Fårskallar är vad de är

Det är konstigt att en del människor tror att alla andra är något av tankeläsare.

Det finns de människor som kör fort i stan i sina bilar och inte blinkar när de ska svänga, struntar i högerregeln. En tant till och med stannade med sin bil inne i rondellen och vinkade glatt in nya bilister som hon gav företräde.

Det finns de människor som cyklar mot färdriktningen som om det fortfarande vore vänstertrafik. De cyklar på trottoarer, ibland flera stycken i bredd, ibland bara en. Ibland är de strängt upptagna med att antingen skriva sms eller prata i telefon och alltså är de rätt upptagna och inte hinner se om en annan medtrafikant till exempel kommer ut genom en port och helt logiskt antar att det är lugna gatan att promenera på trottoaren.

Sen verkar många tro att det är rätt och riktigt att cykla på övergångsställen för då gäller kanske samma regler som för gångtrafikanter, nämligen att bilister är skyldiga att stanna. Men njaeee, så är det ju inte.

Jag såg en förälder med barn i barnsadel på sin vuxencykel och ett äldre syskon cyklandes på egen cykel. De kom glatt åkande på trottoaren mot färdriktningen och sen svängde de helt sonika ut i trafiken, mitt bland alla bilar för att svänga in på en annan gatas trottoar.

De verkar vilja leva farligt med denna besynnerliga brist på trafikkunskap.
Och brist på reflexer.
Och brist på lyse på cyklarna.

Fårskallar är vad de är och då uttrycker jag mig milt.

Som om det vore coolt att strunta i sånt här och hellre råka ut för en olycka!?

Kålens lov

Brysselkål, brussel sprouts, choux de Bruxelles, det som jag gillar mest på hela julbordet! Åh, den godaste goda lilla gröna uppenbarelsen, brysselkålen. De är ju som minismå vitkålshuvuden, så fint skirt ljusgröna och perfekta. Och goda! Men ja, jag tycker också att när man kokar dem luktar det lite fis i hela huset. Fast det är det värt alla gånger. Jag vet att långt ifrån alla håller med mig om detta men kål är gott och brysselkål i synnerhet. 

Om jag får äta en enda sak resten av mitt liv måste det bli brysselkål med en klick smör.

Eller kanske lasagne...

Eller oxfilé...

Potatisgratäng...

Svårt det där, men av alla grönsaker då, säger vi, så är brysselkålen ohotad etta. 

Eller sparris...

Eller jordärtskockor...

.......

Multiversum!

Jag zappade på tv och hamnade i Vetenskapens värld vilket ju är ett jätteintressant program och nu pratade de om att universum som vi känner det, kanske inte är nog, att det kanske finns mer. Jag borde ha bytt kanal här. Det är så svårt att hantera sån här stor information som handlar om så stora saker. Jag vet ju att jag tycker det är jobbigt fast jättespännande samtidigt. Jag tittade vidare.

Forskare, vetenskapsmän, kosmologer, teoretiska fysiker och andra resonerar kring idén om att universum inte är allt. Att bortom där universum slutar (?) finns många, många andra universum och nånstans där finns säkerligen duplikat av vår värld, som vi känner den. De kallar det multiversum-

Vi har trott att allt här på jorden är unikt, att alla vi människor är unika, det finns bara en av oss. Men enligt den här teorin är det inte så. Någonstans i ett annat universum finns en kopia av mig, av dig, av oss alla. Det var ett fascinerande program men plötsligt slog det mig, hemska tanke, att det kanske är JAG som är kopian!

Ja men det var ju det jag visste, inte titta på program om rymden, universum och galaxer. Det här programmet var ju liksom utöver det, bortom det.

Multiversum.
Multiversum, himmel, hur hanterar jag den här vetskapen nu?

O helga natt

Nä nu tar jag och firar jul några dar. Det blir nog så att jag äter en massa julmat, en och annan knäck och clementin och dricker julmust så jag rapar. 

Det blir nog så att jag tittar på Kalle med barnen, stökar i köket med de vuxna och tittar mot stjärnorna på himlen och tänker på min mamma.

Det blir nog så att vi inte stressar och har bråttom, gör som vi känner för och äter när vi är hungriga och sover när vi är trötta.

