lördag 31 maj 2014

Tänk om jag hade kunnat...

... måla så här vackert med olja.

Då hade jag målat tavlor i långa rader. Men nu kan jag inte måla som Gerhard Larsson och då kan jag lika gärna låta bli. Han kunde måla tavlor han!




En vit tulpan? Ja men om man tittar noga är det många nyanser som samsas här och tillsammans ger intrycket av en vit tulpan. 




Detsamma gäller de röda anemonerna. På nära håll ser man penseldragen, varje hårstrås spår i färgen.



En fågelmönstrad vas på en så fantastiskt blankpolerad byrå eller kanske ett bord. Han har till och med lyckats måla krackeleringar i vasens yta!



Rummet speglas i glasskålens yta. Det ser ut att vara soligt ute just den här dagen. Apelsinerna ser ut att vara mogna och vaxade i skalet.




Stilleben med anemoner, tulpaner och en fruktskål.


Gerhard Larsson!



fredag 30 maj 2014

Trädgård

Idag har vi haft en helt ljuvlig dag hemma i trädgården.

Vi har köpt plantor, grävt, vattnat, gödslat och planterat. Rensat, ansat och klippt. Fixat med pallkrageodlingarna och beundrat allt som växer där. Sen har vi förstås ätit frukost i solen på vår varma innergård där det är vindstilla och morgonsol, druckit kaffe på samma ställe ett par timmar senare och njutit av svenska jordgubbar i trevligt sällskap.

Sen åt vi lunch under markisen på utealtanen mellan rosenspaljén, klematishängena och klätterhortensian och sen avslutade vi dagen med ljummen sallad och rosévin på glasaltanen i eftervärmen från en fantastisk försommardag.




















Alltså alla dessa färger och former och ljuvliga blommor i trädgården. Det är ju en sån underbar tid just nu när hela naturen brister ut i en färgexplosion som ett jättelikt fyrverkeri av olika härligheter. Jag vet att bloggen var fylld av blommor och färger förra våren och jag försöker tona ned det lite. Det är ju i och för sig nya blommor i år, men samma plantor ändå. Fast när klätterhortensian blommar, när schersminen slår ut, när honungsrosen samsas på samma spaljébåge som de djupröda rosorna, när odlingarna frodas i pallkragarna, när min nya ros - en polkagrisros öppnar sina första blomknoppar och doftar vidunderligt, då kommer jag nog ändå att ha ett eller annat inlägg här om alla dessa härligheter och skatter som bara finns utanför vår dörr.

Det är en fantastisk lyx att faktiskt få den äran att äga en bit av den här jorden i form av en liten plätt till trädgård nästan mitt i stan. Och med äga menar jag att vi på pappret ser ut att äga marken men vi har ju såklart bara lånat den av jorden själv och (klyscha!) av framtida generationer.

När vi hade köpt vårt hus och jag gick i trädgården den första sommaren tänkte jag på det faktum att just den här lilla biten mark var våran. Den är inte stor vår tomt, kanske 5-600 kvadratmeter och jag klev runt och tittade förhoppningsfullt i rabatter och på allt som växte överallt. Det var en fin liten trädgård, en frodig bit mark.

Sen när jag hade stegat runt och liksom ringat in och mutat in vårt territorium började jag fundera på hur långt ned i jorden vår äganderätt sträckte sig. Hur djupt ned äger man sin mark eller trädgård eller skog? Inte längre ned än till jordens kokande mitt kan jag föreställa mig.

Ja sånt kan man också tänka på när man går omkring på sin plats på jorden och filosoferar lite.


torsdag 29 maj 2014

Försommarhimmel





Vackert väder men ändå hotfulla moln som närmar sig. Typiskt svenskt försommarväder kanske. Det ena avlöser det andra. Solsken med de hotfulla molnen. De drar in över oss och regnet piskar. Sen bryter solen igenom och så börjar det om igen.

Man kan inte göra annat än klä sig efter väder. Bikini och regnkappa? Gummistövlar och solhatt? Sandaler och sydväst?

