Nä nu tar jag en paus

Hej då, nu ska jag fara på ledighet med flygplan och uppleva saker som jag aldrig igen kommer vara med om. Min man ska gräva guld och sen åker vi på en road trip. Jag återkommer här i bloggen när det är höst och då kommer jag säkerligen tjata hål i huvudet på er om allt vi har gjort, upplevt, hört, sett och smakat på.

Life is good!

Nu ska jag lägga fram en lång lista över bra-att-veta-saker till vår eminenta husvakt som ska bo här och sköta post, krukväxter, katten, huset, trädgården och allt det där andra som gräsklipparroboten, soptunnan ut till gatan varje söndag och städa huset tills vi kommer hem.

Over and out.

Weeping Willows

Just nu pågår Kultur- och porslinsfestivalen här i stan.

Det är fullt med folk som deltar i en massa olika aktiviteter och vädret är verkligen toppen. Strålande sol från klarblå himmel, en stilla bris och vår lilla stad visar sig från sin bästa sida.

Ljuvligt!

Det är en lång rad artister inbokade under de här dagarna och tyvärr kan jag inte gå och se Samuel Ljungblahd i morgon, det hade jag verkligen velat. Den mannen har karisma! Men däremot kunde jag cykla iväg till Stadsträdgården i den ljumma augustikvällen klädd i tunna kläder och sandaler för att njuta av Weeping Willows och Magnus Carlson. Ännu en man med karisma, stark scennärvaro och en sjuhelsikes röst.

Där stod vi och bara förfördes och trollbands av musiken medan augustimörkret sänkte sig över oss. Det var helt magiskt och jag var nästan yr när jag långsamt trampade hemåt för att sova.

Jag blir så glad när en person som har en sån sångröst och en sån talang har hamnat så rätt. Vilken tur att han inte sitter på kontor och stämplar dokument och sjunger bara för sig själv i badrummet!

Det är verkligen vackert med människor som är så där hejdlöst musikaliska och har en stor talang. Jag älskar musik men är precis körd när det gäller att sjunga och spela. Jag kan knappt hålla tempo när jag borstar tänderna så jag blir så lycklig och glad när riktigt duktiga musiker och sångare tar ton och den här kvällen var så underbar.

Herrejävlar så rasande snyggt.

Lyrisk och euforisk av lycka - det är jag.

Hjulafton

En årligen återkommande, festlig tillställning här i staden är Hjulafton. I torsdags var det dags. En lång parad genom stadens gator med motorcyklar och mopeder inleder festligheterna. De parkerar sen på norra Europas största torg. Runt om i centrum står gamla bilar, rostiga bilar, traktorer, det är gräsklipparrally, cykeltävling, överflygning med Herculesplan med gubbe balanserade i lastluckan längst bak och en rad andra event. Hela kvällen samlar volontärer in pengar till Barncancerfonden och sen avslutas allt med ett schysst fyrverkeri.

Den här tillhör chefen själv, han som är en av eldsjälarna.

Mycket folk som alltid. 

Putsat och blankt.

Coola mopeder stod uppradade.

Som alltid på Hjulafton var det varmt och vackert väder. Vissa år har regnet hängt i luften men det brukar spricka upp och bli bra framåt kvällen.

Den här hade en riktigt snygg lack tycker jag.

Så över till bilarna.

Detta var utan tvekan den mest sänkta bilen. Notera att registreringsskylten har egna små hjul!

Matchande ekipage fanns det också.

Det var mysigt att strosa runt i den ljumma sommarkvällen och bara njuta av allt liv, popcorn- och hamburgerförsäljare, liveband från lastbilsflak, tändkulemotorer som startades och kördes, gräsklipparrace, alla fordon som stod uppställda för beundran och att träffa en och annan som man känner.

Jag var inte kvar så länge utan cyklade hemåt när jag var nöjd. Det kommer nog en ny Hjulafton igen nästa år, det kan man vara ganska säker på och kanske, kanske åker vi med i kortegen. Är ni motorintresserade så kan jag rekommendera ett besök. 

Utflykt på Kinnekulle i augustisolen

Idag på en av sommarens varmaste dagar åkte vi på road trip yngsta dottern och jag, upp på Kinnekulle som i augustisolen var så vackert att man nästan storknade. Mognande vetefält med inslag av vallmo och blåklint, mörkt grönskande skogar, öppna ängar och fält med betande hästar, får och kor. På ena sidan öppet landskap ända bort till Billingen vid Skövde och på andra sidan ett illblått glittrande Vänervatten.