Det blir nog så att jag lyssnar på O helga natt med Jussi, ser på filmen Love Actually, längtar efter snö och klappar på katterna alltmedan julen blir till nyår och vi troligen skålar i champagne och tittar på andras nyårsraketer.

God Jul önskar jag er alla bloggläsare.

Julgransplundring redan före jul

De små katterna tyckte att det var dags för julgransplundring fast det var en hel vecka före julafton. 

De slogs om stjärnan i toppen som föll till golvet när granen välte.

Ljusslingan trasslade sig i granen och inte i jullådan som brukligt.

Allt blev suddigt när granen plundrades och välte.

Men den landade mot vardagsrumsdörren så fallet blev inte så allvarligt.

Ödmjuk tillbedjan?

En försynt gest av vördnad?

Nej lugnet före stormen, innan hon hugger in på stjärnan med god aptit.

Den vek sig på mitten, granen. Toppen hänger ned till vänster men man får se det från den ljusa sidan, så snyggt tät granen blev där.

Vi sätter tillbaka toppen och tänder ljusen en stund. Fulaste granen någonsin. Men katterna gillar den skarpt.

Det blev en härlig tillställning den här julgransplundringen, om än något tidig. Vi friserar till granen så den nästan blir återställd, struntar i stjärna och inväntar julaftonen med granen kvar. 

Nästa år kanske vi ska ha en riktig gran där inte grenarna snurrar runt stammen och trädet inte viker sig på mitten? Nästa år kanske katterna inser mysfaktorn och dessutom är de ju ett år äldre och ett år klokare.

Knäck och knäckt

Vi kokar en omgång knäck inför julfirandet nästa vecka. Den nya smaksättningen

för i år är att tillsätta en kapsyl Stroh-Rom till de hackade mandlarna. Det blir en

fantastiskt bra smak på knäcken. Förra året kokade vi lite knäck med citronsmak

men det var det ingen som gillade.

Ena dottern kom hem efter en termins eftergymnasial utbildning och då är man trött. En portion hemmagjorda köttbullar och potatismos och hon låg helt knäckt i soffan och sov ikapp med katterna.

Julefrid?

Ja vars.

Fredag före jul

Fredag före jul. Det är mysigt att fundera på och planera det sista inför julhelgen. Vi njuter av fredagsfriden med varma skink- och champinjonmackor och himlagod sallad. Ett glas rött till det och kvällen blir toppen. 

Black Betty

Åh åh Black Betty, bääm-ah-lääm...
Åh åh Black Betty, bääm-ah-lääm...

Den låten med Ram Jam lyssnade jag på i bilen och sjöng med i den text jag kan vilket är just refrängen bääm-ah-lääm. Det är ofta så med låtar har jag insett, jag tror jag kan texten men i själva verket är det möjligen refrängen jag kan hänga med på. Jag sjunger bara i bilen.

Den här Black Betty, jag måste säga att den låten är underlig. Den är lite som ett Kinderägg, tre överraskningar i en.

Först börjar den rätt tungt och man får förhoppningar om en hård rocklåt med den schyssta refrängen Åh åh Black Betty, bääm-ah-lääm, för att sedan ca 1,32 minuter in i låten övergå i en slags psykedelisk tripp vilket ju känns helt rimligt eftersom den är från 70-talets glada dagar, in i något som låter lätt jammande och improviserat. Två minuter in i låten brister hela bandet ut i nåt slags glatt truddeluttande som om de vore ett countryband som jobbar på ackord. Sen fristajlar de friskt bland alla ackord de hittills spelat och hamnar slutligen tillbaka i det vi alla känner och kan. Refrängen.

Tacka vet jag refrängen Åh åh Black Betty, bääm-ah-lääm...

bääm-ah-lääm...

Bääm-ah-lääm om ni själva vill lyssna och analysera.
Själv torkar jag tårarna jag gråtit av skratt. Bra låt det här.

Jag har inte tagit fotot av Ram Jam, de coola 70-talsgrabbarna.

Två små tomtenissar satte upp granen

Ja, ja, jag vet, ännu ett kattinlägg fast jag tidigare svor att det inte skulle bli en vana. Men det kommer nog att bli en vana för de små ulltottarna är så himla busiga och roliga och fnattiga och tokiga att det är en fröjd att ha dem hos oss.
Kolla bara in hur bra det gick när vi skulle ta in granen.

