onsdag 8 mars 2017

Internationella kvinnodagen

Jamen hej hopp och grattis alla kvinnor.

Hurra för er, en enda dag på året.

Nej, allvarligt talat är detta inte en dag att säga grattis på. Det är ingen jäkla födelsedag.

Grattis kan vi väl enas om att säga när den här dagen inte finns längre.

Det lär ju dröja. Det visar sig i en alldeles färsk undersökning att Sverige är det bästa landet i världen att leva i, det är välordnat, jämställt och tryggt. Det kan jag hålla med om i många avseenden, men det är ändå en lång, lång väg kvar att gå innan det inte behöver talas om jämställdhet längre. Jämfört med de flesta länder i världen bor vi i ett fantastisk land och är oerhört priviligierade men det betyder inte att vi för den skull ska tiga still.

Det är fortfarande så i Sverige 2017, att politiker tar beslut om att lägga ned BB i glesbygden vilket tvingar kvinnor att åka många mil på krokiga och dåligt underhållna vägar för att komma till en förlossningsavdelning. Där har man på fullaste allvar haft kurser i bilförlossning i händelse av att de inte kan knipa tills de är framme på sjukhuset! Dessutom är kvinnor med förlossningsskador ett eftersatt område inom vårdsektorn. Kvinnorna blir inte hörda, tagna på allvar eller adekvat behandlade för sina skador. Det kommer garanterat öka till följd av färre BB:n och den på senare år så fina devisen om att tidig hemgång gynnar alla. Det är inte ett jämställt samhälle som gör så. Det är ett kvinnofientligt samhälle.

Det är också så att kvinnor varje dag arbetar gratis på sin arbetsplats då män tjänar mer än kvinnor även om de har samma typ av arbete. Efter eftermiddagsfikat jobbar alla glatt på men kvinnorna jobbar gratis tills de går hem. Varje dag, varje vecka, varje månad, varje år. Kvinnodominerade yrkeskategorier har ännu idag generellt sett lägre löner än mansdominerade. Det är fortfarande finare och värt mer pengar att sköta maskiner och köra maskiner än att sköta om barn, sjuka och gamla. Så jättekonstigt!

Det är också en majoritet av kvinnor som jobbar deltid eller går ner i tid under perioder i sitt arbetsliv, för att ta hand om barn, hem, familj, äldre generationer. Det ger också en lägre pension eftersom det arbetet är oavlönat och inte genererar en krona i pensionskuvertet när de blir gamla. De blir fattigpensionärer och det är väl uselt med tanke på vilket fint och jämställt land vi ändå bor i enligt den där undersökningen som sa att Sverige är det bästa landet att bo i! Blir man dessutom långtidssjukskriven, vilket kvinnor i högre grad än män blir, straffas man för det genom en urholkad socialförsäkring som ger en usel levnadsstandard för de som lever på sjukersättning eller sjukpenning efter 365 dagar och som i sin tur återigen leder till en sorgligt låg pension.

Det är fortfarande i varenda undersökning som görs, så att kvinnor står för majoriteten av hushållsarbetstimmarna i form av att handla mat, bära hem, laga mat, frysa in, göra matlådor, fixa matsäck, packa gympapåsar, ha koll på föräldramöte och aktiviteter på förskola och skola, skjutsa, hämta, lämna, städa, våttorka, damma, vattna blommor, bädda rent, byta handdukar, borsta tänder och hår på de nybadade småbarnen, få på dem pyjamas, läsa godnattsaga och tryggt få dem att sova gott och inte vara rädda för världen, tvätta, hänga, stryka och vika tvätt, plocka undan gamla tidningar, kuvert, bananskal, överblommade tulpaner, ställa ned i diskmaskinen, starta och sen plocka ur, prata med tonåringar om allt mellan himmel och jord, trösta och peppa tonåringar, hämta hem tonåringar mitt i natten från fester och parken, ha koll på barnens kalas, både deras egna och de kalas de blir bjudna på, fixa presenter och komma ihåg alla släktingars födelsedagar, bjuda in till julfirande, köpa personliga julklappar, skicka julkort, städa och pynta hemmet inför varje jävla högtid med tomtar och hönor, glitter och fjädrar, städa bort skiten sen, baka julbröd, koka knäck och lägga skinkan i blöt, för att inte tala om skura toaletter, handfat och badrumsspeglar rena från alla jävla fläckar och rensa avlopp från tvål, hud och hår och så fort man är klar med allt detta är det dags att göra om det igen för då kommer det en ny dag.

Det är nog också kvinnor som står för den mesta omsorgen om anhöriga, som skickar kort på mostrars födelsedagar, ringer åldriga föräldrar, hänger upp julgardiner och storstädar när de inte längre orkar, hjälper till att handla, skjutsa, följa med till doktorn, hälsar på på sjukhus och äldreboenden och har koll på att faster helst vill ha Noblessechoklad och Året Runt. Kvinnor påminner män om att deras mammor skulle uppskatta ett telefonsamtal på födelsedagen och mors dag, curlar män de har ett förhållande med genom att hela tiden hjälpa till, fixa, bana väg och underlätta, och göra allt detta ovan.

Det är kvinnor som till största delen runt om i världen utsätts för kränkningar, hot, sexuella trakasserier, våldtäkt, misshandel och hedersrelaterat våld. Som kuvas till underkastelse och tystnad. Som vingklipps redan som små. Som inordnas i flickfacket att flickor ska vara tysta, stillsamma och söta medan pojkar får höras, ta plats och stöka för "pojkar är ju pojkar".

Män blir inte av med jobbet för att de ska bli pappa. Män blir inte omplacerade och faller efter i löneförhöjningar för att de inte presterat under småbarnsåren. Män är inte föräldralediga i lika stor utsträckning som kvinnor. Män vabbar inte lika ofta.