Först åkte vi runt hela kullen och hamnade så småningom på högsta delen där Kinnekullegården ligger. Där åt vi lunch och det var gott som alltid. Kantarellsoppa till förrätt, ostinbakad kycklingfilé och pannbiffar i tomatsås, goda sallader och tillbehör och som avslutning lakritspannacotta med hallonsås.

Vi hoppade över efterrätten och åkte vidare i allt det vackra.

Nästa stopp blev caféet På Klostret, som ju av en mycket sorglig anledning var så omskrivet i juni och juli på grund av Lisa Holms försvinnande och död. Det är ett väldigt trivsamt och mysigt ställe och vi stannade för en kopp kaffe. Nu fick vi plats i skuggan där en svalkande bris drog fram.

Sen var utflykten över och vi åkte hemåt.

Om jag inte får åka till Kinnekulle emellanåt längtar jag verkligen dit. Det är en riktig pärla med så många olika sorters skiftande natur.

Altanen på Kinnekullegården där man med fördel kan sitta en sån här fin och solig dag.

Utsikten mot Billingen och Skövde.

En av ingångarna till På Klostret.

Öppet kök ut mot kunderna, här kan man se när de bakar.

Vackra gamla koppar till kaffe och te. Rapsolja, mjöl och annat som man kan köpa.

Färska grönsaker, närodlat såklart.

Kaffe och sommarens enda och fantastiskt goda vaniljbulle modell jättestor. Allt serverat på vackert blåvitt porslin. 

Det är ju en ynnest att få sitta där i skuggan en solig augustidag tillsammans med sin yngsta dotter och tacka gudarna och himlen och Allah och högre makter för att hon lever, mår bra och har framtidsplaner till skillnad från Lisa som ena minuten gjorde det, och nästa inte. 

Livet är fantastiskt men det är en gåva att förvalta väl.

Jag tror på att inte skjuta upp saker till morgondagen utan göra dem när man vill och om man vill. Det kan ju faktiskt vara så illa att man inte längre lever när morgondagen kommer. Det är ju det enda vi alla med säkerhet vet, att vi alla ska dö. Frågan är ju bara hur lycklig och nöjd med livet man är när den dagen kommer och det är dags.

Dagens i-landsproblem

...den när man har ny mobiltelefon och allting är lite annorlunda mot den gamla. Den otrivseln när man inte snabbt hittar och kan göra saker i telefonen utan måste tveka och fundera, leta och göra fel innan det till sist blir rätt och man knappt minns hur man gjorde. Den känslan, den har jag just nu.

Jag har skjutit upp det i många veckor men nu har jag flyttat över sim-kortet i den nya telefonen och ska försöka få igång facebook, min blogg, runkeeper och lite andra appar och det bara krånglar och lösenorden fungerar inte och ja, ni vet...

Uppfriskande

Det är onekligen uppfriskande att tänka till lite extra kring vad man faktiskt gillar här i livet.

Och ogillar.

På min GILLA-lista kommer därför:

Min älskling och mina barn.
Kycklingsallad med mangoraja som jag skulle kunna äta nästan varje dag.
Rosévin till ovan nämnda sallad.

Papper, papper, alla former av papper, mmmm.
Sax, skalpell och lim till ovan nämnda papper.
Kesoplättar med vaniljkvarg och bär.

Netflix och HBO.
Mina Riekerflipflop som varit på återupplivning hos skomakaren så de ska överleva resten av sommaren.
Kaffe, alla former av kaffe.

Katter, och mest av allt vår svartvita lurk som helst vill vara ute hela nätterna och sen sova i garderoben om dagarna.
Restaurangbesök med lyxen att slippa handla, laga, duka och diska.
Böcker av alla de slag, både nya från bokhandeln och gamla från dammiga antikvariat.

Kärlek av alla sorter, vem tycker inte att regnbågen är vacker?
Att vara hemma, ute och inne, det gillar jag skarpt.
Roliga klipp på Youtube, gärna med katter, barn och turkiska dödsmetallband.

På min OGILLA-lista hamnar:

Folk som går omkring i livet och tror att de är lite viktigare och lite förmer än alla andra.
Fiskpudding.
Konjak.