De små nissarna tyckte lådan var lika rolig som de härligt stickiga plastbarren på plastgrenarna. Lådan var också god att bita i. Det fanns även tejp att bita i.

De hade så bråttom in och ut ur lådan att de blev suddiga att se på.

Sen till själva ihopmonteringen då. Först måste man provsmaka, det gäller det mesta kring jul. Provsmaka knäcken, skinkan, julmusten, pepparkakorna, granen, ja ni vet.

Ganska hårt bett för att kontrollera hållfastheten.

Sen följde ytterligare en hållfasthetskontroll av stabilitet när granen var ihopmonterad. Nu gällde det katt på grankvist halvvägs upp i granen. Återigen gick allt väldigt fort därav suddet.

Jodå, granen höll för två ivrigt klättrande katter men när väl ljusslingan och kulorna kom på plats blev lockelsen för stor. Då blev granen så oemotståndlig att de var tvungna att springa upp och ned längs stammen, jaga varandra runt på grenarna och även springa jättefort runt runt under granen. Då välte den flera gånger och veks på mitten vid ett par tillfällen. Granen är dock surrad med ståltråd i ett dörrhandtag i närheten. Det gör att granen liksom faller långsamt så de små hjälpsamma nissarna hinner undan.

Allt för att lysa upp tillvaron i vintermörkret

Jag tänker lite på julen och alla traditioner som omgärdar den högtiden. Då menar jag såna traditioner som levt genom många generationer som till exempel julbordet med all mat, skinka, köttbullar, prinskorv, rödkål och sillsallad. Julgranen och adventsljusstakarna, glöggen, pepparkakorna och lussekatterna. Julklapparna och tomten som kommer med dem. Stjärnor i fönstren, ljusslingor på granar och andra träd utomhus. Allt för att lysa upp tillvaron i mörkaste december innan vintersolståndet kommer och vänder tillbaka livet mot ljusare tider. Det är fina traditioner och så rätt tänkt att med alla medel ljusa upp mörkret och få lite livsgnista i vinternatten. Men man måste ju förstås inte följa alla traditioner slaviskt, jag tycker att man väljer det man gillar och håller fast vid det. 

Sen tänkte jag lite på de traditioner som är lite nyare, som att nästan hela svenska folket sedan 60-talet bänkar sig för att titta på Kalle Anka klockan tre. Jag vill gärna se Karl-Bertil Jonsson också, det är ju en ännu yngre tradition än Kalle. På nyårsafton ser många på Grevinnan och betjänten och när det nya året rings in på natten. Det är också trevliga traditioner som nog många vill hålla vid liv. Jag tror att de flesta i alla fall under en period av sitt liv tycker det är viktigt med Kalle Anka eller Grevinnan och betjänten, och att man under andra perioder i livet prioriterar annorlunda. Det är ändå fint att det till sist blir en tradition som lever genom generationerna och som de flesta kan relatera till.

Jag tänkte också lite på de traditioner som är mina alldeles egna, eller våra egna, i vår familj. För sådana traditioner skapar man ju också utöver de mer allmänt vedertagna med gran, tomte, klappar och julmat. I min familj har vi numera alltid en alldeles fantastisk grönsakspaté som min syster introducerade för ganska många år sen, som ett obligatorium på julbordet.  Detsamma gäller både rödkål och brysselkål som alltid, alltid funnits med som superviktiga detaljer. Varför vet nog ingen men kål är ju gott. Jag bakar alltid mitt eget specialjulbröd också, och kokar knäcken och det är lika roligt varje år. Många gånger har vi också skrivit julklappsrim, roligt om man gillar att rimma och kul att få en klapp med rim på.

Själv vill jag gärna äta ur Aladdinasken utan att nån annan är där och väljer de bitar jag tänkte ta och gärna ligga i soffan under en filt och se på film medan snön faller utanför. Till jul är min egen tradition att se Trollkarlen från Oz för att det är en fantastisk film för sin tid, full av symbolik och underliggande betydelser,  Love Actually för att det är världens bästa kärleksfilm/olycklig-kärleksfilm i julmiljö med så många bra skådespelare och fina rollkaraktärer och sen kan man alltid runda av med Ivanhoe på nyårsdagen när man ändå tittar på nyårskonserten från Wien och backhoppningen. Allt ackompanjerat av choklad, knäck, julmust, kaffe och lussekatter och rester från julmaten.