Ja jag skulle kunna fortsätta länge, länge. Men jag orkar inte, jag dör lite inombords av det här och ni vet ju det här redan.

Egentligen vet vi ju alla men det räcker inte att bara veta om det, tänka på det eller vilja ändra något. Vi måste ju agera. Skriva insändare, motioner, plakat, demonstrera, ifrågasätta och driva på. Göra något!

Ovan nämnda är bara en bråkdel av den värld kvinnor varje dag får leva i och då har jag inte talat ett ord om all den  misogyni (fråga Google) som ständigt och jämt sipprar över oss. Dagligen. Ofta från helt oväntade håll.

Varför kan vi inte bara enas om att vi alla är människor som är här en skitkort stund på jorden, jämfört med den evighet som jorden har funnits och kommer finnas. Kan vi inte bara samsas, hjälpas åt och vara snälla? Vill vi inte alla bara leva våra futtiga åttio-nittio år på bästa och lyckligaste sätt utan kamp? Är det inte vad livet går ut på, att vara så lycklig som det bara går?

Då kan vi säga grattis.

Inte för att det behövs nån dag speciellt för kvinnor utan för att vi äntligen kommit så långt att det INTE behövs nån dag speciellt för kvinnor.

Nu måste jag gå och skrika skithögt i kudden av frustration över alla orättvisor i världen, all skit som existerar och att de i USA valde en man som sin president som säger att han vill grabba tag i kvinnors fitta på ett sådär lite härligt, grabbigt vis som inte menade att vara elak eller skada nån och bara var på skoj ju, ni vet, sådär som man skämtar i omklädningsrummen, men som förmodligen varenda kvinna i hela världen blev illa berörd av. Och nu behöver ni inte googla ordet misogyni längre. Eller jo, gör det vetja!


söndag 5 mars 2017

I-landsproblem jag vet, men ändå så oerhört irriterande

Jag som är en stor älskare av avokado köper ett nät med fem sex stycken när jag är och handlar. De känns fina så jag hoppas kunna äta en samma kväll och göra guacamole på resten till helgen.

Jag väljer ut en fin avokado och skär upp.

Förväntningarna är höga.

Fallet blir högt.

Amen va fan, varenda gång, nästan.


Den ena äckligare än den andra. Övermogna, bruna, surt luktande, mögliga, vidriga.

På utsidan ser de helt fina ut och visar på intet sätt att de har en sån trist insida. 

Jag har så många gånger köpt avokado, råkat ut för detta och aldrig haft kvittot kvar. Ett i-landsproblem, jag vet. Men den här gången hade jag det. Och reklamerade dem. Och fick pengarna tillbaka. Dubbelt!

Det är ju inte pengarna det handlar om. Det fattar ni ju.

Det är den orimliga förväntningen jag har på den här frukten, bäret (måste fråga Google)...den här frukten. Jag vet ju hur en precis perfekt avokado ger mig ett lyckorus och en glädje långt över det normala och jag vet ju hur ofta den känslan uteblir. Ändå utsätter jag mig för det här, gång på gång.

Jag måste försöka dämpa mina förväntningar, lugna mig, tygla förhoppningarna när jag väljer en avokado och skär upp den. 

Det är inte bra för hälsan att falla så hårt varenda gång. 

Jäkla frukt.

fredag 3 mars 2017

Snart är det vår!



Ja, snart är det vår!

Just nu i vår trädgård håller det på att komma upp blandade gröna skott, illgröna skott, gulgröna skott och röda skott ur jorden. Det kommer att bli en fin rabatt med blandade lökväxter under hela våren.

Ja, nu är jag ikapp med februarifotoutmaningen som Lisa Bjärbo på bloggen Onekligen startade. 

Jag tappade tempo lite men det är fixat nu.

Då återstår bara att börja blogga i utan hennes lista och styrning.


Hjälp.

Nåt flott


Så flott med de första buntarna av snödroppar mellan de bruna fjolårslöven och torrgräset.



Jag sa i mitt förra inlägg att jag sett en krokus i trädgården.

Jag har också sett stora knippen med snödroppar. De vitaste vita. Det ger ju hopp om att det ska bli vår även om vädret just nu i skrivande stund är grått och blåsigt med regnskurar. Jag tror att det är bra med lite regn för att som ska börja knoppas och växa strax.

Nåt blått



Himmel så himmelsblått!

Det här var förra lördagens klarblå vårhimmel. 

Nu hotar SMHI med både regn och snö och det känns inte alls så vårlikt. Men jag har sett en gul krokus i vår trädgård.

Kvar från igår



Kvar från igår (25/2 eftersom jag fortfarande ligger efter med februarifotoutmaningen),
Känslan av en föreställning med både skratt och förundran. 

Jag  blir nervös av trolleri och magi, blir arg för att jag inte fattar hur det går till. Men efter fredagskvällen har jag släppt det lite och tycker att det bara är underhållande.

Man måste inte förstå allt.

En sak som är svår

En sak som är svår är att komma till ro med att min mamma inte längre finns hos mig.

Att hon inte när som helst ringer och vi pratar bort en timme på telefonen medan vi sörplar kaffe. Hon hade haft starka åsikter om de senaste årens Nobelpristagare i litteratur, kriget i Syrien, flyktingfrågan här hemma, SD och inte minst den nyss tillträdda presidenten i USA. Oj vad vi hade haft mycket att prata om.

Att hon inte kan komma klokheter och goda råd när jag är vilsen eller velig. Det är ju skönt att fråga nån som man litar på.

Jag tänker på henne varje dag.

Saknar henne varje dag.

Jag drömmer ibland om henne och blir heligt förbannad över det orättvisa i att somliga måste gå alltför tidigt medan andra får hasa runt här på jorden och fylla tresiffrigt innan de går in i evigheten.




Att vårda noga, ömt och försiktigt

Barnen.

