Open art II

Jag lovade en uppdatering igår men har dels ofrivilligt uppehåll från internet i form av krånglande dator som inte vill ansluta till bredbandet och dels är det idag två år sen min mamma dog.

Två år av sorg och saknad!

Men hon skulle verkligen ha gillat årets Open art med en sån världsstjärna som Ai Weiwei bland annat. Konstvandringen är ett sätt att hålla mamma nära och nu går vi vidare inne på Krämarhuset.

Just den här är en av mina favoriter.

Målat på stora plåtar som rostat där syra frätt.

Facing av Erik Ravelo och Karen Oetling.

Ett inlägg i miljödebatten?

Between idyllic and reality av Willy Verginer.

En riktig superhjälte.

Speederman av David Cerny.

Ännu en av mina favoriter.

Får som är gjorda helt och hållet av gamla telefoner och krullsladdar!

TribuT av Jean-Luc Cornec.

MEAT av David Cerny.

Skivad anka av Lena Flodman.

Think Different (How to hang workers´uniforms) av Ai Weiwei.

En stor gul glad inbyggnad av Engelbrekt Engelbrektsson som står staty på Stortorget.
Open House av Antonio O´Connell

Man fick gå in och gå uppför trappor. På vägen upp såg man hans stövlar och ben.

Sen kom man upp till översta planet där man kunde ta sig en närmare titt på den före detta kungen.

Han var oerhört detaljrik och välgjord.

En kommentar om miljöförstöring och konsumtion?

Planet Blue av Mary Ellen Croteau och Ayala Leyser.

Körsbärsblomssanatoriet av Åsa Andersson.

Rådhuset i Örebro inklätt i vad som ser misstänkt likt ut nylonstrumpor.

Monument for Örebro av Ulrike Kessl.

Det som är så bra med all den här offentliga konsten och alla dessa olika stilar, material och budskap är ju att det alltid finns nånting som man kan tycka om. Om man känner sig kritisk till det här och tycker att mycket av det inte alls är konst utan bara skräp eller löjligt kan man ju ändå hitta något litet guldkorn som man kanske gillar lite grand.

Mer kommer i morgon.

Open art

Nu har jag haft bloggledigt och istället åkt några dagar till Örebro för att agera flytthjälp åt min pappa och passa på att se den stora konstbiennalen Open Art. Vi började i närheten av min pappas lägenhet vid Olof Palmes torg.

Jätteroliga stora pennor nedstuckna i en gräskulle mitt på torget.

Say it out Loud av Melissa Henderson.

Vi gick in på Krämarhuset och såg underliga foton. 

Snigel på ögat är ju en gammal klassiker, men det här, en stol!

Lek med kontorsmaterial.

Fruktstund.

En installation trodde vi.

Men man fick installera alldeles själv om man ville.

One Minute Sculpture av Erwin Wurm.

Härligt vackra, ödsliga bilder av övergivna platser och övergivna människor. Jag älskar det men samtidigt är det så svårt att se allt det vackra förgås, så svårt att jag nästan får lite ont i magen.

Trash de Vie av Franck Fleming.

En bergsprängare i wellpapp och tunt trä som både gamla och unga spanar in.

Las Guerras Panasonicas av Eduardo Balanza.

Det var ett tungt budskap i det här rummet.

Så roligt med en åsna som bajsar guldbajs!

Eller är det så att det är kamouflerade minor som barnen sen hittar och spränger bort både ben och fingrar på?

Now is more normal, now i better, now i right av Willy Verginer.

De här har ni kanske sett förut?

De talar sitt tydliga språk.

The Untouchables av Erik Ravelo

Slutligen en kulspruta laddad med barnens färgglada Pez-gubbar.

Fun Gun av Peter Johansson.

Trädgårdsslang och slangklämmor.

Aviator och Thinker av Tapio Haapala.

Färgprakt och flera tavlor på varandra så de stod ut från väggen.

About shyness and courage av Tapio Haapala.

Intressant!

Nedsutten och sliten fåtölj och en låda ovanför?

Jaha, ja, en tv däruppe.

Y´s Home Video av Yukako Ando.

Det blir mer från konstvandringen i morgon.

Utmaningen för juli

Så här tidigt i månaden har jag aldrig blivit klar med creative unblock-utmaningen. Men nu är den klar och det blev kottar.

Jag plockade ju lite blandat krafs i skogen men kottarna var de som tilltalade mig mest formmässigt. Kottar är snygga och ganska symmetriska, men inte helt. Tur det för jag är inte så bra på symmetri.

Jag tänkte mig en kotte av handgjort papper så jag rev sönder ett ark som jag gjorde förra sommaren. Papperstillverkningen kan ni läsa mer om här, här, här och här.

Det blev en faslig massa små trekantiga pappersbitar och en himla massa pillande med lim innan den var klar.

Sen provade jag en annan idé som gick ut på att limma fast en lång rad med små...ja vad heter de, de små vingarna?...fjällen? Jag tänkte att det kanske skulle gå fortare än ett i taget.

Första kotten klar.

Andra kotten klar. Den som jag lindade papper runt, det gick lite snabbare faktiskt.

Så var det det här med oväntade och onaturliga material. Så jag tog ett kaffepaket och gjorde en orangerosa kotte.

Den blev ganska svajig och rufsig för kaffepaket har en utsida och en insida i plast och de föll isär så plasten var väldigt tunn när själva kotten skulle tillverkas.

Äsch, varför inte en foliekotte också? 

Lättarbetat material. 

Trodde jag tills jag skulle göra själva vingarna/fjällen. Att klippa i folie var trögt och svårt. 

Här är så kotteskörden. Fler blir det inte. Jag är klar med utmaningen och inväntar augustis nya utmaning.

Som pricken över i:et gjorde jag en av kottarna självlysande. 

Åh självlysande!

Egentligen vill jag nog måla massor av saker självlysande. Det har jag skrivit mer om här.

Älskart.