Nu ska jag snart på kalas och äta tårtor. Frågan är vad jag ska ta på mig bara?


onsdag 28 maj 2014

Bättre än all världens parfym

När jag var i skogen här om dagen kom jag till ett ställe i spåret där det doftade himmelskt. Nyfällda tallar staplade på hög, färsk ved, kåda och fuktig mylla som välts runt av skogsmaskinerna. Åååh! Jag var tvungen att stanna och djupandas. Det här skulle bli min parfym om jag var känd som Kim Kardashian (exakt vad är hon känd för egentligen?) eller Victoria Beckham och skulle lansera mitt eget märke och min egen doft.

Nyhuggen tall.

Skogshuggardoft.

Kalhygge.

Nja, jag skulle nog komma på ett lite finare namn på parfymen men den skulle dofta gott. Inget snack om saken.









tisdag 27 maj 2014

Skogen, den skogen

Igår bloggade jag om att vara snäll och det gav en rejäl uppsving på besöken här på bloggen. Jag tror att jag ska göra om det. Vara snäll och skänka något som jag har som jag tror att någon annan skulle bli glad av. Det kan ju handla om småsaker men det kan få stora effekter.

Så tänker jag på valet till EU som nu är avslutat och det är med blandade känslor man står här nu och å ena sidan är bubblande glad över att feminism och miljömedvetenhet är på frammarsch, å andra sidan är främlingsfientlighet och extremism också på frammarsch. Det ger en konstig känsla i hjärtat som både jublar och sörjer samtidigt. Men i Sverige var det 10% som röstade på SD och vi andra (även de som inte röstade) är ju 90% om jag inte räknat fel. Det kan bara betyda att vi andra (även ni som inte röstade!) måste stå upp rakare i ryggen, göra oss än mer hörda och se till att förändra situationen i september när vårt eget inhemska val går av stapeln för då vänder vi den negativa trenden. Ibland kan man ju inte se skogen för alla träd.

Det här supervalåret har verkligen gett stora ringar på vattnen och i höst kommer den stora stenen att dimpa ner och göra svallvågor!



När man är lite kluven som jag ju kände mig så där dagen efter, då är det så skönt att bara sticka till skogen och andas organiskt material i form av helvetiska mängder pollen. Tallarna blommar så om jag hade stått still i spåret hade jag sett ut som nån hällt gult florsocker över mig. 

Jag tänkte gå mitt snabbaste runt spåret men jag var tvungen att stanna och fota det magnifika och majestätiska som vilar över tallar som står raka och stolta (lite som vi ska göra i höst!) med kronan upp mot skyn och universum där allt började, och rötterna djupt ned i svenska myllan mot urberget och med denna ljuvliga, mjuka mossa som ett täcke runt fötterna.

När jag stod där tänkte jag bara på hur få det är förunnat att ha en sån härlighet precis runt knuten. 

Hur många människor lever i flyktingläger i provisoriska tält?
Hur många människor lever utan tillgång till rent vatten? 

Hur många människor lever under ständigt hot från sitt eget lands regim? 
Hur många människor bor mitt i en krigszon och hur många kvinnor är tvingade att föda barn under de mest vidriga förhållanden? 

Dessa frågor ger lite perspektiv på mitt eget trygga liv. Jag har liksom ingen anledning att klaga. Inte på nånting egentligen. Allt som bekymrar mig är I-landsproblem och jag borde inte ens lägga energi på det. Fast det gör jag ju såklart, jag är ju inte mer än människa. Men lite perspektiv som sagt, skadar inte ibland.



Det blommar



Lupinerna var redo att slå ut. Det här fotot tog jag i söndags och sen dess har de fullkomligen exploderat i blomning. Det ser ut som det är fler som gillar lupiner. Är det nån slags smal fluga?




En smörblomma lyser som en sol i gräsmattan.



En hjälpande hand eller snarare en stjälpande hand när jag är i trädgården. Kung Milo som alltid ligger precis framför eller bakom fötterna. Eller också kommer han springande som en svart pil och springer in precis framför oss och lägger sig ned för att bli klappad. Men det gör inget för han är så himla söt.