Barn ska man vårda noga, ömt och försiktigt.

Om de inte vårdas noga, ömt och försiktigt kan de bli ledsna, rädda och hemska människor när de växer upp.

Det är så mycket oerhört viktigt som grundläggs i barndomen och ungdomen och uppväxten. Det viktiga är svårt att ersätta eller komma ikapp med som vuxen.

Det är vuxnas förbannade ansvar att ta hand om sina barn, och andras barn. Det betyder inte, som många föräldrar verkar tro, att barnen ska vara kung hemma, få allt de pekar på, bestämma allt över de vuxna och styra familjens gemensamma beslut om ekonomi, matvanor, läggtider och vart man ska semestra. Så är det de facto i en hel del familjer och det är inte undra på att föräldrarna resignerar och barnen styr. Makt är gött.

Men de kommer ju förr eller senare ut i verkligheten och då får de en kalldusch utan dess like. Om inte mamma och pappa är med och styr upp förstås. De kan mycket väl följa sina vuxna barn till anställningsintervjuer och det är verkligen häpnadsväckande.


OBS. Personen på bilden har inget med texten att göra, förutom rubriken. Den här sköna bönan ska vårdas noga, ömt och försiktigt.


På riktigt




Att komma till ett ställe som jag bara sett på bild, att få uppleva det i verkliga livet att få se att det finns på riktigt, det får mig att känna att jag finns på riktigt också. 

De här gubbarna sitter i badet och spelar schack. Luften var tio plus och vattnet trettioåtta plus. Ångorna låg tunga över vattenytan. Jag har sett många foton av många fotografer med just det här motivet. Nu fick jag möjligheten att se med egna ögon att de verkligen satt där. 

Medan jag badade mig igenom varenda pool och bad som fanns på hela badhuset, satt de där. De satt där när jag kom och de satt där när jag inte längre orkade bada mer. 

På riktigt.

På låtsas



På låtsas. Det finns mycket som är på låtsas.

Det kan ju vara så ytliga saker som färgat, permanentat hår, lösögonfransar eller lösnaglar. Eller pushup-behå eller hållainmagen-trosor. Det är ju lite på låtsas att använda dessa ting och utge sig för att ha blont hår och tuttarna under nyckelbenen. Men det är ju ganska harmlöst. 

Värre är det med personer som låtsas bry sig om någon, låtsas vara intresserad, låtsas vilja hjälpa.

Eller de som utger sig för att ha utbildningar och erfarenhet som de inte alls har! Läkare som inte gått läkarlinjen men ändå jobbar som stafettläkare och tar emot patienter.

Eller såna som ringer och lurar folk att köpa skräp eller saker som inte ens existerar. 

Folk som låtsas vara glada jämt, såna som låtsas att hela deras liv är en enda jävla dans på rosor med rosaskimrande lycka och fluff, de som låtsas att de är så himla lyckade och nöjda med sina liv. 

Det är på låtsas men de lurar alla, till och med sig själva att allt är på riktigt. 

Jag vet för jag har gjort det själv. Det har nog många gjort under sitt liv.

Då gör det inte så mycket att jag en gång var blond, hade lösnaglar och shapingtrosa. Det var bara ytligt på-låtsas. 

Det andra jag låtsades var värre. Att jag spelade intresserad, glad och lycklig, att jag brydde mig om deras åsikter, att jag ville vara till lags. Det var lur, det var på låtsas och det är slut med det sedan länge. Nu är det på riktigt. 

Jag säger som det är. 

Så skönt.






Kolla, vad fint!

Oj, jag vet, det är inte februari längre. Jag hamnade lite på efterkälken med dagliga inlägg här. Det var ju tänkt att jag skulle lägga ett om dagen i februari och följa listan jag publicerade före februari.

Nu får jag forcera det hela lite. Det här är inlägget för 20 februari.



Om man går runt i en stad kan man lägga lite tid på att både titta upp, på husfasader och utsmyckningar, men också nedåt på stenläggningar och brunnslock. 

Titta bara på det här fina brunnslocket från Budapest som är vackert slitet där många många människor gått över locket och blankat till det.

lördag 18 februari 2017

Nån stark eller svag

Nån stark eller svag.

Jag vet många människor som är starka. Jag vet många som är svaga.

Men de allra flesta är nog både och. Starka ibland när det behövs och svaga ibland när livet är överväldigande.

Jag är stark eller svag.

Jag har varit extremt och oerhört stark när det har behövts. Ibland blir allt i livet väldigt intensivt och påtagligt och inte förrän man hamnar i en sånt skede vet man om man är stark eller om man bryter ihop. Det är ju så att livet inte är rosenblad och räkmackor jämt. Det händer hemska och svåra saker.
Man kan förlora ett barn, gå igenom en skilsmässa, en närstående dör, man förlorar jobbet, insjuknar i en svår sjukdom eller nåt annat lika hemskt.

Jag har varit väldigt svag och ledsen också. Det är ju andra sidan av myntet. Det är ju motsatsen till allt det starka och att orka stå stadigt som en klippa. Ibland måste man vara stark och motståndskraftig för att någon annan är den svaga och sårbara. Ibland inser man att man inte behöver vara just den starka klippan utan det är ok att få vara ledsen och svag.

Ibland blir man sviken och klarar det galant.

Ibland blir man sviken och bryter ihop totalt.

Jag tror det beror på vilken form man är i, alltså inte nödvändigtvis fysisk form utan mer psykisk form. Känner man sig trygg, stark och säker på sig själv är det lättare att hantera svårigheter än om man är osäker, rädd och känner sig utsatt. Det är hur som helst skönt att tänka tillbaka till svåra stunder i livet och inse så här efteråt, att det gick bra. Trots att livet kändes som botten på en lerig brunn just då, så kom solen och syret tillbaka. Det är skönt.



