Fröknäcke, jag är helt knäckt

Ja jag vet, fröknäcke har alla redan bakat och/eller smakat.

Ja jag vet, jag är lite sen i starten ibland.

Men jag har ärligt talat tyckt att det ser rätt torrt, fröigt och lite äckligt ut. Hur gott kan det vara med olika sorters frön, fett, vatten och kryddning? Jag har verkligen inte varit så sugen på att baka detta så omtalade fröknäcke.

Förrän nu då. Flera i min omgivning har gång på gång sagt att det är så himla gott att de knappt kan sluta äta det så till sist kunde jag inte motstå nyfikenheten utan bakade en sats.

Det var inte så svårt att baka, inte så värst många ingredienser och moment att hålla ordning på och det tog inte längre tid än att baka vilket annat bröd som helst.

När jag sen smakade en bit med lite smör på förvånades jag mycket. Det var verkligen helt sanslöst gott!

Detta oansenliga lilla fröknäcke, bara några olika sorters frön och lite annat krafs ihopblandat, men så himmelskt gott med en smörklick, eller lite god ost. 

Där ser man vad jag gått miste om så länge bara för att jag dömde hunden efter håren. 

Googla och baka vettja! Ni kommer inte ångra er.

Sommarjobb

Sommaren när jag fyllt femton år hade jag mitt första sommarjobb.

Jag stod i en tobaksaffär och sålde tidningar, frukt, smågodis och såklart tobak.

Jag hade ett stort ansvar med tanke på min låga ålder får jag ju säga. Jag kom strax före åtta och låste upp, bar in dagens tidningsbuntar och sorterade ned växelkassan i kassaapparaten. Såg till att det såg fint och städat ut i affären och fyllde på olika sorters cigarrettpaket i hyllorna.

Det fanns stamkunder som stod och trampade och väntade utanför dörren och ville köpa tidningen, helst innan jag ens hunnit öppna. Ett gäng gubbar som alltid hade exakt växel och bara ville rycka åt sig en Nerikes Allehanda.

Sen kom gubben som alltid frågade efter en klase bruna, övermogna bananer för då kunde han pruta på priset. Han köpte också Expressen och sen gick han tvärs över gatan och satte sig på en bänk i skuggan. Där läste han tidningen noga medan han åt upp alla bananerna.

Det kom också en del skumma snubbar som ville bläddra i porrtidningarna som stod helt öppet i hyllorna. De stod med ryggen åt mig men jag hörde hur de bläddrade och prasslade med tidningarna och till sist fick jag säga till dem strängt att köpa tidningen eller gå därifrån. Herre gud att jag vågade!

Oftast satte de tillbaka tidningen och gick utan ett ord och gick.

En mamma kom in med sin lille son och han fick köpa lördagsgodis. På den tiden pekade man på varje godisbehållare och sa till expediten (jag) hur många man ville ha av varje sort.

"Salta fiskar, två stycken...så kan jag ta en gelégroda, nä förresten, två. Hur mycket kostar de? Jaha men då tar jag bara en. Och sen två harpluttar, två sockerbitar, hur mycket har jag kvar att köpa för nu?...."

När det var dags för betalning fick han en liten peng i sin hand och skulle betala själv. Då blev han blyg och vågade inte riktigt. Mamman manade på honom och sa till min förvåning "Se så Pelle, betala nu till tanten". TANTEN! TANTEN! Jag var femton år och hon kanske var tjugoåtta och hon tyckte att JAG var en tant.

Framåt eftermiddagen kom ägaren själv och parkerade sin bil precis utanför affären i inkörsporten mot gården, så ingen kom varken in eller ut. Sen kom han haltande in med käpp och frågade med lite arg röst om det gått bra, om jag sålt mycket och om det varit många inne i affären. Sen gjorde han i ordning en svart väska för morgondagens växelkassa medan han kedjerökte några cigarretter. Slutligen tittade han i på toaletten där lagret av cigarrettlimpor fanns och sen åkte han igen.

Vissa dagar var väldigt långsamma men jag hann verkligen uppdatera mig på allt som hände i kändissverige, alla de senaste sommarstilarna, stickning, virkning, bakning, foto och alla de tidningar som fanns i hyllorna. Ja förutom porrtidningarna då som jag inte var så intresserad av utan sorterade in längst bak i översta hyllraden så de som var intresserade skulle få sträcka sig ordentligt.

