Städa garaget och fastna i nostalgi

Jag plockade lite bland kartonger och lådor i garaget för att få lite ordning och kanske till och med kunna få in bilen utan att riskera att nåt rasar.

På en stor kartong stod det bebiskläder och jag tog med den in. Jag har sparat dem av nån outgrundlig anledning men nu skulle här sorteras och gås igenom.

Himmel vilken nostalgitripp det blev.

Man kan lugnt säga att det var länge sen jag tvättade så här små kläder.

En så söt rutig Polarn och Pyret-klänning i liten storlek.

Minismå hängselbyxor med fot.

Massor av små pastellfärgade bebiströjor med omlottknytning eller knappar på axeln.

Supersöt ljusgul byxa med får på.

Miniliten storlek. Lilla Jo hade den på sig för tjugofem år sen i höst.

Liten tuff jeansjacka som båda döttrarna haft mycket.

Gullig overall som lilla Jo hade på sig när hon tog sina allra första steg Dalarna på midsommar 1991. Det känns som det var nyss.

Shorts med sjöstjärnor och krabbor som min syster skickat från USA eftersom hon bodde där när mina tjejer var små. Hon fick vara moster på distans då, men hon skickade toppenkläder och roliga leksaker. Sen flyttade hon tillbaka hem till Sverige som tur var.

Hon skickade bland annat detta set med Big Bird på. Det är så välanvänt att tyget är helt slitet på knäna.

Gula snickarbyxor som också gått många mil. 

Jag tyckte väl att det var lite buckligt och ojämnt på fickan till de här hängselbyxorna. En glittrig sten, plockad av en liten svettig barnhand, och stoppad i fickan för att sparas som en skatt. Det lyckades ju eftersom den finns kvar nu, tjugo år senare.

De här är också amerikabyxor som var omåttligt populära och lillasyster Lo hade dem ofta. 

Det var kul att kunna klä tjejerna i sånt som ingen annan hade. De här brallorna var ju så himla snygga och många frågade var jag köpt dem.

Ja ni fattar vilken nostalgitripp det här blev. 

Medan jag sorterade och vek ihop allt i fina högar insåg jag att jag förmodligen sparat allt detta för att jag själv saknade att det inte fanns nånting kvar i klädväg från när jag var liten. När jag var gravid och frågade om mamma och pappa sparat nåt från när jag var liten tittade de på varandra och sa Nä, det har vi nog inte. Det som fanns var dopklänningen. Inget man sportar runt i till vardags direkt.

Det är nog därför jag hållit fast vid de här små kläderna. 

Om, jag säger OM, mina döttrar nån gång i framtiden får egna barn finns det i alla fall kläder kvar från när de var små, om de nu skulle fråga efter det. De kanske inte är ett dugg intresserade. 

Men jag behåller dem några år till, nu när jag ändå sparat dem i tjugofem år.

Nostalgitripp var ordet!

En uppdatering

Ni minns den söta kattfröken Diva som fick flytta till landet i januari? Hon med de läderbruna trampdynorna och svansen som en plym.

Man undrar ju hur det går för henne?

De här söta tassarna trampar numera omkring på landet utanför Skara och hon är sig precis lik.

Hon har bråttom ut. Ut i naturen, luften, ljuset. Hon vill smyga, nosa och jaga. Inte vara innekatt.

Hon är en bestämd dam som inte lyder eller gör som man säger. Hon gör som hon vill. Vill hon gosa så gör hon det med besked. Då hoppar hon upp i knät och spinner så man inte tror sina öron. När hon är nöjd går hon igen.

Hon har en ny familj och gör precis som hon gjorde när hon bodde här. Hon följer med människorna runt i trädgården och in i ladugården. Hon är nyfiken på allt som händer och vill gärna vara med. När hon tröttnar så går hon.

På kvällarna ligger hon i sin husses knä, om hon har lust vill säga.

När hon flyttade hette hon Diva.

Nu heter hon Ida. 

Jag tror inte hon bryr sig om vilket.

Hon är sig själv och gör som hon vill och allt blev bra till sist.

Fast jag saknar henne.

16 x lördag i hänryckning

En lördag, men inte vilken lördag som helst utan pingstafton. Pingst är hänryckningens tid och det var sannerligen en strålande dag att ryckas hän. Blomningen, allt det gröna, fåglarnas kvitter och alla dofter från marken när solen värmer upp jord och gräs.

Jag inledde som alltid med kaffe. Det är en god start på dagen.

Det var Göteborgsvarvet på tv men jag rycktes inte hän av det utan gick ut i trädgården istället.

Jag plockade späda rabarber och varvade med jordgubbar. Paj till efterrätt.

Jag plockade några späda fina liljekonvaljer också. De är så fina och doftar så ljuvligt men om jag tar in för många får jag astma. Bara några få i ett litet glas fick det bli.

Så här såg Milo ut nästan hela dagen. På en säng, stängda ögon och utsträckta ben.

Jag plockade lite mer blommor och gjorde en liten vas med blommor ute. Nu ska det ju varken regna eller blåsa storm på flera dagar så den ska nog hålla sig fin.

Planteringsjord och krukor. Kalebassen fick ny större kruka och tomaterna lite gödsel.

Den här stickiga men snygga plantan fick äntligen komma ut från altanen ut i solljuset  och luften.

Klematisen blommar som en kaskad av blått från spaljén.

Äppelträden!

Kabbelekan vid dammen står och lyser upp den lite skuggiga platsen bakom stora buskar.