Just här är jag stark och glad och hög på ramslöksdoft på Kinnekulle.


Nåt lönt

Nåt lönt.

Något som är lönt, som alltid är lönt, är att läsa.




Att läsa böcker i alla dess former och utförande är alltid lönt. 

Att plugga och lära sig saker är alltid lönt.

Att läsa är alltid lönt. 

Om man får tag på en bok som inte är så bra, läs lite till och bestäm dig sen för om det är värt att avsluta. Annars, ta bara upp nästa bok och börja läs. Man måste inte ha ett öre på banken för att ha råd att läsa. Det är bara att ta sig till närmsta bibliotek (har jag sagt att jag älskar bibliotek!) och läsa. Eller låna med sig hem. Men då får man ju se till att lämna tillbaks dem i tid annars måste man ha lite pengar på banken att betala förseningen med. 

Böcker är lönt. Läsning är lönt.

Ju mer man läser desto mer kan man, desto mer förstår man sin omvärld och kan dra egna slutsatser. Om man spenderar sitt liv med att läsa har man inget att ångra. Då har man rest både över hela världen, i universum och i tid och rum. Man har fått träffa adel, präster, borgare och bönder, fått leva i de fattigaste trashankars omgivning och vältrat sig i guldigaste lyx. 

Så lönt.

(Nu har jag ju illustrerat det här inlägget med böcker men såklart uppmuntrar jag till all slags läsning! Läsa är lönt!)

fredag 17 februari 2017

Nåt grönt

Grönt är en svår färg för mig. Det finns så många gröna nyanser som jag absolut inte tycker om. Men det finns också många jag gillar.

Olivgrönt.

Ljust mossgrönt.

Avokadogrönt.

British Racing Green.

Alla olika typer av grönt i naturen, där är ju allt vackert.




Snart kommer allt det gröna utomhus. Snart spirar det. Det har redan börjat här och var har jag sett. Vi har snödroppar som snart slår ut, klätterhortensian på spaljén har stora gröna knoppar och det sticker upp smala gröna spjut som ska bli påskliljor och tulpaner fram i april, maj.

Härligt!

torsdag 16 februari 2017

En annan da´

En annan dag ska jag sluta prokrastinera.
En annan dag ska jag effektivt gå igenom och rensa i röran.
Då ska vi få ett arbetsrum som det inte tar emot att gå in i.

En annan dag ska jag städa i köksskåpen.
En annan dag skänker jag det vi aldrig använder.
Då ska vi få skåp som är härligt luftiga och fyllda med bara det vi använder.

En annan dag ska jag torka golvet bakom badkaret.
En annan dag putsar jag kaklet där bakom.
Då ska vi få ett vitt och fräscht badrum.

En annan dag ska jag putsa alla fönster både ute och inne.
En annan dag ska jag ta noga även mellan fönstren.
Då ska vi få blanka fönster utan flugskitar och kattsnor.

En annan dag ska jag börja träna och äta nyttigt.
En annan dag susar jag fram i spåret med pulsklockan på.
Då ska ni få se på tusan, att jag förbluffar er med min skepnad.

Idag är en annan dag än den igår.
Idag är en annan dag än i morgon.
Idag gör jag en annan sak än allt det jag borde, skulle och måste.

En annan dag är inte idag.


onsdag 15 februari 2017

Det här gör mig gla´







Solen!

Solkatter på väggarna!

Det är klart man blir glad. Jag blir det iallafall.

Solen så här års är så oerhört välkommen efter alla veckor av grådaskigt, regnmulet tristväder. 

Nu börjar det, nedräkningen mot förvår. Det är ju så glädjande att den kommer vart enda år, trots att det är svårt att tro i deppmörka november eller gråkalla januari. 

Jag gillar verkligen den här tiden nu när det vänder och blir ljusare, lite varmt mot en solvägg, första flugan. Våren och sommaren är verkligen de bästa årstiderna, det har jag alltid tyckt. Man slipper krångla med alla lager med kläder, tjocka dunjackor, bylsiga halsdukar, klumpiga skor. Nu är det snart dags för lättare kläder och lättare steg. 

Visserligen har jag tränat på att tycka lite mer om både hösten och vintern och det går bättre och bättre för varje år som jag tränar. Men, det är ingen favoritsäsong för mig. Förutom december med adventspynt och julglitter då.

Nej tacka vet jag nu, och framöver.

Solen!

Jippi.

tisdag 14 februari 2017

En ganska bra sko

Mina Sneaky Steve!

Inte ganska bra, utan nåt så jefla bra.

Snygga, tidlösa, sköna, köpta på rea så det sved bara lite i plånboken.

Jag har gått gata upp och gata ner i London med dem utan att få så mycket som antydan till skavsår eller trötta fötter. Visserligen har jag förbättrat dem lite genom att lägga i mina hälkuddar för att lindra och förhindra hälsporre, men ändå.

Hälsporre är för övrigt ett jäkla gissel. Kommer bara sådär, gör svinont och är svårt att bli av med om man inte är envis och härdar ut. I över ett år hade jag sporre på ena foten och den gick knappt att gå på emellanåt. Jag fick stretcha och stretcha, lägga i i hälkudde i alla skor och till sist blev jag av med den.


Sneaky Steve är ett svenskt märke från Göteborg. Trevlig stad.
Jag har ett par till. Så bra är de. Två par inköpta på rea så jag betalade bara för ett par.
(Jag är inte sponsrad. Det blir jag aldrig (hör bitterheten där)).

måndag 13 februari 2017

Till middag idag

Till middag idag blir det rester från en annan dag. Pizzarester som låg i frysen i väntan på att bli uppätna en dag som idag. Vi slänger inte gärna mat i det här huset. Det händer bara om den blivit gammal. Som häromdagen då jag fick slänga nån deciliter turkisk yoghurt som fått ett lite ludet täcke i burken.

