Jag har fastnat i ett beroende

Jag insåg just att jag inte skrivit ett enda inlägg sen i måndags.

Vad ska jag skylla på?

Jo, jag har varit i en annan värld. En sån värld dit man tar Ahlgrens bilar med sig och låter handen gå mellan skålen och munnen och man bara äter och äter tills de är slut. Eller ostbågar. Eller citronkola. Eller smågodis. Eller nötter.

Jag har varit i cybervärlden, HBO-världen fylld av tv-serier. Jag har blivit helt beroende och hela tiden tänkt "Bara ett avsnitt till, bara ett".

Jag har tittat på hela säsong 1, 2 och 3 av Game of Thrones och inte kunnat slutat. Nu är jag på säsong 4 och kan inte sluta tänka på hur det ska gå. Herregud hur kunde det bli såhär? Jag har blivit en HBO-junkie som inte kan lägga av. Jag vill bara ha mer...och mer.

(Och ja, jag är kanske den sista i hela världen att upptäcka hur bra Game of Thrones är. ALLA ANDRA har ju sett det och pratat om det.

I flera år.

Så ja, jag är lite sen i starten ibland.

Nog pratat om detta.)

De sista dagarna har jag inte ens kunnat blogga om jag så velat, inte hemifrån min egen dator i alla fall, för jag har gjort slut på all vår surf på grund av alla avsnitt jag streamat. 

Nu får jag ju lugna mig!

Bredvid mig har jag haft den här zombien till katt som bara faller ihop varenda gång han kommer in. Han är helt lycklig ute i snön och leker, plogar, gräver och borrar ner huvudet. Vi slänger snöbollar som han jagar och biter ihjäl och springer glatt omkring våra fötter när snöskottning är nödvändig. Det är inte för intet som han är en Maine coon och norsk skogis, en snökatt med tassar stora som snöskor när han fäller ut tårna. När han kommer in har han snöbollar på hela magen och låren och han blir lite sur när man försöker ta bort dem. 

Han är en helt annan katt nu sen lillasyster Diva flyttade för drygt två veckor sen. Det var nog ett bra beslut vi tog att hitta ett nytt hem åt henne. Milo är numera lugn och stabil och vaktar inte vid dörrar längre. Han är om möjligt ännu mer gosig också. 

Kung Milo.