Till middag idag

Till middag idag blir det rester från en annan dag. Pizzarester som låg i frysen i väntan på att bli uppätna en dag som idag. Vi slänger inte gärna mat i det här huset. Det händer bara om den blivit gammal. Som häromdagen då jag fick slänga nån deciliter turkisk yoghurt som fått ett lite ludet täcke i burken.

Jag kan inte förstå hur man kan slänga matrester som skulle bli en perfekt portion som bara kan ligga i frysen och vänta. Den kan komma väl till pass en dag när man mår dåligt och kanske har feber och inte orkar laga mat. Då om nånsin behöver man lite vällagad mat och inte nåt från McDonalds. Eller nån dag när man kommer hem sent, är jättehungrig och inte har något att laga mat av. Perfekt då med en burk färdiglagat i frysen, bara att köra i micron eller ugnen.

Ibland har vi restfest på menyn. Då plockar vi ut diverse olika färdiga lådor ur frysen och så får man som en buffé av goda rätter. De har ju begränsad hållbarhet i frysen och jag vill inte att de ska bli för gamla i frysen heller, så jag måste slänga mat i alla fall.

Jag fryser in allt jag kan. För några veckor sen gjorde jag dragonkyckling och det blev färsk dragon över. Den är ju rätt intensiv i smaken. Jag skördade bladen och fryste in till en framtida hemgjord bearnaise. Det kommer att bli gott.

Det här är en ostpizza med extra allt på. 

Tomatsås med rökt paprikakrydda, rödlök, kronärtskocksbottnar, strimlad rökt fläskfilé, färska champinjoner, lite majs, soltorkade tomater och en bit fläskkarré som fanns kvar från en annan dag. Och så oregano och ännu lite mer ost på toppen.

Botten är alltså av ost.

Vi hyvlade nån reaost vi hittat på Coop. Den hade inte så hög fetthalt vilket gjorde att den höll ihop väldigt bra. Annars kan osten flyta ut nåt hejdlöst. Två lager hyvlad ost som botten och ett tredje lager som en liten kant. Grädda 8-10 min i 200-225 och sen får den komma ut och svalna ganska mycket innan all fyllning läggs på. Sen in igen tills den ser färdig ut. 

Vem behöver degbotten liksom? Det är ju allt det goda på pizzan, och osten, man vill åt ändå. Iallafall jag.

Utflykt på Kinnekulle i augustisolen

Idag på en av sommarens varmaste dagar åkte vi på road trip yngsta dottern och jag, upp på Kinnekulle som i augustisolen var så vackert att man nästan storknade. Mognande vetefält med inslag av vallmo och blåklint, mörkt grönskande skogar, öppna ängar och fält med betande hästar, får och kor. På ena sidan öppet landskap ända bort till Billingen vid Skövde och på andra sidan ett illblått glittrande Vänervatten.

Först åkte vi runt hela kullen och hamnade så småningom på högsta delen där Kinnekullegården ligger. Där åt vi lunch och det var gott som alltid. Kantarellsoppa till förrätt, ostinbakad kycklingfilé och pannbiffar i tomatsås, goda sallader och tillbehör och som avslutning lakritspannacotta med hallonsås.

Vi hoppade över efterrätten och åkte vidare i allt det vackra.

Nästa stopp blev caféet På Klostret, som ju av en mycket sorglig anledning var så omskrivet i juni och juli på grund av Lisa Holms försvinnande och död. Det är ett väldigt trivsamt och mysigt ställe och vi stannade för en kopp kaffe. Nu fick vi plats i skuggan där en svalkande bris drog fram.

Sen var utflykten över och vi åkte hemåt.

Om jag inte får åka till Kinnekulle emellanåt längtar jag verkligen dit. Det är en riktig pärla med så många olika sorters skiftande natur.

Altanen på Kinnekullegården där man med fördel kan sitta en sån här fin och solig dag.

Utsikten mot Billingen och Skövde.

En av ingångarna till På Klostret.

Öppet kök ut mot kunderna, här kan man se när de bakar.

Vackra gamla koppar till kaffe och te. Rapsolja, mjöl och annat som man kan köpa.

Färska grönsaker, närodlat såklart.

Kaffe och sommarens enda och fantastiskt goda vaniljbulle modell jättestor. Allt serverat på vackert blåvitt porslin. 

Det är ju en ynnest att få sitta där i skuggan en solig augustidag tillsammans med sin yngsta dotter och tacka gudarna och himlen och Allah och högre makter för att hon lever, mår bra och har framtidsplaner till skillnad från Lisa som ena minuten gjorde det, och nästa inte. 

Livet är fantastiskt men det är en gåva att förvalta väl.

Jag tror på att inte skjuta upp saker till morgondagen utan göra dem när man vill och om man vill. Det kan ju faktiskt vara så illa att man inte längre lever när morgondagen kommer. Det är ju det enda vi alla med säkerhet vet, att vi alla ska dö. Frågan är ju bara hur lycklig och nöjd med livet man är när den dagen kommer och det är dags.

Fröknäcke, jag är helt knäckt

Ja jag vet, fröknäcke har alla redan bakat och/eller smakat.

Ja jag vet, jag är lite sen i starten ibland.

Men jag har ärligt talat tyckt att det ser rätt torrt, fröigt och lite äckligt ut. Hur gott kan det vara med olika sorters frön, fett, vatten och kryddning? Jag har verkligen inte varit så sugen på att baka detta så omtalade fröknäcke.

Förrän nu då. Flera i min omgivning har gång på gång sagt att det är så himla gott att de knappt kan sluta äta det så till sist kunde jag inte motstå nyfikenheten utan bakade en sats.

Det var inte så svårt att baka, inte så värst många ingredienser och moment att hålla ordning på och det tog inte längre tid än att baka vilket annat bröd som helst.

När jag sen smakade en bit med lite smör på förvånades jag mycket. Det var verkligen helt sanslöst gott!

Detta oansenliga lilla fröknäcke, bara några olika sorters frön och lite annat krafs ihopblandat, men så himmelskt gott med en smörklick, eller lite god ost. 

Där ser man vad jag gått miste om så länge bara för att jag dömde hunden efter håren. 

Googla och baka vettja! Ni kommer inte ångra er.

Ännu ett kalas

Eftersom jag skjutit upp mitt födelsedagsfirande till nu när det är sommar och varmt och sol (?) så skulle vi ha ytterligare ett kalas och det blev häromdagen. Min pappa, syster och hennes man och barn kom hit och först turistade vi runt här i stan hela dagen. Vi hann med att köpa växter, gå på stan och äta på Robot, leka på den fina lekplatsen i Stadsträdgården, fika och sen åkte vi hem och började förbereda för födelsedagsfirande och middag.

Vi inledde med en skål i cava och cider.

Champagne, cava, prosecco...gott och friskt så här på sommaren. Eller när som helst för den delen.

Lilla dottern firades också lite i efterskott.

Jag fick också ett fint kort som såg lite ut som en brev från kidnappare vid första anblick men det innehöll finfina grejer. Nenna är mitt högst privata smeknamn som bara mina allra närmaste kallar mig. Det är knappt nån annan som ens känner till det. Men nu så...

Vi kokade potatis med massor av dill från trädgårdslandet. Det känns lyxigt att bara kunna gå ut och hämta. Men det är nästan bara dillen som frodas där, allt annat är angripet av myror. 

Så var det dukat och klart för att äta. Åh, gott med grillat, sallad och god sås och till det en slurk rosé.

Firandet är i full gång! Dekorationerna från förra festen hängde kvar, och det får nog hänga resten av sommaren. Visst kan man tycka att vimplar är sååå 2012 eller nåt sånt, men jag tycker att de är fina och festliga. Efter maten blev vi utelåsta på altanen och Lovisa gick in i köket för att fixa.

Sen blev det äntligen dags för överraskningstårtan som det lilla födelsedagsbarnet stod för. En fåret Shauntårta! Chokladbollshuvud, glass, grädde och maränger. Det kan ju inte gå fel.

Goda tillbehör till tårtan, somrigt och gott.

Extra maränger. Maränger kan man aldrig få för många av, speciellt inte till glass. 

Kaffe till tårtan såklart.

Sen pustade vi ut i soffan efter en dag full av upplevelser och all den goda maten. 

Ligga i hängmatta

Alltså vilket väder vi äntligen har fått!

Som jag har längtat. Jag är ju en sån där som fryser mig igenom hela vintern och våren och alltid tror att det är varmare ut än vad det är, så fort solen skiner. Men nu, nu är det bara att sticka fötterna i ett par flipflop och kliva rakt ut i värmen och alla ljuvligheter i trädgården. Smultronschersminen blommar, pionen, rosorna och lavendeln, kattmyntan och daggkåpan. Åh!

Igår kväll åt vi rökta räkor. Egentligen var de inte rökta utan kryddade med rökig paprika och curry. Sen stekte jag dem hastigt i olivolja och vitlök. Mmm, gott tillsammans med baconlindade plommon, knaperstekt kabanosskorv, små goda plommontomater, oliver och hemgjord vitlöksfärskost med dill och gräslök. Till det rosè och öl. Det var nära himmelriket då.

Idag har vi också ätit gott. Gazpacho och knäcke med färskosten från igår till lunch mitt i den hetaste värmen. Till middag rumpstek och hemslagen bea. Återigen himmelrike!

På dagen kom Janne hem med en hängmatta. Det har jag önskat mig länge då den förra var gammal och lite torr i tyget och dessutom hängde ute och blev till en fågeltoalett till sist. Den fick vi slänga och förra sommaren var vi helt utan.

Det är som att sommaren blir lite härligare och somrigare om man har möjlighet att lägga sig i en hängmatta och läsa en bra bok. 

Den här är från Claes Ohlson och kostade 149 kr. Vilket fynd!

Eftersom vädret ser ut att bli toppen även imorgon vet jag redan nu att jag kommer att ligga i hängmattan vid något tillfälle under dagen. Mitt första försök idag slutade med en duns på gräsmattan under. Jag låg raklång och skrattade rakt ut åt eländet. Nästa försök gick mycket bättre. Övning ger färdighet.

Födelsedagsfirande

När jag fyllde år (femnoll) i mars ville jag inte fira då utan sparade det till nu när sommaren är som allra härligast.

Nog för att jag gillar mars, den första vårmånaden då det kan vara allt ifrån snöstorm till solsken och tussilago. Men att kunna gå in och ut som man vill, känna gräsmattan under fötterna och i alla fall hoppas på sol och finväder gjorde att jag ville fira nu istället.

Så vi tog fram glas för bubbel och drack en cava som smakade riktigt bra.

Limemarinerade jordgubbar och dekorationsjordgubbar ligger redo att hamna på tårtan tillsammans med kokosmarängkakebotten och vispgrädde. Till det kaffe och dessertvin såklart.

Kylskåpet fullt av mat som var redo att tillagas och serveras. Marinerad kycklingfilé, köttbullsspett till de små gästerna, tzatziki, mangorajasås, potatis, potatissallad, grönsallad, bröd och kylda drycker.

Dukat och klart. Festpyntat med vimplar i glada färger. De får hänga hela sommaren för de livade upp det fula plasttaket.

Sen kunde festen börja och det var trevligt och jag hade roligt och var nöjd. 

I juli ska vi ha ett kalas till och det blir garanterat festligt det också, vimplarna hänger uppe, bara att duka och laga mat och invänta fler gäster.

Rapport angående tidigare inlägg om syrénsaft

För en dryg vecka sen så berättade jag om att jag gjorde syrénsaft och att det blev lite av ett experiment eftersom jag bytte ut en del av ingredienserna. Det stod citron i receptet, jag tog lime. Det stod socker i receptet, jag tog farinsocker.

När allt var blandat och klart skulle saften stå svalt i fyra-fem dagar.

Jag lät hinken med syréner och sockerlag stå i garaget och var ute några gånger och rörde om.

Jag hällde av saften och silade bort blommor och skaft.

Färgen var väl inte direkt syrénlila. Snarare ljust brunröd som rostigt vatten, troligen på grund av farinsockret.

Sen smakade jag.

Det var inte gott.

Jag hällde ut allt och bestämde mig för att satsa mitt saftkokarkrut på en omgång flädersaft som jag garanterat vet att jag gillar.

Och jag ska följa receptet!

Experiment i köket

När det nu ändå blåser halv storm ute varenda dag och syrénerna nästan ligger längs marken och tappar sina fina blomklasar i rasande fart, tänkte jag att jag lika gärna kunde plocka av några blommor och prova att göra syrénsaft som jag bara läst om men aldrig smakat.

Sagt och gjort, ut med sekatören och knipsa av blommor.

Jag gjorde halv sats av saftreceptet för vi dricker ju knappt saft i det här huset och inte äter vi socker heller.

Enligt receptet skulle det vara 40 blomklasar så jag tog 20.

Enligt receptet skulle det vara två citroner, både skal och saft. Jag tog tre lime eftersom det var det som fanns hemma. De var bleka och lite gamla och lite trista i skalet men med mycket saft i.

Två liter vatten och 1 kg socker enligt recept. Jag tog en dryg liter och 500 gram socker. Eftersom vi inte använder socker så fick jag ta farinsocker som stod undangömt på en hylla sen julens Irish coffee.

Det kanske blir mindre elegant färg på saften med den här bruna sockerlagen men jag tror smaken av syrén slår igenom ändå. 

Hur som helst blandas allt detta i en hink eller stor kastrull genom att hälla den varma sockerlagen över blommorna som man har skakat så det inte finns några djur i dem. Det gjorde inte jag, herregud naturen hade ju skakat dem sönder och samman så inte en skalbagge syntes till. Sen häller man över citronskal och saft och gärna citronsyra också. Det hade jag inte hemma så det fick gå ändå.

Nu ska saften stå svalt i fyra dagar och röras om en gång om dagen. Spännande. Tre dagar kvar till färdigt resultat. Jag är mest spänd på hur det ska smaka. Ja, jag är lite spänd på hur den ska se ut också. Ser det ut som vatten från ett lerigt dike blir det ju inte så aptitligt.

Jag som gillar flädersaft så himla mycket kanske tycker lika mycket om den här blomsaften? 

Jag återkommer med rapport. 

Hiss eller diss.

Efter att jag gjort detta experiment i köket ställde jag saften så svalt jag kunde vilket blev i garaget. Sen fick jag andas både frisk luft och inhalator för jag är rätt så allergisk mot syréner och de där 20 blomklasarna var inte att leka med. 

Försenad som vanligt

Så kom då dagen då jag äntligen blev klar med april månads utmaning i Creative unblock. Man skulle hitta eller köpa ett föremål eller flera och sen förvandla det till en skulptur. Se alla inlägg om de här utmaningarna under rubriken Creative unblock i högerspalten här på bloggen.

Herre gud som jag har funderat på det här. Funderat och letat saker och vänt och vridit på olika idéer utan att komma nån vart.

Men det är väl också ett bra sätt att frigöra kreativa blockeringar kan jag tro.

Hur som helst så blev det så här till sist.

Guldfärgade djur från ett pyssel jag gjorde för länge sen. Nu var det dags för de här djuren att få ett nytt uppdrag.

I det uppdraget ingick det att bli droppade med stora mängder sånt här.

Det visade sig vara väldigt roligt att göra och trots att jag var mitt uppe i mitt uppe i utmaningen att skapa en skulptur av detta hade jag inte en aning om vad jag höll på med.

Jag provade att ställa dem i en stor glasburk med ett landskap bakom. Det såg verkligen helknasigt ut. Inte alls som jag föreställt mig.

Sen ställde jag dem i en skål och det såg om möjligt ännu dummare ut.

Till sist fick det bli klassikern gammal skokartong som fick agera bakgrund och omgivning. Det blev som ni ser inte riktigt en skulptur. Snarare en installation alternativt nåt som barnen gjort i slöjden.

"The golden days are over - apocalypse is here. 

Här ligger den stackars hjorten helt översnöad.

.

Elefanten har inte fallit omkull och dukat under - än.

Den enda som klarade sig undan apokalypsen är den här hästen som fortfarande inte slutat springa! Han är långt bort från skulpturen/installationen/skolådan.

Skönt att nån klarade sig.

Farmors skorpor

Jag fick för mig att baka en dag när det blåste och regnade som värst. Det tråkigaste är att diska efteråt. Det blir lätt så att bunken står kvar i diskhon hela dagen.

Färdiggräddade kardemummaskorpor på avsvalning.

Nu har jag delat dem med hjälp av en gaffel för att få den där raspiga ytan. Nu tillbaka in i ugnen för att torka.

Äntligen blev det dags för avsmakning. Alltså, en kopp kaffe och en kardemummaskorpa med smör, det är ju helt fantastiskt. 

Min farmor bakade ofta skorpor när hon vaknade tidigt om morgonen. När de hade torkat i ugnen och hon inte kunde vänta längre kom hon ut till oss i sommarstugan och hoppades att nån skulle vara vaken. Då var klockan halv sju, sju. Snacka om att vara upp med tuppen.

Nu var jag ju inte uppe klockan fyra och bakade dessa godingar. Jag är inte känd för att vara morgonpigg precis. Men jag hoppas på att bli det med åldern. Det återstår att se.

Här är receptet på skorporna:

ca 30 st

4,5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

0,5 dl strösocker

0,5 tsk salt

1 tsk stött kardemumma

75 g smör, rumsvarmt

1 ägg

1 dl mjölk

Sätt ugnen på 225 grader.

Blanda mjöl, bakpulver, socker salt och kardemumma i en bunke. Smula ner smöret och blanda noga.

Vispa ihop ägg och mjölk i en annan bunke och blanda ner det i mjölblandningen. Arbeta ihop degen men knåda inte för då blir skorporna sega.

Dela degen i två delar och rulla till två längder ca 30 cm och lägg på plåt med bakplåtspapper. (Jag gjorde små bollar istället och gräddade dem i 10-12 minuter.)

Grädda i ca 15 min. Låt längderna svalna något innan ni skär dem i bitar.

Sänk ugnsvärmen till 150 grader och lägg skorporna med snittytan uppåt och torka mitt i ugnen i 30-40 minuter.

Stäng av värmen och öppna luckan och låt skorporna svalna i ugnen.

Förvaras i burk, gärna en snygg gammal plåtburk om ni har, och håller i flera veckor om ni inte hinner äta upp dem innan dess.

Mera Vego!

Jag fick en julklapp som jag blev jätteglad för.

Den här boken.

Ouuuh, signerad!

All den goda maten, alla fantastiska recept!

Potatispaj med sparris.

Vårrullar med massor av god fyllning.

Inte "kött"-bullar men väl mandelbullar med mos, lingon och grönsaker. Det här ska jag laga snart.

Hela boken är fylld av snygga foton och roliga texter kring recepten.
Den känns väldigt personlig och det känns lite som en kompis som tipsar om nåt gott de lagat förra helgen. Hemtrevligt och avspänt.

Pasta med massor av tillval i små skålar. Mmmm.

Här havrefrallor som jag har provat att baka. De gick snabbt och lätt att baka och blev goda. De åt vi till spagetti Bolognese på svarta belugalinser. Mmm.

Himmelskt.

Det lutar åt mera vego under 2015.

Vad som också är bra att det kommer en uppföljare på boken i slutet av året. Man kan också tro att jag är sponsrad och skriver det här inlägget mot betalning eller nåt sånt. Nej då. Jag skriver det enbart av egen fri vilja och för att jag gärna vill tipsa om den här snygga, befriande kravlösa kokboken med en hel rad recept som man direkt vill prova. 

Mmm, friterad avokado.

Mmm, röd linssoppa.