Varje dag läste jag Aftonbladet, Expressen, Nerikes Allehanda, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och varje dag tog jag en provsmakningsrunda i smågodiset. Jag var ju tvungen att kvalitetssäkra sortimentet.

I skyltfönstret hade gubben bestämt att frukten skulle ligga lite läckert uppdukat tillsammans med lite plastblommor, en duk och några flak ägg. Ja de där äggen är jag inte så säker på att nån någon endaste gång köpte. Inte undra på att bananerna blev bruna och fruktflugorna surrade när allt låg där i solen och marinerade. Det var sällan nån som köpte frukt, förutom bananmannen.

När det var dags att stänga räknade jag dagskassan och redovisade på en speciell lapp och la alltihop i en svart väska som enligt instruktion skulle gömmas inne på toa bakom alla limporna i väntan på morgondagen då ägaren skulle dyka upp och hämta den.

Om jag inte minns fel hade jag 9 kronor i timmen och 12 kronor i timmen när det var lördag. Det var tider det. Jag köpte en ljusgrön metalliclackad, svindyr 12-växlad cykel för nästan alla pengarna.

Året var 1980. 

9 x lördag

En lång stund på lördagen tillbringade jag med datorn i knät och tittade på bowling online. Min älskling spelade i Boden och mitt tjejlag spelade dubbelt i Nyköping. Ute sken solen och det var en härlig vårdag.

Det blev så att jag påskpyntade lite också. Jag hade varit ute i trädgården för en vecka sen och knipsat av kvistar från vår stora forsythiabuske och ställt dem i vatten. En vecka senare är de så här fina och redo att ta in. De fick stå på altanen och knoppa till sig.

När jag var och handlade köpte jag bara lite påskgodis också. Det är ju helt förtjusande med Jelly Beans. De är små men smakrika. Passar mig bra.

Den uppmärksamme ser att påsarna redan är öppnade. Jo men jag var ju tvungen att provsmaka och kvalitetskontrollera. Klart godkända.

Lite mer påsk i hallen. Hönan är fylld med små fruktkolor som påskkärringarna och påskgubbarna ska få.

På spisfläkten samsas pyttesmå porslinshönor med lite kvarglömt julpynt, en ljusslinga som gör sig minst lika bra till påsk som till jul.

Den här snygga långhalsade prickiga tuppen är en finfin present från lilla systerdottern med familj.

Kaktusen som blommade så snällt i november och till jul, har slagit till igen och blivit påskkaktus också. 

Jo men vi tackar och tar emot. Jättefina blommor i skiraste rosa.

Ute i trädgården lyser det gult oavsett om solen skiner eller ej.

Bra lördag tycker jag.

Kvällen avslutades med filmen Inception som jag på tredje eller fjärde försöket faktiskt såg klart. Den var bra! Jag har liksom haft svårt att komma över inledningen där de olika lagren av drömmar presenteras och man ska förstå intrigen. Men den var väldigt bra.

Lördagsgodis

Helgens godis var av den "jättenyttiga" sorten. Sånt som är sockerfritt är nästan inte ens godis?

Jag såg de här i affären när jag stod en kort stund vid plockgodishyllan och funderade på om jag ens var lite sugen. Jo det var jag, ytterst lite, men jag ryckte åt mig de här och gick fort därifrån när en småbarnsmamma som stod bredvid mig, sa högt i sin mobil: "Nej hon går inte på dagis mer den här veckan! Doktorn sa att hon hade influensa så hon har fått penicillin nu. Jag är och handlar lite godis så vi kan åka hem sen." Bredvid henne cirklade en liten rödkindad flicka och hostade rakt ut.

Hur smakade det då, det här jättenyttiga godiset?

Joråvars, det var allt bra godis. Lakritskaramellerna fick mer än väl godkänt, de smakade gott, var sega och saltlakrits behöver kanske inte vara så särskilt sött. 

Den lilla chokladbiten med marsipan smakade mycket choklad men mandelmassan kändes lite torr och smaklös. Sådär. Njae.

Mjölkchokladen smakade gott fast den var också lite torr i konsistensen även om chokladsmaken var godkänd.

Helt ok, om man som jag tänkt äta så lite socker som möjligt, men vanligt, riktigt godis är faktiskt lite godare.

Julgransplundring

I vår gran hängde en extra fin smällkaramellaktig sak som någon lillnissa tillverkat med mycket hemlighetsmakeri.