Olika sorters kål och gurka. Jag väntar otåligt på fler blad och varmare väder så de kan planteras ut.

Olivträden i sina krukor är också ute ur vinterförvaringen. Jag har beskurit dem hårt och hoppas att det är lite liv i dem så de inte dör nu. Håller tummarna. 

Himlen var väldigt blå. Månens skära precis till höger om molnen. Jag kan sitta hur länge som helst och titta på molnen som far fram över himlen och se hur de formar sig till olika figurer i fantasin. Fint.

Sen blev det kväll och mina fina döttrar var här och åt middag innan Eurovision Song Contest började. Vi tyckte de flesta låtarna var rätt trista och slätstrukna.

Efter jättemånga timmar vann han till sist, Måns Zelmerlöw, som vi hade hoppats och trott. Kvart i två släckte jag lampan och en lång dag var till ända.

Äppelblom, bark och slemmig kärlek

Åh naturen just nu, alltså det är bara för mycket!

Rabarber, så himla snygg frukt? Grönsak? Bär? Nej men vad är det egentligen? En stjälk som är jättegod och jättesnygg med övergången från klargrön till kraftigt rosa. 

Äppelblom. De är fina som knoppar, fina när de slår ut, fina när de blommar och när väl kronbladen släpper ser det ut som snöstorm i trädgården. Bra snöstorm, inte den där kalla sorten i november. Min sorts snöstorm.

Barken på ena äppelträdet är också fin när man tittar nära.

När man tittar nära kan man upptäcka ett kärlekspar bakom en barkflik. 

De är ursäktade, de är inte spanska skogssniglar, då hade de inte levt längre. Peppar peppar har vi inte haft en enda sån snigel här än. 

Raskt över till päronblom. Lika vackert som äpple.

Schysst bark här med. 

Jag gillar våra träd. 

Plommonträdet fick inte vara med den här gången. Inte klarbäret heller nu när jag tänker efter.

Ber att få återkomma. Nu är det ju ändå vår och det blir ju ändå så att bloggen fylls av naturen, blommor, frön, blad och sånt. Kolla gärna hur det var förra våren. Jag försökte hejda mig men hur bra gick det va?

Aaah, naturen!

Allt det gröna

Den här tiden när allt knoppas, slår ut och blommar är så otroligt härlig och livgivande tycker jag. De gröna nyanserna är oändliga tycks det när man tittar ut över skog och mark. Samma sak är det i trädgården nu, den ena gröna tonen efter den andra, även om det är mycket illgrönt och ljusgrönt (be mig inte definiera skillnaden mellan dessa två).

Konstigt nog är jag jättetrött på våren och vill bara gå och lägga mig. Tur att det går över. Fast jag tror att det har med pollensäsongen att göra. All medicin gör mig lite mör.

Titta noga på alla bilderna nedan så ser man banne mig pollenkorn på varenda blad!

Lupinerna med sin gulvita mitt.

Mynta, flera olika toner av grön och med det snygga violetta som bryter av.

Brännässlor, jo då de finns också i vår trädgård. Inte i nån vidare omfattning men de drar ju till sig många bin och fjärilar så varför inte. Vackert gröna de också. För att inte tala om allt sött ludd på bladen.

Klätterhortensians blomknoppar som snart är redo att slå ut.

Lite undanskymt bakom en rhododendron kommer luktärten upp. Fast det är en perenn luktärt som återkommer år efter år och tyvärr är den doftlös. Men inte ett dugg mindre vacker för det.

Granskotten tillhör också de mest ljusgröna spretiga inslagen i naturen just nu. Så himla vackert mot en bakgrund av de gamla granbarren i mörkare grönt.

Visst var det så, pollen på varenda bild?

Utmaningen i maj

Creative unblock, detta utmärkta sätt att få fart på kreativiteten som jag började med i januari fortsätter och nu är vi inne i maj. Ni kan läsa mer om det HÄR eller i högerspalten.

Utmaningen för maj månad var att ta en tärning och slå med den två gånger. De siffror man fick fram skulle motsvara tid. Jag slog en etta och sen en tvåa vilket då motsvarar 12 minuter.

Sen skulle man välja valfritt färdmedel, till fots, cykel, bil, båt eller vad man kan tänka sig och sen färdas i valfri riktning i det antal minuter man slagit med tärningen.

Väl framme på platsen ska man stanna. 

Se sig omkring.

Suga in atmosfären och gärna lyssna, dofta och andas djupt.

Så här såg det ut 12 minuter med cykel hemifrån mig och ja, jag cyklade långsamt. Varför ha nån brådska liksom? Solen sken ju.

Det är fritt fram att fotografera, skissa och kanske plocka saker från platsen (om det inte är någon annans ägodelar såklart, ni fattar vad jag menar, en kotte, en pinne, ett löv) och memorera atmosfären noga.

Sen får man stanna precis så länge man vill, eller åka hem och bara fundera på platsen.

Till sist kanske en kreativ inspirationsprocess inleds och man kommer på exakt precis vad man ska göra för konstverk för maj månads Creative unblock-utmaning.

Jag vet då rakt inte vad jag ska göra, än.

Men det var fint i den lilla björkdungen med illgrönt gräs och de svartvita stammarna.

Precis efter att jag passerat dungen kom en rad med gator som hette Hallonstigen, Jordgubbsstigen och Plommonstigen. Kanske kan det ge lite inspiration? Vi får väl se.