Han är en av mina hjältar och han forskar på ett område som jag är mycket intresserad av.
Han är docent i medicinsk och fysiologisk kemi på Karolinska Institutet och professor i molekylär genetik och molekylär biologi vid Göteborgs universitet.
Det här låter ju komplicerat och avancerat, och det är det ju såklart.
Men det fantastiska med Gunnar Bjursell är att han ÄVEN är intresserad av konst och musik och det tvärvetenskapliga området kulturmedicin.
Alltså det ordet, kulturmedicin, ett så himla härligt begrepp och kulturmedicin handlar om att kulturella och konstnärliga yttringar visat sig ha stor effekt på människors hälsotillstånd. Att sjunga gör dig friskare, att måla tar bort en del av din smärta för en stund.
Det här har man ju vetat sen antikens Rom, men kunskapen har motats undan, dömts ut och fallit i glömska under århundraden, till förmån för mer "riktiga" och viktigare forskningsområden. Det här med kulturmedicin är jätteintressant tycker jag. Det handlar bland annat om att sjunga, dansa, fotografera eller måla sig till smärtlindring eller annan lindring av en rad olika sjukdomar och diagnoser. Andra kulturella yttringar som körsång, graffiti eller knyppling fungerar också. Det väljer man själv.
När Gunnar Bjursell uttryckte sitt intresse för kulturmedicin i slutet av 90-talet möttes han av skepsis och hån från många forskarkollegor. Han lät sig inte hindras av det utan grundade den akademiska webbplatsen Kulturella hjärnan och där finns massor av forskningsrapporter och artiklar från världens främsta universitet, som handlar om en rad olika sjukdomstillstånd och diagnoser och kopplingen till det kulturella området, med bland annat musikterapi och konstterapi som ligger i framkant.
Här finns forskning som direkt visar på hur viktigt det är för en människa att lyssna på musik eller uttrycka sin konstnärlighet på det sätt den föredrar och genom detta träna sin hjärna att bli mer mottaglig för all typ av inlärning, däribland matematik och språk.
Alltså måste man ju inse att musik, slöjd, bild och gymnastik är oerhört viktiga ämnen under hela skoltiden. De främjar inlärningen i alla andra ämnen av mer teoretisk karaktär. Får man sjunga blir man bättre i matte, får man måla blir man bättre på engelska och får man dansa blir man bättre i kemi.
Alla dessa lite mer fria ämnen är i viss mån underordnade de mer rejäla kärnämnena som svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. När man gör ändringar i läroplanen och gör neddragningar i skolornas verksamheter är det tyvärr ofta ämnena musik, teckning och gympa som får stryka på foten. Det borde inte vara så eftersom det inte är säkert att alla barn får sig tillgodo den här typen av aktiviteter på sin fritid och det borde heller inte vara så med tanke på att inlärningen generellt sett gynnas av dessa ämnen.
Mer kultur åt alla!
Mer dans, sång, konst, musik i skolan och på fritiden genom hela livet och ni ska se att vi blir gladare och friskare på kuppen, och smartare.
När jag pratar med min doktor nästa gång ska jag fråga om jag inte kan få kultur på recept. Man kan ju redan få motion på recept har jag hört, så vem vet?
"Hej doktorn, ge mig inte morfin, ge mig Gauguin!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar