Nån stark eller svag

Nån stark eller svag.

Jag vet många människor som är starka. Jag vet många som är svaga.

Men de allra flesta är nog både och. Starka ibland när det behövs och svaga ibland när livet är överväldigande.

Jag är stark eller svag.

Jag har varit extremt och oerhört stark när det har behövts. Ibland blir allt i livet väldigt intensivt och påtagligt och inte förrän man hamnar i en sånt skede vet man om man är stark eller om man bryter ihop. Det är ju så att livet inte är rosenblad och räkmackor jämt. Det händer hemska och svåra saker.
Man kan förlora ett barn, gå igenom en skilsmässa, en närstående dör, man förlorar jobbet, insjuknar i en svår sjukdom eller nåt annat lika hemskt.

Jag har varit väldigt svag och ledsen också. Det är ju andra sidan av myntet. Det är ju motsatsen till allt det starka och att orka stå stadigt som en klippa. Ibland måste man vara stark och motståndskraftig för att någon annan är den svaga och sårbara. Ibland inser man att man inte behöver vara just den starka klippan utan det är ok att få vara ledsen och svag.

Ibland blir man sviken och klarar det galant.

Ibland blir man sviken och bryter ihop totalt.

Jag tror det beror på vilken form man är i, alltså inte nödvändigtvis fysisk form utan mer psykisk form. Känner man sig trygg, stark och säker på sig själv är det lättare att hantera svårigheter än om man är osäker, rädd och känner sig utsatt. Det är hur som helst skönt att tänka tillbaka till svåra stunder i livet och inse så här efteråt, att det gick bra. Trots att livet kändes som botten på en lerig brunn just då, så kom solen och syret tillbaka. Det är skönt.

Just här är jag stark och glad och hög på ramslöksdoft på Kinnekulle.

Nåt lönt

Nåt lönt.

Något som är lönt, som alltid är lönt, är att läsa.

Att läsa böcker i alla dess former och utförande är alltid lönt. 

Att plugga och lära sig saker är alltid lönt.

Att läsa är alltid lönt. 

Om man får tag på en bok som inte är så bra, läs lite till och bestäm dig sen för om det är värt att avsluta. Annars, ta bara upp nästa bok och börja läs. Man måste inte ha ett öre på banken för att ha råd att läsa. Det är bara att ta sig till närmsta bibliotek (har jag sagt att jag älskar bibliotek!) och läsa. Eller låna med sig hem. Men då får man ju se till att lämna tillbaks dem i tid annars måste man ha lite pengar på banken att betala förseningen med. 

Böcker är lönt. Läsning är lönt.

Ju mer man läser desto mer kan man, desto mer förstår man sin omvärld och kan dra egna slutsatser. Om man spenderar sitt liv med att läsa har man inget att ångra. Då har man rest både över hela världen, i universum och i tid och rum. Man har fått träffa adel, präster, borgare och bönder, fått leva i de fattigaste trashankars omgivning och vältrat sig i guldigaste lyx. 

Så lönt.

(Nu har jag ju illustrerat det här inlägget med böcker men såklart uppmuntrar jag till all slags läsning! Läsa är lönt!)

Nåt grönt

Grönt är en svår färg för mig. Det finns så många gröna nyanser som jag absolut inte tycker om. Men det finns också många jag gillar.

Olivgrönt.

Ljust mossgrönt.

Avokadogrönt.

British Racing Green.

Alla olika typer av grönt i naturen, där är ju allt vackert.

Snart kommer allt det gröna utomhus. Snart spirar det. Det har redan börjat här och var har jag sett. Vi har snödroppar som snart slår ut, klätterhortensian på spaljén har stora gröna knoppar och det sticker upp smala gröna spjut som ska bli påskliljor och tulpaner fram i april, maj.

Härligt!

En annan da´

En annan dag ska jag sluta prokrastinera.

En annan dag ska jag effektivt gå igenom och rensa i röran.
Då ska vi få ett arbetsrum som det inte tar emot att gå in i.

En annan dag ska jag städa i köksskåpen.
En annan dag skänker jag det vi aldrig använder.
Då ska vi få skåp som är härligt luftiga och fyllda med bara det vi använder.

En annan dag ska jag torka golvet bakom badkaret.
En annan dag putsar jag kaklet där bakom.
Då ska vi få ett vitt och fräscht badrum.

En annan dag ska jag putsa alla fönster både ute och inne.
En annan dag ska jag ta noga även mellan fönstren.
Då ska vi få blanka fönster utan flugskitar och kattsnor.

En annan dag ska jag börja träna och äta nyttigt.
En annan dag susar jag fram i spåret med pulsklockan på.
Då ska ni få se på tusan, att jag förbluffar er med min skepnad.

Idag är en annan dag än den igår.
Idag är en annan dag än i morgon.
Idag gör jag en annan sak än allt det jag borde, skulle och måste.

En annan dag är inte idag.

Det här gör mig gla´

Solen!

Solkatter på väggarna!

Det är klart man blir glad. Jag blir det iallafall.

Solen så här års är så oerhört välkommen efter alla veckor av grådaskigt, regnmulet tristväder. 

Nu börjar det, nedräkningen mot förvår. Det är ju så glädjande att den kommer vart enda år, trots att det är svårt att tro i deppmörka november eller gråkalla januari. 

Jag gillar verkligen den här tiden nu när det vänder och blir ljusare, lite varmt mot en solvägg, första flugan. Våren och sommaren är verkligen de bästa årstiderna, det har jag alltid tyckt. Man slipper krångla med alla lager med kläder, tjocka dunjackor, bylsiga halsdukar, klumpiga skor. Nu är det snart dags för lättare kläder och lättare steg. 

Visserligen har jag tränat på att tycka lite mer om både hösten och vintern och det går bättre och bättre för varje år som jag tränar. Men, det är ingen favoritsäsong för mig. Förutom december med adventspynt och julglitter då.

Nej tacka vet jag nu, och framöver.

Solen!

Jippi.

En ganska bra sko

Mina Sneaky Steve!

Inte ganska bra, utan nåt så jefla bra.

Snygga, tidlösa, sköna, köpta på rea så det sved bara lite i plånboken.

Jag har gått gata upp och gata ner i London med dem utan att få så mycket som antydan till skavsår eller trötta fötter. Visserligen har jag förbättrat dem lite genom att lägga i mina hälkuddar för att lindra och förhindra hälsporre, men ändå.

Hälsporre är för övrigt ett jäkla gissel. Kommer bara sådär, gör svinont och är svårt att bli av med om man inte är envis och härdar ut. I över ett år hade jag sporre på ena foten och den gick knappt att gå på emellanåt. Jag fick stretcha och stretcha, lägga i i hälkudde i alla skor och till sist blev jag av med den.

Sneaky Steve är ett svenskt märke från Göteborg. Trevlig stad.

Jag har ett par till. Så bra är de. Två par inköpta på rea så jag betalade bara för ett par.

(Jag är inte sponsrad. Det blir jag aldrig (hör bitterheten där)).

Till middag idag

Till middag idag blir det rester från en annan dag. Pizzarester som låg i frysen i väntan på att bli uppätna en dag som idag. Vi slänger inte gärna mat i det här huset. Det händer bara om den blivit gammal. Som häromdagen då jag fick slänga nån deciliter turkisk yoghurt som fått ett lite ludet täcke i burken.

Jag kan inte förstå hur man kan slänga matrester som skulle bli en perfekt portion som bara kan ligga i frysen och vänta. Den kan komma väl till pass en dag när man mår dåligt och kanske har feber och inte orkar laga mat. Då om nånsin behöver man lite vällagad mat och inte nåt från McDonalds. Eller nån dag när man kommer hem sent, är jättehungrig och inte har något att laga mat av. Perfekt då med en burk färdiglagat i frysen, bara att köra i micron eller ugnen.

Ibland har vi restfest på menyn. Då plockar vi ut diverse olika färdiga lådor ur frysen och så får man som en buffé av goda rätter. De har ju begränsad hållbarhet i frysen och jag vill inte att de ska bli för gamla i frysen heller, så jag måste slänga mat i alla fall.

Jag fryser in allt jag kan. För några veckor sen gjorde jag dragonkyckling och det blev färsk dragon över. Den är ju rätt intensiv i smaken. Jag skördade bladen och fryste in till en framtida hemgjord bearnaise. Det kommer att bli gott.

Det här är en ostpizza med extra allt på. 

Tomatsås med rökt paprikakrydda, rödlök, kronärtskocksbottnar, strimlad rökt fläskfilé, färska champinjoner, lite majs, soltorkade tomater och en bit fläskkarré som fanns kvar från en annan dag. Och så oregano och ännu lite mer ost på toppen.

Botten är alltså av ost.

Vi hyvlade nån reaost vi hittat på Coop. Den hade inte så hög fetthalt vilket gjorde att den höll ihop väldigt bra. Annars kan osten flyta ut nåt hejdlöst. Två lager hyvlad ost som botten och ett tredje lager som en liten kant. Grädda 8-10 min i 200-225 och sen får den komma ut och svalna ganska mycket innan all fyllning läggs på. Sen in igen tills den ser färdig ut. 

Vem behöver degbotten liksom? Det är ju allt det goda på pizzan, och osten, man vill åt ändå. Iallafall jag.

Ett hörn av mitt bo

Se här, ett hörn av mitt bo.

Det bästa hörnet tror jag.

Jag tycker att det är så skönt att gå och lägga mig och läsa en bra bok, surfa på telefonen och spela några partier Ruzzle. Det är den bästa stunden på dagen när jag lyfter undan täcket och lägger mig.

Det är så avslappnande att ligga i sängen och läsa, picka på datorn eller titta på nån bra film.

Det är skönt att fixa till kuddarna, lägga undan boken och telefonen och sen släcka och fluffa till täcket och ordna allt så att det är perfekt så jag kan somna gott. Det är viktigt att kudden ligger bra, att täcket är fluffigt och att inget skaver eller ligger obekvämt.

Sen är det ju skönt att vakna på morgonen och ligga under det varma täcket och tänka på kaffe.
Fast nu när tänker efter är kanske det den bästa stunden på dagen, morgonkaffet.

Sängen är ny sen i somras och det är ju ett stort steg att ta, att byta säng. Att byta bort det gamla invanda som man känner till väl. Vår gamla säng var jätteskön, men just gammal. Det var helt enkelt dags. Vi var tvungna att åka flera gånger till flera möbelaffärer och provligga en lång rad sängar innan vi kom till skott och bestämde oss. 

Det har vi inte ångrat.

Den är högre än vår gamla säng så det ger en lyxig hotellkänsla att liksom klättra upp i sängen när det är läggdags. Sen behövs ju många kuddar så det blir bra stöd när man halvligger och surfar på datorn eller läser. Det är också viktigt med snygga och mjuka sängkläder så det blir en bra helhet. Vi har ett set med sängkläder som konstigt nog känns som om de sticks trots att de är av bomull och borde vara mjuka. Jag har tvättat och tvättat och tumlat och tumlat och ändå är de lite stickiga. Usch för sånt.

Fluffigt, mjukt och härligt ska det vara när man lägger sig. 

Och det ska lukta gott. Inte för mycket sköljmedel eller skarpt tvättmedel utan snarare av lakan som torkat ute en solig sommardag.Eller svagt av lavendel från en påse i linneskåpet. 

Är det inte kväll snart?

Ett boktips jag har

Här är ett boktips.

Och precis när jag fått in fotot i bloggen och skulle börja skriva om boken så fick jag en stark déjà vu-känsla. Det här har jag skrivit om förut. Den här boken har jag redan tipsat om.

Det visade sig vara en helt korrekt känsla och därför länkar jag helt sonika till det tidigare inlägget. Det inlägget ingår dessutom i en annan månadslång lista/utmaning av Lisa Bjärbo, Onekligen, som jag följde då, den gången. 

Det ÄR fortfarande så att detta är en riktigt bra bok, en läsupplevelse och därför är boken Älskade syster av Joyce Carol Oates ett boktips jag har.

Nu ska jag läsa om den!

Nåt ganska sött

Det här är nåt rejält sött, inte bara ganska.

Det är så himla fluffigt och mjukt och varmt och luktar så gott.

En trött, varm och slapp katt på ett fårskinn.

Vi dyker in lite närmre.

Det här är nåt rejält sött! En torr, varm lite läderaktig kattnos. Stela morrhår i perfekt kondition och ordning. En luddig och vit katthaka. Huggtänder som anas. 

Sött!

Nåt fult

Nåt fult just nu är marken överallt.

Marken just nu när det är grus och skräp från en hel vinter blandat med snö och slask och lera och halvt förmultnade löv. Allt är grått och fuktigt och rått och rätt som det är snöar det på tvären och isiga vindar kyler ända in till skelettet. Det är fult. 

Hela trädgården är grå och brunt och allt är visset, torrt och dött. 

Just det här är den fulaste tiden på året. 

Men snart, snart börjar det spira och knoppas, smala gröna saker sticker upp ur den vinterstela jorden, fåglarna kvittrar, man ser den första flugan. 

Snart!

Nåt gult

Citroner. De är banne mig det gulaste gula jag kan tänka mig.

Ja jo äggulor då. Och solen. Och majs och tussilagon som kommer snart. Påskliljor och maskrosor. Gula morötter och grapefrukt.

Men härligast gula färg har citronen.

Och smaken ska vi inte tala om! Så friskt syrlig men ändå en liten sötma men mest en fräschhet som jag gillar mycket. Allt med citron i är gott. 

Istället för kött

Istället för kött?

Istället för kött!

Jag som gillar kött till middag.

Nej då vars, jag kan allt äta ett vegetariskt alternativ och lagar emellanåt det som omväxling.

Men jag har lite svårt för att förstå att om man inte vill äta kött och köttprodukter så måste det vegetariska alternativet se ut som kött. Korv, färs, bitar, biffar. Det är lite grand som att kött är normen och om man står utanför normen måste man fortfarande äta sånt som ser ut som köttnormen så man inte sticker ut. Eller stör de som är köttätare.

Om jag inte äter kött tar jag gärna bönor, linser och ärter som substitut. Det är ganska gott med quorn men jag avstår från dessa produkter eftersom de är gjorda på soja och det vill jag undvika. Jag gillar också grönsaker med lite tuggmotstånd som broccoli, vitkål och min favvo brysselkålen.

Dessa godingar ska vi äta ikväll i en lasagne. Det blir nog toppen men kanske lite kaka på kaka då själva lasagneplattorna är av bönpasta. Äsch, klart det blir gott, det är ju vitlök i!

Utmaningen från Onekligen - Lisa Bjärbo fortsätter som sagt hela februari.

Det här gör mig trött

Det här gör mig trött!

Tidningar med stavfel, syftningsfel och oredigerade texter.

Nyheter på tv där de försöker vara korrekta och ändå i grafiken som alltid ska rulla i bild, inte lyckas stava rätt eller få till ett riktigt namn på intervjuoffret utan de får heta Namn Namnsson i sändning. I detta sammanhang måste jag få nämna Malou von Sivers program Efter tio. där de hade en kvinna som gäst vars son mördat sin flickvän. Tungt vill jag lova. och ändå lyckades de i grafiken omnämna kvinnan som Mordern vars son dödat. Då var jag hätsk i kommentarsfälten.

Kvällsblaskornas stora rubriker där skit och ingenting blåses upp till stormande rubriker, braskande skandaler, snösmockor och kändisar som rasar.

Damtidningar och tjejmagasin som å ena sidan vill hylla olikheter men å andra sidan starkt bidrar till att cementera faktumet att kvinnor ska behaga, vara mjuka, släta, vackra, ohåriga och vackra. Allt detta kan man bli om man köper allt det som de bombarderar oss med i form av reklam sida upp och sida ner. Kvinnor som blir intervjuade får inte berätta om sina yrken, karriärer och fantastiska liv utan de pumpas på information om hur de håller sig slanka, hur de får sån lyster i håret och hur de lyckats balansera sitt liv nu när de blivit mammor. Sånt frågar man aldrig en man.

Nättidningar med pseudonyheter av rang och ständigt dessa click baits och news flash av typen "Hon skulle bara äta ett chips - Se vad som hände sen!".

Väldigt brunfärgade sajter av typen Avpixlat och sånt skit där högst tvivelaktig information delas som sanningar och som folk (långt ifrån alla dock) ohejdat citerar eller delar på sociala medier utan större reflektion.

Var är yrkesstoltheten hos alla de som jobbar på dessa ovan nämnda ställen? Är det ingen, som på redaktionsmöten, säger "Ska vi verkligen skriva så, ska vi verkligen inte källgranska det här, ska vi åtminstone inte köra artikeln i ett rättstavningsprogram först?". Fast somliga ställen kanske inte ens har redaktionsmöten? Eller ens en redaktion?

Var finns källkritiken hos gemene man, hos oss alla? Jag har en känsla av att många människor bara sväljer allt med hull och hår, tror på allt de ser, hör och läser, och inte ens tänker efter om det är rimligt och troligt innan de delar vidare eller skriver kommentarer. Kanske för att de som jag, blir så trötta på allt att de glömmer att vara källkritiska, glömmer vad de själva tycker eller vad man själv står för, glömmer vem man är?