Städning, detta nödvändiga men så tråkiga.
Avloppsrensning med efterföljande vattenläckage som man inte kan fixa själv.
Bananer, både på längden och tvären.

Debattprogram i tv där de bara pratar i munnen på varandra och inte hinner komma igång förrän de ska byta ämne.
Stela, för tajta byxor utan någon som helst tillstymmelse till stretch.
Snapsar, för att de bränner så på vägen ned och för att det känns som de ska komma upp så fort de landat i magen.

Blomflugor som landar i vinet eller kaffet.
När man är ute ett helt gäng och nån säger "Vi tar McDonalds" och så svänger vi in där för att äta.
Föräldrar som är så upptagna av sin mobiltelefon eller ipad att de inte ens märker att deras bebis hänger ut över kanten på barnvagnen, eller redan har ramlat ur och gått därifrån.

Otålighet, intolerans och lättkränkthet.
Folk som jämt vill göra saker för att aktivera sig och som tjatar på mig att hänga på fast jag redan sagt nej tack.
Alla hemskheter som människor gör mot varandra och mot djur och i religionens namn och för pengars skull och för sitt eget höga nöjes skull och för att de kände för det.

Vad gillar ni?

Och vad ogillar ni?

En dag på Liseberg

En dag på sommaren när solen sken åkte jag med barnen (hm ja, 22 och 25 år gamla barn) till Liseberg för att det är ett sånt ställe som vi gärna vill åka till varje sommar. Bara för att det är så härligt där, vackra planteringar, galna karuseller, chokladhjul och nästan alltid mycket folk.

Jag är inte en sån där person som behöver åkband för att åka så många attraktioner som möjligt. Det här är min typ av åktur. 

Vi gick genom hotell Gasten också. Hua, läskigt! På ett ställe kom en läskig gast upp bakom mig, jag gick sist i ledet såklart, och jag blev så rädd att jag hoppade åt sidan och slog mig på benet. Det blåmärket satt i mer än två veckor.

Vi åt en vegetarisk buffé som var väldigt god. Toppen! Mycket godare än korvkioskmat som inte riktigt är min favorit.

Den här åkte ingen av oss.

Inte den här heller. Nästa gång kanske?

Den här åkte tjejerna såklart. En favorit. Träbergochdalbanan Balder.

Allt känns så härlig och festligt när man är på Liseberg. Speciellt när man är där med sina vuxna barn som inte gråter över att de inte får glass eller att de slåss för att de knuffas och tränger sig före den andre i kön. 

Toppen, de gick och ställde sig i kö, jag satt på en bänk och väntade. 

Det var mycket folk just den här dagen, men ändå inte så mycket att det kändes trångt och jobbigt.

När det blev sen eftermiddag drog vi oss bort mot scenen där vi bänkade oss för att se:

Carl-Einar Häckner! 

Han trollade med en banan.

En av gästartisterna var bolljonglerare.

Den andra var fenomenal i att hänga högt över scenen och göra gymnastiska övningar i ett rep av tyg.

Sen ställde sig tjejerna i kö för att åka den klassiska bergbanan. Jag kryssade runt bland chokladhjulen och försökte åkalla siffror för min inre syn så att jag skulle vinna stjärnvinster. 

Plötsligt händer det. Jag vann fyra rullar Center.

Det blir lite blött när man åker ned för sista vattenfallet i Flumeride.

Den som påstår nåt annat har fel.

Ja men titta här, jag vann faktiskt en stjärnvinst nästan utan att jag fattade det själv. 

Jag hade spelat på nummer 14. Hjulet stannade på 40 och jag var beredd att gå därifrån när killen som jobbade där kom fram till mig och ställde den här jättepåsen med Twist framför mig. 

"Grattis till vinsten", sa han.

Jag måste ha sett jätteförvånad ut för han sa "Nummer 14, det är väl du?".

"Jaaa", sa jag tvekande, "men det är ju 40 som har vunnit".

"Javisst", sa han, "nummer 40 OCH nummer 14".

Han pekade upp mot den elektroniska skylten där det mycket riktigt stod 40, och 14 precis under.

Jippi, flera kilo choklad till oss som äter LCHF och undviker socker. Men det går ju att dela med sig, bjuda andra på choklad och äta de bitar man gillar bäst. För min del är det Fransk nougat.

Det var en lång, solig, rolig dag på Liseberg och när vi kom hem var jag väldigt nöjd. 

Man blir aldrig för gammal för nöjesfält!