Hurra för er, en enda dag på året.
Nej, allvarligt talat är detta inte en dag att säga grattis på. Det är ingen jäkla födelsedag.
Grattis kan vi väl enas om att säga när den här dagen inte finns längre.
Det lär ju dröja. Det visar sig i en alldeles färsk undersökning att Sverige är det bästa landet i världen att leva i, det är välordnat, jämställt och tryggt. Det kan jag hålla med om i många avseenden, men det är ändå en lång, lång väg kvar att gå innan det inte behöver talas om jämställdhet längre. Jämfört med de flesta länder i världen bor vi i ett fantastisk land och är oerhört priviligierade men det betyder inte att vi för den skull ska tiga still.
Det är fortfarande så i Sverige 2017, att politiker tar beslut om att lägga ned BB i glesbygden vilket tvingar kvinnor att åka många mil på krokiga och dåligt underhållna vägar för att komma till en förlossningsavdelning. Där har man på fullaste allvar haft kurser i bilförlossning i händelse av att de inte kan knipa tills de är framme på sjukhuset! Dessutom är kvinnor med förlossningsskador ett eftersatt område inom vårdsektorn. Kvinnorna blir inte hörda, tagna på allvar eller adekvat behandlade för sina skador. Det kommer garanterat öka till följd av färre BB:n och den på senare år så fina devisen om att tidig hemgång gynnar alla. Det är inte ett jämställt samhälle som gör så. Det är ett kvinnofientligt samhälle.
Det är också så att kvinnor varje dag arbetar gratis på sin arbetsplats då män tjänar mer än kvinnor även om de har samma typ av arbete. Efter eftermiddagsfikat jobbar alla glatt på men kvinnorna jobbar gratis tills de går hem. Varje dag, varje vecka, varje månad, varje år. Kvinnodominerade yrkeskategorier har ännu idag generellt sett lägre löner än mansdominerade. Det är fortfarande finare och värt mer pengar att sköta maskiner och köra maskiner än att sköta om barn, sjuka och gamla. Så jättekonstigt!
Det är också en majoritet av kvinnor som jobbar deltid eller går ner i tid under perioder i sitt arbetsliv, för att ta hand om barn, hem, familj, äldre generationer. Det ger också en lägre pension eftersom det arbetet är oavlönat och inte genererar en krona i pensionskuvertet när de blir gamla. De blir fattigpensionärer och det är väl uselt med tanke på vilket fint och jämställt land vi ändå bor i enligt den där undersökningen som sa att Sverige är det bästa landet att bo i! Blir man dessutom långtidssjukskriven, vilket kvinnor i högre grad än män blir, straffas man för det genom en urholkad socialförsäkring som ger en usel levnadsstandard för de som lever på sjukersättning eller sjukpenning efter 365 dagar och som i sin tur återigen leder till en sorgligt låg pension.
Det är fortfarande i varenda undersökning som görs, så att kvinnor står för majoriteten av hushållsarbetstimmarna i form av att handla mat, bära hem, laga mat, frysa in, göra matlådor, fixa matsäck, packa gympapåsar, ha koll på föräldramöte och aktiviteter på förskola och skola, skjutsa, hämta, lämna, städa, våttorka, damma, vattna blommor, bädda rent, byta handdukar, borsta tänder och hår på de nybadade småbarnen, få på dem pyjamas, läsa godnattsaga och tryggt få dem att sova gott och inte vara rädda för världen, tvätta, hänga, stryka och vika tvätt, plocka undan gamla tidningar, kuvert, bananskal, överblommade tulpaner, ställa ned i diskmaskinen, starta och sen plocka ur, prata med tonåringar om allt mellan himmel och jord, trösta och peppa tonåringar, hämta hem tonåringar mitt i natten från fester och parken, ha koll på barnens kalas, både deras egna och de kalas de blir bjudna på, fixa presenter och komma ihåg alla släktingars födelsedagar, bjuda in till julfirande, köpa personliga julklappar, skicka julkort, städa och pynta hemmet inför varje jävla högtid med tomtar och hönor, glitter och fjädrar, städa bort skiten sen, baka julbröd, koka knäck och lägga skinkan i blöt, för att inte tala om skura toaletter, handfat och badrumsspeglar rena från alla jävla fläckar och rensa avlopp från tvål, hud och hår och så fort man är klar med allt detta är det dags att göra om det igen för då kommer det en ny dag.
Det är nog också kvinnor som står för den mesta omsorgen om anhöriga, som skickar kort på mostrars födelsedagar, ringer åldriga föräldrar, hänger upp julgardiner och storstädar när de inte längre orkar, hjälper till att handla, skjutsa, följa med till doktorn, hälsar på på sjukhus och äldreboenden och har koll på att faster helst vill ha Noblessechoklad och Året Runt. Kvinnor påminner män om att deras mammor skulle uppskatta ett telefonsamtal på födelsedagen och mors dag, curlar män de har ett förhållande med genom att hela tiden hjälpa till, fixa, bana väg och underlätta, och göra allt detta ovan.
Det är kvinnor som till största delen runt om i världen utsätts för kränkningar, hot, sexuella trakasserier, våldtäkt, misshandel och hedersrelaterat våld. Som kuvas till underkastelse och tystnad. Som vingklipps redan som små. Som inordnas i flickfacket att flickor ska vara tysta, stillsamma och söta medan pojkar får höras, ta plats och stöka för "pojkar är ju pojkar".
Män blir inte av med jobbet för att de ska bli pappa. Män blir inte omplacerade och faller efter i löneförhöjningar för att de inte presterat under småbarnsåren. Män är inte föräldralediga i lika stor utsträckning som kvinnor. Män vabbar inte lika ofta.
Ja jag skulle kunna fortsätta länge, länge. Men jag orkar inte, jag dör lite inombords av det här och ni vet ju det här redan.
Egentligen vet vi ju alla men det räcker inte att bara veta om det, tänka på det eller vilja ändra något. Vi måste ju agera. Skriva insändare, motioner, plakat, demonstrera, ifrågasätta och driva på. Göra något!
Ovan nämnda är bara en bråkdel av den värld kvinnor varje dag får leva i och då har jag inte talat ett ord om all den misogyni (fråga Google) som ständigt och jämt sipprar över oss. Dagligen. Ofta från helt oväntade håll.
Varför kan vi inte bara enas om att vi alla är människor som är här en skitkort stund på jorden, jämfört med den evighet som jorden har funnits och kommer finnas. Kan vi inte bara samsas, hjälpas åt och vara snälla? Vill vi inte alla bara leva våra futtiga åttio-nittio år på bästa och lyckligaste sätt utan kamp? Är det inte vad livet går ut på, att vara så lycklig som det bara går?
Då kan vi säga grattis.
Inte för att det behövs nån dag speciellt för kvinnor utan för att vi äntligen kommit så långt att det INTE behövs nån dag speciellt för kvinnor.
Nu måste jag gå och skrika skithögt i kudden av frustration över alla orättvisor i världen, all skit som existerar och att de i USA valde en man som sin president som säger att han vill grabba tag i kvinnors fitta på ett sådär lite härligt, grabbigt vis som inte menade att vara elak eller skada nån och bara var på skoj ju, ni vet, sådär som man skämtar i omklädningsrummen, men som förmodligen varenda kvinna i hela världen blev illa berörd av. Och nu behöver ni inte googla ordet misogyni längre. Eller jo, gör det vetja!