Ja det där med traditioner är kul. Men - det får inte bli en börda för då är det ju inte till nån glädje för någon.

Tips för heminredning

Vi har märkt att hemmet ändrat karaktär på många vis sen de två kattungarna flyttade in. Det är hemtrevligt och härligt med glada katter som möter en i hallen när man kommer hem, som ligger och spinner i en fåtölj sådär gulligt som bara katter kan. Det är också rart med små jamanden från dem som ett bevis på deras uppskattning när vi ställer fram matskålarna och gosar med dem och kastar leksaksråttor som de kan hämta.

Men...

De två små katterna är också oanade talanger på området heminredning med finess och stil. Ni vet, det där lilla extra som ger en fin touch på möblemanget som helhet. Släng alla glassiga heminredningstidningar, skit i hur Ernst inreder och håll er till det katterna tipsar om.

Eller vad sägs om följande:

Man kan med fördel veckla in mattan som ett dragspel under själva byrån istället för att låta den ligga på golvet framför. Det är ju så konventionellt och tråkigt! Nej knyckla in mattan under byrån för ett mer effektfullt sätt att inreda med textilier.

Kylskåpsmagneter, ja jag vet det är lite 90-tal över dem, men om man har sådana på kylskåpet är det ju så passé. De ska ligga på mattan, ja ni vet den där som man knölar in under byrån. Knöla inte in riktigt hela mattan utan lämna gärna en flik plant på golvet för att där dekorera med valfri magnet. Fräscht.

Nu börjar det bli nytänkande och trendigt värre. Varför inte ge hallen en riktig knuff i rätt riktning med hjälp av accessoarer? Den rosa disktrasan gör sig ovanligt bra mot parketten och ger en oväntad wow-effekt för alla gäster så fort de kommer in i hallen. Precis som man vill att det ska vara. Den verkligen skriker ut "Välkommen".

Om man har en lätt begagnad solstol med tjock dyna kan man gärna ta ur fyllningen som består av skumgummiflisor och sen strö dem lite hipp som happ över golvet. De är lite lustiga för de fastnar lätt på päls, kläder och andra tyger som kommer i närheten. Det ger en lekfull känsla åt ditt hem och man vill ju inte att det ska vara strikt och stelt. Nej lekfullt ska det vara.

Lite nytänkande kring de gamla vanliga inredningsdetaljerna som hemgjorda värmeljushållare i keramik är också på sin plats. Den här moderna kreationen andas postmodernism och är verkligen just modernt mysig när man tänder ljuset framåt kvällen.

Tja det var väl allt från katternas heminredningstips för denna gång. 

Håll utkik för snart kommer nog tips på hur man gör julgransplundringen extra festlig och fartfylld.

Bänk

En alldeles vanlig kommunalbänk ute i parkmiljö i västsvensk småstad. Sliten och grå, betongben och rejäla bultar. På ett sätt är den ju jätteful men jag kan inte låta bli att tycka tvärt om. Den är fin där den står med betong fastgjuten i gräsmattan med grånade, väderbitna bräder att sitta på och luta sig emot. Det är fint med kontrasterna mellan alla de gråa nyanserna och de lite mer grågröna partier som är moss- och algbevuxna. 

Hela konstruktionen andas stabilitet, trygghet och kontinuitet. Bänken har alltid sett likadan ut, stått på samma typ av ställen år ut och år in, allting är som det alltid har varit och kommer att vara. 

Vardagstrygghet helt enkelt. 

Och vackert grått.

Varm choklad när den är som bäst

Andra advent och vi tänder två röda ljus och ser en värld full av snö utanför våra fönster. En isande vind med hårda snökorn blåser mot min kind, snö och is på trottoarer och gator, hela trädgården inbäddad i vitt. När vi väl kommer in igen kommer vi på den briljanta idén att koka choklad och hälla några droppar Stroh-Rom i botten. Sen toppar vi med marschmallows i miniformat som ser ut som små snöbollar passande till Barbiedockor, dricker, och fylls av värme där vi sitter i soffan. Jag blev så varm och den där himla rommen är så stark fast det bara var några droppar, att jag somnade en stund på soffan med filten över mig.

Så kan man också ha det på andra advent.