Vi skulle njuta av utsikten

Bloggen ligger lite på is för tillfället men jag kommer tillbaka till gamla takter ganska snart tror jag. Det kommer iallafall bli lite fler inlägg än det varit nu i september och oktober.

Jag har ju fotoutmaningen att ta tag i men det får nog bli i november, om jag känner för att göra det då.

Vi åkte på utflykt till Kinnekulle och hade en idé om att titta på sjön från utsiktspunkten och sen åka runt och titta på all höstprakt.

Det blev inte så!

När vi närmade oss kullen svepte tung, tät, grå dimma in och det var nästan spöklikt och lite hotfullt mörkt överallt.

Vid Kinnekullegården såg det ut såhär. 

Vackert men lite läskigt. Har zombieapokalypsen börjat? Kommer de gående över backkrönet när som helst?

På granarna hängde det tungt med dagg i varenda spindelnät.

Så himla vackert! Jag var tvungen att kliva ut i skogen och huka mig och fota. Det kändes som om det regnade men det var dimman som var så mättad med fukt att det svävade tätt med vattendroppar i luften. Mäktigt!

Emellanåt lättade dimman en aning och vi såg en antydan till omvärld. Fast bara tio, tjugo meter framför oss.

Det kändes bara som en tidsfråga tills tomtar och troll och vättar och älvor skulle dyka upp.

Även om det där med att titta på utsikten inte blev som vi tänkt, så var det här en helt fantastisk utflykt och dimman var den vackraste jag sett. Så tung och tät.