Jag kan inte förstå hur man kan slänga matrester som skulle bli en perfekt portion som bara kan ligga i frysen och vänta. Den kan komma väl till pass en dag när man mår dåligt och kanske har feber och inte orkar laga mat. Då om nånsin behöver man lite vällagad mat och inte nåt från McDonalds. Eller nån dag när man kommer hem sent, är jättehungrig och inte har något att laga mat av. Perfekt då med en burk färdiglagat i frysen, bara att köra i micron eller ugnen.

Ibland har vi restfest på menyn. Då plockar vi ut diverse olika färdiga lådor ur frysen och så får man som en buffé av goda rätter. De har ju begränsad hållbarhet i frysen och jag vill inte att de ska bli för gamla i frysen heller, så jag måste slänga mat i alla fall.

Jag fryser in allt jag kan. För några veckor sen gjorde jag dragonkyckling och det blev färsk dragon över. Den är ju rätt intensiv i smaken. Jag skördade bladen och fryste in till en framtida hemgjord bearnaise. Det kommer att bli gott.


Det här är en ostpizza med extra allt på. 

Tomatsås med rökt paprikakrydda, rödlök, kronärtskocksbottnar, strimlad rökt fläskfilé, färska champinjoner, lite majs, soltorkade tomater och en bit fläskkarré som fanns kvar från en annan dag. Och så oregano och ännu lite mer ost på toppen.

Botten är alltså av ost.

Vi hyvlade nån reaost vi hittat på Coop. Den hade inte så hög fetthalt vilket gjorde att den höll ihop väldigt bra. Annars kan osten flyta ut nåt hejdlöst. Två lager hyvlad ost som botten och ett tredje lager som en liten kant. Grädda 8-10 min i 200-225 och sen får den komma ut och svalna ganska mycket innan all fyllning läggs på. Sen in igen tills den ser färdig ut. 

Vem behöver degbotten liksom? Det är ju allt det goda på pizzan, och osten, man vill åt ändå. Iallafall jag.



söndag 12 februari 2017

Ett hörn av mitt bo

Se här, ett hörn av mitt bo.

Det bästa hörnet tror jag.

Jag tycker att det är så skönt att gå och lägga mig och läsa en bra bok, surfa på telefonen och spela några partier Ruzzle. Det är den bästa stunden på dagen när jag lyfter undan täcket och lägger mig.

Det är så avslappnande att ligga i sängen och läsa, picka på datorn eller titta på nån bra film.

Det är skönt att fixa till kuddarna, lägga undan boken och telefonen och sen släcka och fluffa till täcket och ordna allt så att det är perfekt så jag kan somna gott. Det är viktigt att kudden ligger bra, att täcket är fluffigt och att inget skaver eller ligger obekvämt.

Sen är det ju skönt att vakna på morgonen och ligga under det varma täcket och tänka på kaffe.
Fast nu när tänker efter är kanske det den bästa stunden på dagen, morgonkaffet.


Sängen är ny sen i somras och det är ju ett stort steg att ta, att byta säng. Att byta bort det gamla invanda som man känner till väl. Vår gamla säng var jätteskön, men just gammal. Det var helt enkelt dags. Vi var tvungna att åka flera gånger till flera möbelaffärer och provligga en lång rad sängar innan vi kom till skott och bestämde oss. 

Det har vi inte ångrat.

Den är högre än vår gamla säng så det ger en lyxig hotellkänsla att liksom klättra upp i sängen när det är läggdags. Sen behövs ju många kuddar så det blir bra stöd när man halvligger och surfar på datorn eller läser. Det är också viktigt med snygga och mjuka sängkläder så det blir en bra helhet. Vi har ett set med sängkläder som konstigt nog känns som om de sticks trots att de är av bomull och borde vara mjuka. Jag har tvättat och tvättat och tumlat och tumlat och ändå är de lite stickiga. Usch för sånt.

Fluffigt, mjukt och härligt ska det vara när man lägger sig. 

Och det ska lukta gott. Inte för mycket sköljmedel eller skarpt tvättmedel utan snarare av lakan som torkat ute en solig sommardag.Eller svagt av lavendel från en påse i linneskåpet. 

Är det inte kväll snart?


lördag 11 februari 2017

Ett boktips jag har

Här är ett boktips.



Och precis när jag fått in fotot i bloggen och skulle börja skriva om boken så fick jag en stark déjà vu-känsla. Det här har jag skrivit om förut. Den här boken har jag redan tipsat om.

Det visade sig vara en helt korrekt känsla och därför länkar jag helt sonika till det tidigare inlägget. Det inlägget ingår dessutom i en annan månadslång lista/utmaning av Lisa Bjärbo, Onekligen, som jag följde då, den gången. 

Det ÄR fortfarande så att detta är en riktigt bra bok, en läsupplevelse och därför är boken Älskade syster av Joyce Carol Oates ett boktips jag har.

Nu ska jag läsa om den!

fredag 10 februari 2017

Nåt ganska sött

Det här är nåt rejält sött, inte bara ganska.

Det är så himla fluffigt och mjukt och varmt och luktar så gott.


En trött, varm och slapp katt på ett fårskinn.



Vi dyker in lite närmre.



Det här är nåt rejält sött! En torr, varm lite läderaktig kattnos. Stela morrhår i perfekt kondition och ordning. En luddig och vit katthaka. Huggtänder som anas. 

Sött!

torsdag 9 februari 2017

Nåt fult

Nåt fult just nu är marken överallt.



Marken just nu när det är grus och skräp från en hel vinter blandat med snö och slask och lera och halvt förmultnade löv. Allt är grått och fuktigt och rått och rätt som det är snöar det på tvären och isiga vindar kyler ända in till skelettet. Det är fult. 

Hela trädgården är grå och brunt och allt är visset, torrt och dött. 

Just det här är den fulaste tiden på året. 

Men snart, snart börjar det spira och knoppas, smala gröna saker sticker upp ur den vinterstela jorden, fåglarna kvittrar, man ser den första flugan. 

Snart!

tisdag 7 februari 2017

Nåt gult

Citroner. De är banne mig det gulaste gula jag kan tänka mig.

Ja jo äggulor då. Och solen. Och majs och tussilagon som kommer snart. Påskliljor och maskrosor. Gula morötter och grapefrukt.

Men härligast gula färg har citronen.




Och smaken ska vi inte tala om! Så friskt syrlig men ändå en liten sötma men mest en fräschhet som jag gillar mycket. Allt med citron i är gott. 

Istället för kött

Istället för kött?

Istället för kött!

Jag som gillar kött till middag.

Nej då vars, jag kan allt äta ett vegetariskt alternativ och lagar emellanåt det som omväxling.

Men jag har lite svårt för att förstå att om man inte vill äta kött och köttprodukter så måste det vegetariska alternativet se ut som kött. Korv, färs, bitar, biffar. Det är lite grand som att kött är normen och om man står utanför normen måste man fortfarande äta sånt som ser ut som köttnormen så man inte sticker ut. Eller stör de som är köttätare.

Om jag inte äter kött tar jag gärna bönor, linser och ärter som substitut. Det är ganska gott med quorn men jag avstår från dessa produkter eftersom de är gjorda på soja och det vill jag undvika. Jag gillar också grönsaker med lite tuggmotstånd som broccoli, vitkål och min favvo brysselkålen.


Dessa godingar ska vi äta ikväll i en lasagne. Det blir nog toppen men kanske lite kaka på kaka då själva lasagneplattorna är av bönpasta. Äsch, klart det blir gott, det är ju vitlök i!

Utmaningen från Onekligen - Lisa Bjärbo fortsätter som sagt hela februari.


måndag 6 februari 2017

Det här gör mig trött

Det här gör mig trött!

Tidningar med stavfel, syftningsfel och oredigerade texter.

Nyheter på tv där de försöker vara korrekta och ändå i grafiken som alltid ska rulla i bild, inte lyckas stava rätt eller få till ett riktigt namn på intervjuoffret utan de får heta Namn Namnsson i sändning. I detta sammanhang måste jag få nämna Malou von Sivers program Efter tio. där de hade en kvinna som gäst vars son mördat sin flickvän. Tungt vill jag lova. och ändå lyckades de i grafiken omnämna kvinnan som Mordern vars son dödat. Då var jag hätsk i kommentarsfälten.

Kvällsblaskornas stora rubriker där skit och ingenting blåses upp till stormande rubriker, braskande skandaler, snösmockor och kändisar som rasar.

Damtidningar och tjejmagasin som å ena sidan vill hylla olikheter men å andra sidan starkt bidrar till att cementera faktumet att kvinnor ska behaga, vara mjuka, släta, vackra, ohåriga och vackra. Allt detta kan man bli om man köper allt det som de bombarderar oss med i form av reklam sida upp och sida ner. Kvinnor som blir intervjuade får inte berätta om sina yrken, karriärer och fantastiska liv utan de pumpas på information om hur de håller sig slanka, hur de får sån lyster i håret och hur de lyckats balansera sitt liv nu när de blivit mammor. Sånt frågar man aldrig en man.

Nättidningar med pseudonyheter av rang och ständigt dessa click baits och news flash av typen "Hon skulle bara äta ett chips - Se vad som hände sen!".

Väldigt brunfärgade sajter av typen Avpixlat och sånt skit där högst tvivelaktig information delas som sanningar och som folk (långt ifrån alla dock) ohejdat citerar eller delar på sociala medier utan större reflektion.

Var är yrkesstoltheten hos alla de som jobbar på dessa ovan nämnda ställen? Är det ingen, som på redaktionsmöten, säger "Ska vi verkligen skriva så, ska vi verkligen inte källgranska det här, ska vi åtminstone inte köra artikeln i ett rättstavningsprogram först?". Fast somliga ställen kanske inte ens har redaktionsmöten? Eller ens en redaktion?

Var finns källkritiken hos gemene man, hos oss alla? Jag har en känsla av att många människor bara sväljer allt med hull och hår, tror på allt de ser, hör och läser, och inte ens tänker efter om det är rimligt och troligt innan de delar vidare eller skriver kommentarer. Kanske för att de som jag, blir så trötta på allt att de glömmer att vara källkritiska, glömmer vad de själva tycker eller vad man själv står för, glömmer vem man är?


Det är obehagligt och tröttsamt tycker jag, med alla dessa hätska debatter, hätska bloggbråk och hätska kommentarer. Jag har inte blivit utsatt i nån större omfattning men det finns ju överallt. Jag blir oroad över hur det ska påverka alla oss på sikt. Alla unga som inte hunnit forma sin egen person och mejsla ut sina egna åsikter. Det förekommer ju på sidor som handlar om härliga saker som familj och barn, trädgård och blommor, mat och friskvård, husdjur, träning och så vidare i all oändlighet. 

Där kan man inte ställa en fråga eller framföra ett påstående utan att bli påhoppad och nagelfaren och nedtrampad i stövelskaften. 

-Här ska du inte tro att du kan komma och... -Alla andra vet bättre... 

Folk (alltså inte alla utan somliga) svänger sig med uttryck de inte behärskar till fullo, de argumenterar som fan själv och har noll faktakoll, eller det kanske kallas alternativa fakta förresten. 

Sånt blir jag trött på!

Jag var med i en LCHF-grupp på Facebook och tänkte i mitt stilla sinne att det vore kul med lite utbyte kring kunskaper om näring, forskning i ämnet och kanske nåt bra tips på bra mat och alternativa lösningar på matlagningen. 