Ser ni där till höger på mitten.

Den såg nästan ut som en julklapp som hängde i granen.

Omsorgsfullt inslagen i fint pippipapper och mycket tejp.

Här fick nån skarva med ett annat sorts papper. Så kan det gå ibland.

Men vad kan det vara i?

Aha, ett glänsande guldigt papper brukar betyda kola eller choklad.

Åh, jag hade rätt. En liten tomtenisse hade lagt en god chokladpralin i smällkaramellen och nu har vi ätit upp den och julgransplundringen är inledd.

Sen tog vi borta alla kulor och ljus och klippte granen i bitar allt medan barren föll. 

Nu är julen bortplockad och nedpackad för den här gången,alla adventsljusstakar och kransar, girlanger och tomtar, men en ny jul är välkommen tillbaka i december. 

Jullovet

Oj, jag tog visst jullov från bloggen.

Vi har firat uppesittarkväll hemma hos oss. Julafton hos Jannes syster. Juldag hos min pappa. Annandag hos min syster. Och sen tredjedag jul och de andra dagarna hemma i soffan.

Julfika hos pappa på juldagen. Han hade bakat Pluras mandelmusslor och till dem fick vi vispgrädde och hallon plockade längs stigen ned mot sjön vid sommarstugan. Det smakade fantastiskt och jag blev mycket imponerad av bakskickligheten. 

Min syster och jag hade med kakor i fina plåtburkar. Det visade sig att vi bakat samma sort. Kolasnittar.

Men hon hade också bakat biskvier med två sorters fyllning, drömmar och saffransdrömmar, himmelriket rätt in i munnen.

All den goda julmaten. Där till höger skymtar något viktigt, och gott. Brysselkålen!

Lillkusinen hade varit ute och shoppat till sina storkusiner. Stora fluffiga paket med namnen tydligt skrivna på varje. Vad kan det vara i?

Fleecefiltar med hästar på och gosigt ludd på andra sidan. Så skönt i vinterkylan.

Vi spelade Yatzy och Den försvunna diamanten, löste korsord, drack glögg och åt knäck så det knakade i käkarna.

Eftersom lillkusinen fyller år på självaste nyårsafton firar vi alltid henne lite i förskott när vi alla är samlade för julfirande. I år blev tårtan ovanligt vacker med en enhörning ritad med rosa, lila och blå glittercreme.

Väl hemma igen föll snön och temperaturen. Det blev vitt, tyst och vackert ute.

Vi fyllde på frön i fågelhuset och slängde ut äpplen till koltrastarna.

Ibland lägger jag kastanjer eller kottar mellan adventsljusen. I år blev det kvistar från julgranen. De barrar lika mycket som själva granen gör. 

Det här vita vintervädret kunde gärna få stanna ett tag tycker jag. 

Ett fint lager snö, skottat och fixat överallt och så några minusgrader på det. Så kan det vara ute ända fram till mitten av februari om jag får bestämma. Klar, krispig luft, ljust och mjukt ute och snön bäddar in alla ljud i ett bomullstäcke.

God fortsättning!

Plötsligt händer det!

I december lottar vår tidning ut jullådor med diverse gott i. Man behöver bara vara prenumerant så har man chansen att vinna. För någon vecka sen satt jag och läste de senast dragna vinnarna och muttrade till min älskling nåt om att jag aldrig vunnit en endaste gång fast jag haft tidningen i alla de tjugo år jag bott här. "Aldrig vinner jag och kan de inte dra mitt namn nån gång då" muttrade jag och läste vidare.

I fredags kom senaste dragningen i tidningen och jag såg sidan och tänkte "Det är ingen idé att ens läsa listan på namn för jag är ändå inte med" samtidigt som jag ändå började läsa namnen och där stod mitt namn med bland vinnarna. Där stod mitt namn!

Jag vann, jag hade visst tur!

Nu fick jag åka till en stor mataffär här i stan och hämta min jullåda och se själva vad jag vann.

Vilken tur!

God Jul!

Chokladtomtar och chokladkulor.

En flaska cider som kan vara gott istället för glögg.

Ännu mera choklad.

Merci!

Pepparkakor. Skönt för mig som inte bakar pepparkakor.

Ananas och clementiner. Ananasen får ligga och mogna och kanske får vara med i en efterrätt till nyår.

Cheddarost och cognacswurst. Gott på mackan hela julen.

