Att orka förstå konst

Det är så intressant det här med konst.
Vad ÄR konst egentligen? Är allting konst eller är det oljemålningar på ett museum?
Nej såklart inte. Jag tycker att nästan vad som helst kan vara konst fast ju längre ifrån oljemålning på museum det är, desto svårare kan det vara att se det som konst. Man får anstränga sig lite mer för att se och förstå. Dessutom tycker jag att alla definierar konst på sitt eget sätt. Det har var och en rätt till.

Och konstnärerna som skapar konsten.
Konstnären som målar tavlan har troligen eller förmodligen nån anledning att göra det. Ett mål, en mening. Eller kanske inte?

Och vi som ska titta på konsten och ta den till oss.
Betraktaren har ett svårt jobb. Att stå framför en tavla och se på den och försöka förstå den är ett svårt uppdrag. Det är bekvämt att se en tavla som föreställer en tall i solnedgång för den är lätt att begripa. Andra motiv som är svårare att ta till sig kräver både ett engagemang av betraktaren och också tid. Det är nog därför så många utbrister: Nej det här är inte konst, jag förstår ingenting.

Det är lätt att lägga skulden till sin oförmåga att förstå, på tavlan och motivet eller på konstnären. "Vad är det för tavlor X målar, man fattar ju ingenting?"

Den engelska författaren Jeanette Winterson skrev så här i Art Objects* en essä om konst:

"Long looking at paintings is equivalent to being dropped into a foreign city, where gradually, out of desire and despair, a few key words, then a little syntax make a clearing in the silence. Art, all art, not just painting, is a foreign city, and we deceive ourselves when we think it familiar. No-one is surprised to find that a foreign city follows its own customs and speaks its own language. Only a boor would ignore both and blame his defaulting on the place. Every day this happens to the artist and the art.
We have to recognize that the language of art, all art, is not our mother-tongue."

Jag blev helt betagen av just de här raderna för hon har ju helt rätt.

Om man är i en främmande stad i ett främmande land där de pratar ett främmande språk skyller man ju inte på staden om man har svårt för att hitta, göra sig förstådd eller känner sig lite otrygg och bortkommen. Man vet ju att detta stammar från en själv och att man, ju mer man lär sig hitta och lär sig korta fraser av språket, blir hemtam över tid.

Det okända är obekvämt, skaver lite och ger en känsla av otillräcklighet.

Det kända är bekvämt, tryggt och man känner sig självsäker.

Det är samma sak med att betrakta, ta till sig och förstå konst. Det tar tid. Det kräver övning. Det kräver mod.

Det är inte konstnärens intention att alla ska se samma sak när de beskådar en tavla. Det är upp till betraktaren, upp till var och en att se det de själva vill se. Det är här diskussioner kan uppstå kring vad var och en läser in i motivet. Det är en mycket intressant diskussion men ofta vill man som betraktare av bilder ha hjälp för att slippa den långa mödan med att finna motivet. Då vänder man sig till konstnären eller sin medbetraktare och säger "Vad är det här för nåt, det går ju inte att se vad det föreställer?" Detta i hopp om att få lite vägledning eller kanske medhåll.

Sanningen är att konstnären inte behöver svara på den frågan. Konstnären har kanske inget svar. Eller bara ett svar.

Om det finns många svar och alla är rätt och sanna måste man som betraktare göra jobbet, stå länge och titta på en tavla och låta den tala. Det gör den till sist.

Winterson skriver:

"When was the last time you looked at anything, solely, and concentratedly, and for its own sake? … We find we are not very good at looking."

Nej vi är verkligen inte bra på att se på saker på det sätt Winterson menar här. 

Att titta ordentligt och länge på en och samma sak tar tid och ork i anspråk. Att lägga möda på att titta på en bild i fem minuter och låta tankarna flöda fritt, att analysera det man ser, fråga sig om man förstår bilden och tycker om den eller ej, är ett hårt arbete. 

Att titta på tv eller slösurfa lite tar inte energi på samma sätt. Det går inte åt så mycket eftertanke att se på Gladiatorerna.

Prova gärna att välja en bild, gärna ett motiv du inte är van vid. Du kan leta på internet på konstsidor och sen ställer du äggklockan på fem minuter, titta hela tiden på bilden och låt tankarna flöda. Se noga på bilden och upptäck att du ser helt annorlunda på den före och efter de här fem minuterna.

Ju mer jag tränar desto bättre blir jag, det har inget med tur att göra, som Ingemar Stenmark sa.

* Jeanette Winterson -  Art Objects: Essays on Ecstasy and Effrontery från 1996.