Jo då, tjena vad jag fick skäll av en medelålders dam i Uppland redan dag ett! Man fick minsann inte äta sötpotatis för det är inte LCHF tyckte hon och hänvisade till gruppens fastnålade regler (?). När jag försökte förklara mitt resonemang kring det fanatiska i att alltid stirra sig blind på nån jäkla regel om att mat bara får innehålla 5 gr kolhydrat/100 g råvara, så meddelade hon mig rakt upp och ned att VI i den här gruppen håller oss till reglerna som omfattar 5/100 så jag hade fel och skulle inte tro att jag kunde komma och.... alla andra visste bättre...Jag ingick uppenbarligen inte i hennes VI-tänkande.

Snopet! Jag försökte bara resonera lite kring det faktum att om man vill äta en skiva sötpotatis som innehåller mer mineraler och näringsämnen än vanlig potatis, till sin entrecote en lördag, så kan man visst göra det eftersom man tar en skiva som väger snarare 20 gr. Det innebär ju också att andelen kolhydrater i det man äter minskar till en femtedel. Väl?

Principen är ju enkel. Om senap innehåller 25 gr kolhydrater per 100 gr så blir det ju inte så himla många kolhydrater man får i sig om man drar en stäng senap på en korv. Vi snackar halva tuben för att få ut 100 gram. Stelbent, trångsynt och fyrkantigt tyckte jag om hennes resonemang.

Men så fick man inte tänka i den här gruppen så efter lite dividerande med den där damen, som för övrigt skrev med stora bokstäver och många utropstecken i varje kommentar hon lade ut, så gick jag helt enkelt ur gruppen samma dag jag gått med. 

Varför utsätta sig för sånt?

När man bara blir trött.

Nu har jag läst igenom detta och det gjorde mig trött.

söndag 5 februari 2017

En viktig lök



En viktig lök i mitt liv är vitlöken.

Det är den lök jag helst av allt vill känna smaken av i maten jag äter, om det passar med lök vill säga.

Igår åt jag vitlökssmör till entrecoten! Det passade bra.

När jag var liten tyckte mina kompisar att vi var lite konstiga i min familj, som hade vitlök i potatisgratängen och i köttfärssåsen. Idag är det ju inget underligt alls tack och lov. Kebab utan vitlökssås liksom, tänker er bara! Eller tzatziki utan vitlök. Sorgligt!

En gång för länge sen var min rumskompis i Uppsala (hej Diana) på väg att bli förkyld och jag sa glatt att ett husmorsknep jag hört om var att hacka gul lök och vitlök och lägga på en knäckemacka och sen äta hela härligheten. Hon gjorde det men blev ändå dödsförkyld. Och hon luktade lite lök i några dagar måste jag medge. Vår tredje rumskompis (hej Pia) fullkomligen hatade vitlök och hade en gång lagt in hela hushållets samlade vitlöksinnehav i städskåpet för hon påstod att de luktade så mycket. De stank tror jag till och med att hon sa.

Flera gånger har jag försökt odla vitlök utan att lyckas särskilt väl. Den enda gången de blev fina skulle jag hänga upp dem på tråd för att torka i ett uthus vi hade, och när jag skulle hämta in dem till köket på vintern hade de möglat ihop fullständigt allihop. Numera överlåter jag åt de som kan att odla vitlöken så köper jag den i affären sen.

Nej, nog med vitlöksanekdoter nu. 

lördag 4 februari 2017

Min frukost idag

Det här är min frukost idag.

Kaffe från vår Moccamaster, jisses vilket gott kaffe det blir. Tänk alla år med kaffe från en alldeles vanlig kaffebryggare, och så nu, denna dröm. (Jag är inte sponsrad!)

Kaffe med en stor tesked cocosolja och en rejäl skvätt grädde. Gott!

Det här är min frukost nästan varenda dag om jag inte bor på hotell. Då blir det såklart äggskrammel, bacon, kokt ägg, skinka och ost, gurka och tomat, fet yoghurt med nötter och frön och såklart, det obligatoriska kaffet.

Alltid kaffe.

Alltid.

Kaffe, f-nimej den godaste av goda drycker. Om jag skulle vara på en öde ö och allt det där, kaffe alla gånger.

Jag älskar kaffe och ....

...känner att det håller på att spåra ur nu.

Ja ni fattar, kaffe!

Kaffe*hjärtögon*.



Men på lördagar äter vi nästan alltid plättar med vaniljkvarg, blandade bär och vispgrädde på. Det är ju himmelriket! Lördagar är min bästa dag.


Plättarna är gjorda på keso, ägg och lite fiberhusk. Ibland smaksätter vi smeten med vanilj, ibland med saffran. Den här plätthögen är dessutom toppad med brun fibersirap som en extra lyx. Det händer långt ifrån varje lördag men jag ville ju att fotot skulle bli bra.


fredag 3 februari 2017

Mitt stök

Dag tre på utmaningen från bloggen Onekligen - Lisa Bjärbo.


Mitt stök är i mitt kök. Håll med om att ni känner igen er, den där lådan med blandade grejer, udda krafs och sånt som inte har en självklar plats i nån annan låda. Den där lådan där allt alltid ligger huller om buller och hakar i varandra och ibland inte riktigt går att stänga.

Här är min gottochblandatlåda!


Men om jag tar ut allt ur lådan och radar upp det snyggt på bänken så ser vi ju alla att det är saker som är bra att ha, ibland iallafall. 

Nu fick jag ju möjlighet att torka ur lådan också och sortera ner allt i en bra ordning så den går att stänga igen. Ett tag.

torsdag 2 februari 2017

Mitt kök

Dagens foto på temat mitt kök. Fast det är ju inte bara mitt kök!


Här står min fina plåtburkssamling i fönstret. Den har jag väldigt svårt för att göra mig av med.Men jag har lovat mig själv att inte köpa fler och inte utöka samlingen mer. Det står fler burkar i skafferiet.