Han är som en hund i kattförklädnad. Han kommer när man ropar, sitter på kommando (ibland), apporterar leksak och vill bara vara med överallt och vara lite i vägen. Jag ger mig sjutton på att han viftar på svansen för att visa hur glad han är. Om inte annat så piper och jamar han som om han hade jättemycket att säga. 

måndag 26 maj 2014

Att vara snäll

Att vara snäll tycker jag är viktigt. Att vara snäll mot sig själv är jätteviktigt men självklart att vara snäll mot andra människor också. Såklart.

Att vara snäll mot barn och djur är givet. Att vara snäll mot såna som är elaka mot en är svårare. Då kanske man bara ska undvika dem istället.

Att vara snäll mot andra människor och göra saker för dem eller skänka saker eller annat är inte bara en god handling mot en medmänniska utan det ger faktiskt ett välbefinnande hos en själv också. Om jag hjälper någon som behöver hjälp så känner jag i hela kroppen att jag gjort något gott, en god gärning.

När gjorde du själv en god gärning senast?

Jag har precis gjort en god gärning gentemot en annan person i bloggvärlden. Jag köpte en kjol av Rino. Gå in på hemsidan och titta på fina kläder sydda av återvunnet tyg dvs gamla gardiner, överkast och stuvbitar. Men kjolen var inte skön på mig, jag gillade tyget mycket men det passade mig inte. Då slog det mig att det kanske fanns någon annan person som kunde ha den och välkomna den till sin garderob.

Nu har jag skickat vidare till bloggerskan Jeanette och hoppas hon gillar den. Annars vet jag att hon i sin tur skickar vidare för hela hennes blogg handlar om att använda sånt som redan finns, att ge bort det man inte behöver och att våga lita på att det man behöver kommer till en.

Dagens goda gärning vill jag gärna tycka. En akt av snällhet om än av det mindre slaget. Likväl viktigt i detta nu när valet till Europaparlamentet är över och jag häpnar, förfäras och förskräcks över resultatet. Alla ni som röstade på SD - inser ni vidden av ert handlande när det parti ni just röstat på jublar på sin valvaka över att Front National i Frankrike går framåt. Ni vet väl vad SD står för? Ni vet väl vad Front National står för? Ni vet väl vad dessa nationalsocialistiska vindar blåser åt för håll?

Minns bara att där man bränner böcker bränner man snart människor!

Se upp för bokbål i Europa!




söndag 25 maj 2014

Några nya ansikten



Jaha ja, en snubbe på insidan av skafferidörren. Han ser lätt panikslagen ut och kanske anar man ett skrik.



Ytterligare en skafferigubbe. Antingen med lång näsa eller utsträckt tunga. Öppet för egna tolkningar som alltid i paredolins värld.



En liten vresig figur med bred, missnöjd mun och gles mellan ögonen.



Kanske lite långsökt gubbe med långrandigt ansikte men på ovansidan av vår tv anades ett ansikte. 



Till sist den här filuren. På en golvlist i köket dök han upp när jag tappat en tomat och var tvungen att böja mig ned. Kanske nästan lite som en katt i ansiktet, så vit att bara ögon, nos och mun syns?

Idag är det både valdag till Europaparlamentet, Mors Dag, VM-hockey och Elitloppet som tydligen är viktigt i travvärlden. Jag ber er inte inbördes rangordna vikten av dessa företeelser men kanske vill påpeka att något kan vara av vikt för framtiden.

Ni avgör själva.


lördag 24 maj 2014

Kaffe för alla tillfällen



Jag öppnade ett nytt kaffepaket. Det måste jag göra ganska ofta eftersom jag gillar kaffe väldigt mycket och, oj hoppsan det var visst julkaffe tyckte Zoegas. Nåja julkaffe eller ej, det var precis lika gott i maj som i december. Behövs det verkligen julkaffe? Och i så fall varför finns det inte påskkaffe, midsommarkaffe, höstkaffe, festkaffe, ja ni fattar?

Gud vilka saker jag funderar på när jag väl kommer igång.

Nej det är bättre att dricka lite av det här goda julkaffet ute i majsolen. Fast just nu regnar det ser jag.


fredag 23 maj 2014

Hästar



Alltså himmel så idylliskt!

Två islandshästar som betar det grönaste tänkbara gräs med skogen som en tät fondvägg bakom och himlen som ett mörkblått tak över dem.



Här går en till och är idyllisk. 