Det är obehagligt och tröttsamt tycker jag, med alla dessa hätska debatter, hätska bloggbråk och hätska kommentarer. Jag har inte blivit utsatt i nån större omfattning men det finns ju överallt. Jag blir oroad över hur det ska påverka alla oss på sikt. Alla unga som inte hunnit forma sin egen person och mejsla ut sina egna åsikter. Det förekommer ju på sidor som handlar om härliga saker som familj och barn, trädgård och blommor, mat och friskvård, husdjur, träning och så vidare i all oändlighet. 

Där kan man inte ställa en fråga eller framföra ett påstående utan att bli påhoppad och nagelfaren och nedtrampad i stövelskaften. 

-Här ska du inte tro att du kan komma och... -Alla andra vet bättre... 

Folk (alltså inte alla utan somliga) svänger sig med uttryck de inte behärskar till fullo, de argumenterar som fan själv och har noll faktakoll, eller det kanske kallas alternativa fakta förresten. 

Sånt blir jag trött på!

Jag var med i en LCHF-grupp på Facebook och tänkte i mitt stilla sinne att det vore kul med lite utbyte kring kunskaper om näring, forskning i ämnet och kanske nåt bra tips på bra mat och alternativa lösningar på matlagningen. 

Jo då, tjena vad jag fick skäll av en medelålders dam i Uppland redan dag ett! Man fick minsann inte äta sötpotatis för det är inte LCHF tyckte hon och hänvisade till gruppens fastnålade regler (?). När jag försökte förklara mitt resonemang kring det fanatiska i att alltid stirra sig blind på nån jäkla regel om att mat bara får innehålla 5 gr kolhydrat/100 g råvara, så meddelade hon mig rakt upp och ned att VI i den här gruppen håller oss till reglerna som omfattar 5/100 så jag hade fel och skulle inte tro att jag kunde komma och.... alla andra visste bättre...Jag ingick uppenbarligen inte i hennes VI-tänkande.

Snopet! Jag försökte bara resonera lite kring det faktum att om man vill äta en skiva sötpotatis som innehåller mer mineraler och näringsämnen än vanlig potatis, till sin entrecote en lördag, så kan man visst göra det eftersom man tar en skiva som väger snarare 20 gr. Det innebär ju också att andelen kolhydrater i det man äter minskar till en femtedel. Väl?

Principen är ju enkel. Om senap innehåller 25 gr kolhydrater per 100 gr så blir det ju inte så himla många kolhydrater man får i sig om man drar en stäng senap på en korv. Vi snackar halva tuben för att få ut 100 gram. Stelbent, trångsynt och fyrkantigt tyckte jag om hennes resonemang.

Men så fick man inte tänka i den här gruppen så efter lite dividerande med den där damen, som för övrigt skrev med stora bokstäver och många utropstecken i varje kommentar hon lade ut, så gick jag helt enkelt ur gruppen samma dag jag gått med. 

Varför utsätta sig för sånt?

När man bara blir trött.

Nu har jag läst igenom detta och det gjorde mig trött.

En viktig lök

En viktig lök i mitt liv är vitlöken.

Det är den lök jag helst av allt vill känna smaken av i maten jag äter, om det passar med lök vill säga.

Igår åt jag vitlökssmör till entrecoten! Det passade bra.

När jag var liten tyckte mina kompisar att vi var lite konstiga i min familj, som hade vitlök i potatisgratängen och i köttfärssåsen. Idag är det ju inget underligt alls tack och lov. Kebab utan vitlökssås liksom, tänker er bara! Eller tzatziki utan vitlök. Sorgligt!

En gång för länge sen var min rumskompis i Uppsala (hej Diana) på väg att bli förkyld och jag sa glatt att ett husmorsknep jag hört om var att hacka gul lök och vitlök och lägga på en knäckemacka och sen äta hela härligheten. Hon gjorde det men blev ändå dödsförkyld. Och hon luktade lite lök i några dagar måste jag medge. Vår tredje rumskompis (hej Pia) fullkomligen hatade vitlök och hade en gång lagt in hela hushållets samlade vitlöksinnehav i städskåpet för hon påstod att de luktade så mycket. De stank tror jag till och med att hon sa.