På kylskåpet hänger bara några få men viktiga saker. Ett tackkort från ett bröllop vi var på förra sommaren. Vår egen bröllopsannons urklippt från tidningen. Tre år i år!

Bänken har hjul och kan flyttas runt i köket, även om den oftast står där vid fönstret. Fönstret vetter ut mot vår inglasade altan där det snart, snart kommer att bli varmt och härligt av vårsolen. Då kommer citronträdet igång med sin blomning och jag ska så årets frön och sätta sticklingar.

Snart, snart.



Arbetsbänk, där ingen nånsin arbetar för det brukar vara fullt av saker på bänken. Just nu bara brickor, inköpslista och vitamintabletter. I den gamla kryddhyllan är det just kryddor. Och extraljus till adventsljusstakarna. Och minismå påskkycklingar i porslin.

I skåpen står glas, ljuslyktor, blomvaser, Mackmyrawhisky och ett vinställ. På väggen hänger ett foto av min mormors far Eskil när han huserar i sitt kök nån gång på 70-talet. Han är så stilig i skjorta med uppkavlade ärmar och köksförkläde. Ett fint minne. 

Snygg tapet också! 

onsdag 1 februari 2017

Det här är jag

Jaha ja, det här är jag.

Ett foto taget en mulen februaridag.

Inga filter, inget smink, ingen stylist.

Det är så här jag ser ut, visst.

Nu är det sagt, nu är det gjort.

Jag har visat mig själv så som jag ser ut på kort.



Följ även på Instagram under #februarifoton där man kan se alla som hänger med i utmaningen.

tisdag 31 januari 2017

Nu jäklar ska jag blogga varje dag hela februari!

Nu har jag vid flera tillfällen halvhjärtat försökt komma igång med bloggen igen.

Jag vill egentligen gärna blogga igen men det har varit lite motigt. Jag kan ju se att mina
besökare är här flitiga, trots att jag publicerar inlägg lika sällan som det blir ny årstid.

Nu har jag tänkt att peppa igång mig själv genom att hänga på bloggaren Onekligen (Lisa Bjärbo) och genomföra hennes idé från Instagram. Hon kallar det för Februarifoton och på Instagram handlar det ju lite mer om bilden och mindre om texten.

Jag tänkte att jag för över idén till bloggen och kanske skriver lite mer om dagens bild. På så sätt kanske jag får upp ångan igen och blir nykär i bloggandet.

Kanske.

Här är i alla fall listan över Februarifoton.


Något suddigt men hyfsat läsbart ändå.

Nu kör jag igång!

Fika på retroställe

En lördag i höstas hade vi varit ett varv på stan och kanske uträttat nåt ärende och skulle bara gå till bilen och åka hem. Vi hade dock parkerat precis utanför Ingas café och när vi gick förbi skyltfönstret med gamla möbler och damtidningar från 50-talet, kände vi att vi nog var väldigt fika- och lunchsugna.
Vi vände och gick in.

Vilket ställe!


Åh, stringhylla.
Åh, flygande änder.



Åh, filmaffischer.
Åh, gammal radioapparat.



Åh, den femarmade lampan i taket.
Åh, alla dessa hattar.



Åh, golvet!



Åh, ännu en stringhylla.



Sen åt vi hamburgare och drack kaffe och om det sa vi också Åh!

På det hela taget ett supermysigt ställe att fika eller äta på när ni är i Lidköping. Kommer ni med buss eller tåg behöver ni bara gå rätt över gatan från stationen.

måndag 30 januari 2017

Fulutställning

Efter Erik Johanssonutställningen i somras, gick vi in på en annan avdelning på Länsmuseet i Skara där de just då hade en utställning om fula saker, fulhet och vad somliga anser vara fult.

Det är intressant det där med att somliga saker anses som fula av många människor. Det fanns väldigt många saker på utställningen som säkert kan klassas som fula av de allra flesta, men smaken är ju som baken och en del ting var riktigt fina tyckte jag.

Egentligen är det ju bara befriande skönt att alla tycker olika och att man kan enas om att man gör det. Det är ju när det blir bråk och konflikter och krig över oliktänkandet som det gått för långt.

Tyvärr gör det ju det alltför ofta nu för tiden när alla är så lättkränkta och känsliga och inte kan andas om någon yttrar en motsatt åsikt utan att det blir grannfejder och hatstormar på sociala medier. Märkligt det där tycker jag. Om man själv vill ha rätt till en åsikt måste man ge andra utrymme att ha detsamma, MEN utan att för den skull bli elak och nedvärderande i sin framtoning.

Men nog om detta nu.

Vi tittar till fulheten istället.

Fula tavlor?


Ful ketchuplavalampa?


Ful keramikgrisskulptur?


Ful krokodilväska med huvudet som dekoration?


Ful bakad potatis i plast med tillhörande bestick för att äta bakad potatis?


Ful Jesuskrubba i plast?


Ful lampa i form av en uppstoppad fisk med glödlampan i munnen?


Ful skulptur av svankryggig ko?


Ful ljusstake i form av en fågelfot med ljushållare?


Ful pastellfärgad 80-talströja?


Ful paisleymönstrad 70-talsbyxdress?


Ful broderad tavla av kränkt katt?


Ful vägglampa med köksredskapstema a la förortspizzeria?


Ful väska gjord av en urholkad halshuggen katt?


Fula salt- och pepparkar i form av fötter med Cyperns karta på?


Ful Jesusfigur/tomte med en aningens fallosliknande utseende?


Fult? Nej! Eftersom jag kommer från Örebro tycker jag att detta lilla fat är oerhört vackert!


Intressant det där med fult och fint!



Jag tyckte det fanns flera guldkorn här men också en del som jag skulle klassa som fult. Förhoppningsvis tycker ni något annat.