. Jag lyssnar ikapp vart enda avsnitt och får bara lyssna om jag är ute och går samtidigt. Ett bra sätt att komma ut och röra på sig kan jag lova, för jag vill verkligen höra alla avsnitt som finns. Just nu är jag på avsnitt 25 tror jag och de har spelat in 58 podavsnitt. Ett nytt kommer varje fredag. Många promenader väntar alltså i höst.

Roligt på nätet III

Slutligen ett sista Songifyklipp med en tjej som har gjort en kontaktannons för nätet. Det visar sig att hon gillar katter så mycket att hon blir lite känslosam. Jag gillar kattorkestern bäst.

Det är fascinerande hur folk har tid och intresse att sitta och göra sånt här och lägga ut på Youtube, och tur för mig som tycker det är helgalet och roligt.

Roligt på nätet II

Det här är ju så roligt att jag inte kan sluta.

Här är ett klipp till som är på samma tema som det förra, underligt och udda.

Var så god, här kommer Chuck Testa:

Roligt på nätet

Ibland blir det så att jag sitter med datorn i knät i flera timmar och bara surfar runt på nätet och kanske i synnerhet på Spotify och Youtube. Ni känner säkert igen er, ni som gillar att hänga framför datorn då och då.

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av alla de knasigheter jag hittat när jag tillbringat timmar med att kolla på knäppa klipp, underliga artister och söta katter.

Ibland hittar jag så himla konstiga saker att jag liksom inte kan släppa dem utan måste gå tillbaka och titta en gång till...och en gång till, för att verkligen vara säker på att det var sådär underligt och udda som jag tyckte från början.

Här är ett sånt klipp, underligt och udda, och roligt.

Mm skräckfilm

Jag tog det här fotot i somras och det är inte klokt vad jag gillar det!

Det är mörkt och grynigt. En ful rastplatsmöbel står mitt på en plan med torrt gräs och grus.

Det är ovisst var man är och ovisst vad som finns ute i mörkret bortom ljusstrålen som bara lyser upp några kvadratmeter. 

Jag gillar fotot så mycket för att det påminner mig om en skräckfilmsscen där nån (zombie eller halvgalen typ med hockeymask och machete) precis försvunnit ut i den kolsvarta omgivningen och de oskuldsfulla ungdomarna (lite lätt tröga) förväntansfullt flamsar omkring för att leta efter några kompisar som försvunnit. Utan att tända en enda ficklampa eller tändare ens.

Nu kom jag att tänka på Jonas Gardells framträdande när han parodierar en skräckfilm på några få minuter. Så jäkla bra och roligt. Jag har letat på Youtube men kan inte hitta det just nu annars hade jag länkat. Men ni vet vilket jag menar? 

Soundtracket till detta foto tror jag är skitläskigt klagande fiol som påminner om Psycho-kniven-i-duschen-scenen, det där klassiska skräckfilmsljudet Iiih, iiih, iiih. Ni vet. 

Ja, jag har sett några skräckfilmer i min dar. Nu tycker jag att det oftast är för läskigt, ganska ofta förutsägbart men om man stänger av ljudet blir det nästan komiskt. Det fungerar också rätt bra att se skräckfilm på dagen när det inte är så mörkt och hotfullt ute om man tycker att själva spänningsmomentet är jobbigt.När man ser på skräckfilm sent på kvällen eller mitt i natten och det där händer att man inte vågar gå på toa för att det är släckt i hallen och knappen sitter i andra änden av hallen så man måste gå flera meter i mörkret och riktigt känner att det står nån där bakom jackorna och lurar på en. Ganska så onödig känsla.

Jag såg det inte ens

Jag gillar mandlar väldigt mycket och köper några påsar då och då så jag ska vara säker på att de aldrig tar slut här hemma. Gott på yoghurt eller bara som mellanmål.

Inte en enda gång när jag sträckt mig efter ett par påsar i affären, har jag sett det. Eller ens reagerat över påsens utseende.

Inte förrän idag, när jag skulle fylla på i burken med mandlar och klippte upp en ny påse, såg jag.

Anglofieringen, engelskans intåg i vår vardag.

Det står ju inte ens Mandlar på påsarna!

Det står ju Almond, på engelska!

Och jag har inte ens sett det!

Inte förrän idag.

Va?

Jag har inte ens reflekterat över att det ord som står med jättestora bokstäver på påsen, inte är svenska.

Och vadå Almond förresten?

Borde det inte vara ett plural-s där, det är ju klart och tydligt fler än en mandel i påsen?

Ja, det var dagens språkpolis. Tack för mig. Jag är allt lite upprörd men nu lägger det sig när jag fått vräka ur mig lite. Nytt inspirationsområde för framtida blogginlägg kanske. Anglofieringen i samhället.

Anglofiering - ett svenskt ord?

Vykort från en svunnen tid

Jag hittade gamla vykort på en loppis och kunde inte motstå att köpa en bunt för några kronor.
Det är inte klokt vilka udda, ibland fula och lite underliga motiv som finns på vykort. Man får ju ändå komma ihåg att det var tänkt att man skulle köpa dessa, skriva några rader och skicka hem till någon.