Flera gånger har jag försökt odla vitlök utan att lyckas särskilt väl. Den enda gången de blev fina skulle jag hänga upp dem på tråd för att torka i ett uthus vi hade, och när jag skulle hämta in dem till köket på vintern hade de möglat ihop fullständigt allihop. Numera överlåter jag åt de som kan att odla vitlöken så köper jag den i affären sen.

Nej, nog med vitlöksanekdoter nu. 

Min frukost idag

Det här är min frukost idag.

Kaffe från vår Moccamaster, jisses vilket gott kaffe det blir. Tänk alla år med kaffe från en alldeles vanlig kaffebryggare, och så nu, denna dröm. (Jag är inte sponsrad!)

Kaffe med en stor tesked cocosolja och en rejäl skvätt grädde. Gott!

Det här är min frukost nästan varenda dag om jag inte bor på hotell. Då blir det såklart äggskrammel, bacon, kokt ägg, skinka och ost, gurka och tomat, fet yoghurt med nötter och frön och såklart, det obligatoriska kaffet.

Alltid kaffe.

Alltid.

Kaffe, f-nimej den godaste av goda drycker. Om jag skulle vara på en öde ö och allt det där, kaffe alla gånger.

Jag älskar kaffe och ....

...känner att det håller på att spåra ur nu.

Ja ni fattar, kaffe!

Kaffe*hjärtögon*.

Men på lördagar äter vi nästan alltid plättar med vaniljkvarg, blandade bär och vispgrädde på. Det är ju himmelriket! Lördagar är min bästa dag.

Plättarna är gjorda på keso, ägg och lite fiberhusk. Ibland smaksätter vi smeten med vanilj, ibland med saffran. Den här plätthögen är dessutom toppad med brun fibersirap som en extra lyx. Det händer långt ifrån varje lördag men jag ville ju att fotot skulle bli bra.

Mitt stök

Dag tre på utmaningen från bloggen Onekligen - Lisa Bjärbo.

Mitt stök är i mitt kök. Håll med om att ni känner igen er, den där lådan med blandade grejer, udda krafs och sånt som inte har en självklar plats i nån annan låda. Den där lådan där allt alltid ligger huller om buller och hakar i varandra och ibland inte riktigt går att stänga.

Här är min gottochblandatlåda!

Men om jag tar ut allt ur lådan och radar upp det snyggt på bänken så ser vi ju alla att det är saker som är bra att ha, ibland iallafall. 

Nu fick jag ju möjlighet att torka ur lådan också och sortera ner allt i en bra ordning så den går att stänga igen. Ett tag.

Mitt kök

Dagens foto på temat mitt kök. Fast det är ju inte bara mitt kök!

Här står min fina plåtburkssamling i fönstret. Den har jag väldigt svårt för att göra mig av med.Men jag har lovat mig själv att inte köpa fler och inte utöka samlingen mer. Det står fler burkar i skafferiet.

På kylskåpet hänger bara några få men viktiga saker. Ett tackkort från ett bröllop vi var på förra sommaren. Vår egen bröllopsannons urklippt från tidningen. Tre år i år!

Bänken har hjul och kan flyttas runt i köket, även om den oftast står där vid fönstret. Fönstret vetter ut mot vår inglasade altan där det snart, snart kommer att bli varmt och härligt av vårsolen. Då kommer citronträdet igång med sin blomning och jag ska så årets frön och sätta sticklingar.

Snart, snart.

Arbetsbänk, där ingen nånsin arbetar för det brukar vara fullt av saker på bänken. Just nu bara brickor, inköpslista och vitamintabletter. I den gamla kryddhyllan är det just kryddor. Och extraljus till adventsljusstakarna. Och minismå påskkycklingar i porslin.

I skåpen står glas, ljuslyktor, blomvaser, Mackmyrawhisky och ett vinställ. På väggen hänger ett foto av min mormors far Eskil när han huserar i sitt kök nån gång på 70-talet. Han är så stilig i skjorta med uppkavlade ärmar och köksförkläde. Ett fint minne. 

Snygg tapet också! 

Det här är jag

Jaha ja, det här är jag.

Ett foto taget en mulen februaridag.

Inga filter, inget smink, ingen stylist.

Det är så här jag ser ut, visst.

Nu är det sagt, nu är det gjort.

Jag har visat mig själv så som jag ser ut på kort.

Följ även på Instagram under #februarifoton där man kan se alla som hänger med i utmaningen.