Ja som sagt, plötsligt händer det. 

Vardagstur, vardagslycka.

Knäcken med den magiska ingrediensen

Jag tänkte koka en omgång knäck nu när det snart är Lucia och julafton bara två veckor bort.

Eftersom vissa saker ska vara lika varje år tog jag fram min plåtburk som alltid innehåller knäck när det är jul.

Jaha, det visade sig att lite av den förra julens knäck låg kvar i lådan.

Ett år gammal knäck men jag ser ingen mögelpåväxt. Den ser bara lite torr ut på ytan men jag var inte så sugen på att smaka så jag slängde den.

Fram med nya fina formar.

Knäcken kokar på spisen.

Enklast tänkbara recept som jag använder år efter år. Man behöver bara tänka 2 av allt.

2 dl grädde

2 dl socker

2 dl sirap

Koka i 2 x 20 minuter. Efter 20 minuter måste man ha lite koll och efter 30 kan det vara bra med några kulprov, ni vet, droppa lite smet i kallvatten och när det går att rulla till en kula är knäcken klar.

Hackad mandel i knäcken tycker jag hör till. Om man slänger i mandeln när knäcken kokat klart blir den knaprig och inte seg.

Ett fiffigt trick för att få de små flygiga formarna att stå still när man ska få i knäcksmeten är att lägga en liten mandelflisa i botten som tyngd. 

Där har vi den magiska ingrediensen som jag använde i knäcken förra julen och vi blev helt sålda. Det ger en väldigt god smak och det räcker med en enda kapsyl för att höja knäcken smakmässigt. 

Nu väntar jag bara på att de ska svalna och stelna så jag kan provsmaka. 

Några styck....många!

21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen.

- När man handlar mat och packar allt i plastkassar som genast skärs sönder av senapstuben eller nåt annat lite vasst. Man får bära påsarna som om det vore bäbisar och sen har man ingen användning av dem efteråt, inte ens som soppåsar.

- När kaffefiltret viker sig i bryggaren och man går och trampar och väntar på kaffet för man är så kaffesugen. Plötsligt inser man att doften av nybryggt inte ligger tung i huset och ser det ljusbruna vattnet i kannan.

- När det regnat in i brevlådan för att det blåser så att locket åkt upp och posten och tidningen är helt genomblöta och luktar fukt och trycksvärta och det inte går att få isär tidningssidorna.

- När man känner att hälen klibbar fast i skosulan inuti skorna och man inser att man har hål på strumpan. Den klistriga kalla känslan när hälen inte längre får vara med inne i strumpvärmen.

- När man är jättegodissugen och rotar runt högst upp i skåpen och det enda man hittar är en öppnad påse jordnötter. Jordnötter är inte godis. Eller när man så här i advents- och juletider förväntansfullt lyfter på locket till Aladdinasken och det bara är romrussin och körsbär i likör kvar.

Ryska souvenirer

Vi köpte saker från snabbköpet i St Petersburg och här är några av dem.

Rött snyggt omslag med en kompakt tung klump av något som förmodligen innehåller jordnötter och russin av bilden att döma.

Vi satte kniven i den kompakta klumpen. Tung och sockrig. Sötsliskig och både god och lite äcklig. Jordnötter och russin insprängt här och var. Den låg i hyllan bland maränger och fikabröd så jag gissar att man ska ha den när man fikar. Eftersom jag inte gillar russin blev det svårt för mig att tycka att den här kakklumpen var god. 

Vi slängde den.

Det här gissar jag är tranbär inrullade i sockrigt överdrag. Vi har inte smakat än men jag tror att de kan vara goda.

En spännande kryddblandning med salt, chili, vitlök och svartpeppar som ska hamna på maten i detta hushåll. Den fick premiärkrydda en entrecote i helgen och smaken var det inget fel på.

Tre sorters choklad med vad jag förmodar är en lite bubblig känsla när man äter den. Vi får se. Vi har inte smakat ännu.

Ryskt te. Från Ceylon.

Snygg förpackning som pryder sin plats i skafferiet.

Rysk sylt med körsbär, min favvo. Ja, min favorit är inte nödvändigtvis rysk sylt utan sylt med körsbär.

Och såklart en matryoshkadocka. Bara för att det är så typiskt ryskt och för att jag faktiskt har önskat mig en sån hela livet och nu har jag fått en, som jag själv köpt I RYSSLAND!