Det är ju så vackert i naturen just nu, så man knappt vet vart man ska ta vägen.

Fast den här hästuslingen vägrade komma fram till mig och vände bara rumpan till när jag skulle fota. De andra två kom inte heller en meter närmre när jag lockade på dem. De kanske hör dåligt, de där islandshästarna? De ignorerade mig fullständigt och därför blev det små hästar och mycket landskap på bilderna. 

Islandshästar som flyttat från Island får förresten aldrig mer komma hem till ön. Det kan ju få vem som helst att bli lite butter och otillgänglig. Där har vi kanske förklaringen.



torsdag 22 maj 2014

Mossigt






Jag vet inte riktigt varför men jag gillar verkligen mossa. Det är ju så snyggt grönt, har massor av fantastiska former om man tittar riktigt nära, massor av fantastiska färgnyanser om man tittar riktigt nära och är ju mjukt att sitta eller gå på. 

Mossa i gräsmattan är ju många husägares fasa. Jag tycker det är fint och ganska praktiskt. Gräsmattan är ju alltid grön, mossa växer ju inte uppåt som gräs så den måste inte klippas och den är himmelsmjuk att gå på. 

Mossa på stenar och på gamla träd är ju så himla vackert. Det luktar gott också.

Nu behöver jag nog inte säga det här nåt mer. 

Mmmm mossa.



onsdag 21 maj 2014

Så kan det gå till på landet

Jag bor i en ganska liten svensk stad, i en småstad helt enkelt. Då är det ju nära till landet från alla håll så att säga. Det kan visa sig på lite olika sätt. Till exempel är det inga små Grålletraktorer som drar studenterna runt på släp i början av juni. Nej det är gigantiska monster som ser ut som nåt slags Transformerssläktingar.

Däck stora som en lång människa.

Hytten tre meter upp i luften.

Alla verkar ha nån i sin klass som är dotter eller son till nån storbonde som äger dessa monstertruckar som drar en hel gymnasieklass med största tänkbara musikanläggning, såpbubblemaskin, rökmaskin och annat, på ett flak som om det vore lätt som en fjäder

Ett annat sätt som det kan visa sig på att det är nära till landet, är att en del ungdomar verkar vilja ta med sig lite av landsbygden in till staden när de far in hit för att till exempel gå i skolan. Epatraktorer är ju ett sätt för de unga att tidigarelägga bilkörandet även om de inte får åka så snabbt på vägar och gator. Om man då är lycklig ägare av en sån epa kan det hända att man vill smycka ut den och det ter sig på lite olika vis.

En del lackar sina bilar coolt, hänger på en massa extraljus, monterar in värstinghögtalare, fixar belysning under bilen och så vidare. En del tar det steget längre och pyntar även ovansidan av bilen med tillbehör såsom lastpall, megafonhögtalare och höbal.

Snyggt?

Ja snyggare har man väl aldrig sett.

Roligt om inte annat.


måndag 19 maj 2014

Vägen är livet






En slingrande grusväg på landet en solig dag i maj. Vad som döljer sig där borta bortom krönet vet jag inte. Men jag tycker att grusvägar med den där grässträngen i mitten påminner mig om barndom och somrar när jag var liten. 

Längs en sån här väg ska man gå på midsommaraftons kväll för att plocka sju sorters blommor att lägga under huvudkudden och sen drömma om den man ska gifta sig med. 

Längs en sån här väg ska man gå en ljummen sommarkväll och plocka mogna smultron att trä på ett strå.

Längs en sån här väg ska man gå hand i hand med den man älskar och tänka att livet är som vägen. Lite knöggligt och krokigt med oväntade saker som händer runt svängen därborta. Men också oändligt vackert, rofyllt och spännande. Det är bara att gå längs vägen och ibland kan man gå med starka, långa steg, trygg i sin förvissning om att allt är sig likt framöver men ibland när det har mörknat behöver man ta små, korta steg för att vara säker på att inte hamna i diket. 

Ibland måste man stanna upp helt och hållet. Slå läger vid dikesrenen och invänta gryningen. När solen går upp och daggen lättar kan man gå vidare med nya insikter och skarp blick

Så är livet.

Som en slingrig grusväg.