Det är väl därför dessa finns kvar åt eftervärlden och går att köpa för korvören på en loppis nu. Det var ingen som ville köpa dem och skicka.

Nu får ni se dem.

De mindre snygga vykorten från blandade ställen i världen.

Överst: Mullsjö, badet

Underst: Scuola Materna, Lido di Jesolo, Venezia

Båda vykorten: Shell Gardens, Mont les Vaux, St Brelade, Jersey

En favorit: Sveriges Radios entré, Stockholm 1970

Överst: United Nations, Security Counsil Chamber

Underst: Awe-inspiring Fern Grotto, Kauai, Hawaii

Överst: Washington D.C

Underst: Hotel R. Caserio, Playa del Ingles, Gran Canaria

Överst: Old Swedes Church, Wilmington, Delaware, USA

Underst: Trängslets kraftverk, Dalarna, byggd 1955-1960

Överst: Det står inget på baksidan men vi ser ju vad det föreställer.

Underst: Ryttmästaregården vid Kronobergs slottsruin, Växjö

Överst: Greetings from Los Angeles, California, The city of Angels

Underst: Capri, Ingresso alla Grotta Azzurra

Vänster: An evening view of the United Nations Headquarters, New York

Höger: New York´s famous Fifth Avenue with St. Patrick´s Cathedral

Slutligen ett väldigt käckt vykort framtaget av Fastighetsbyrån på temat smultronställen.

Jaha ja.

Vill ni se fler roliga, underliga och allmänt konstiga kort, fast både vykort och julkort, följ länkarna.

Blandade blad

En vacker septemberdag fick jag ett hedersuppdrag.
Att ta hand om lilla systerdotter N en hel kväll, natt och dag. Oh, det tyckte både hon och jag skulle bli kul.

Och det blev det!

Vi blev rika på kuppen.

På vägen hem från sexårsverksamheten där jag hämtat lilla N, hittade vi fantastiska skatter 

i form av supervackra löv i en massa olika höstfärger.

Trots att nästan vart enda löv av den här sorten hade någon slags svartpricksjuka 

plockade vi många, för prickarna i sig var väldigt vackra.

Ekollonhatt.

Några av skatterna på altanbordet i septembersolen.

Höst?

På tåget slår det mig plötsligt att jag nog är en av få som fortfarande har sommarskor på mig.

Jag körde av gammal vana fötterna i mina favoriter och åkte iväg. Solen sken ju!

Alla andra ombord hade varit förnuftiga och valt varmare modeller. 

Jag får åka hem och ställa sandalerna på hyllan till nästa sommar.

Dagen efter

Dagen efter valet. 

Det är med kluvna känslor jag tänker på valresultatet. Det fanns glädjande siffror i mandaten och procentsatserna, men också djupt oroväckande. 

Jag gick ut för att trösta mig och hämta kraft. Det var lugnande ute i naturen. Tidig morgon. Solstrålar. Dagg. Fågelsång.

En timmes sorg och nu, nya krafter. Enda sättet är att vara insatt, påläst och inte rubbas en millimeter till! 

87%

Papperskonstutställningen del III

En del av utställningen innehöll lite friare verk. Inte utklippt eller skuret ur papper.

Lysande, lite spöklika klänningar.

En klänning av papper. Vackert men kanske inte så lättburet i händelse av regn.

En detalj av ärmen och stygnen.

Närbild på "tyget". Man skymtar kartor i botten, eller hur?

Lite årstidsinspirerad. 

3-D igen.

Hjälp. Hur har någon kunnat klippa ut allt detta? Hade jag gjort det hade det varit massor av tejp på baksidan. Garanterat.

Modern tolkning av den klassiska varianten som ofta visade kor som gick upp till fäbodarna.

Här är korna med, men i modern tappning inne i stan.

Här ser man flera exempel på de där korna som går uppför berget till fäbodarna.

Som flortunna, vita gardiner. Åh.

Sen kom vi in i en del av utställningen som innehöll silhuettklippning gjorda av barn och ungdomar mellan 7 och 18 år. Att jag inte svimmade, vad duktiga de var!

Det var en del gamla alster från 40- och 50-talet och några nutida.

Kanske lite mer av ett kollage än en silhuettklippt bild.

"Dans med döden" lite makabert för att vara gjord av en tonåring. Men välgjord.

En underbar bild tycker jag. Ett sånt djup med de olika nyanserna av trädens gråskala.

En rolig bild också i kollageteknik gjord av frimärken. Mycket inspirerande.

Frimärksfågel.

Detalj från bilden nedan. Tidningspapper bland annat.

Right up my alley. Kollage!

Genialisk påfågel i kollageteknik.

Modernt, ganska brutalt.

Nu var det slut på bilder från utställningen och ni har nog sett över hundra olika konstverk i olika papperstekniker. Härligt!