Tidningar med stavfel, syftningsfel och oredigerade texter.
Nyheter på tv där de försöker vara korrekta och ändå i grafiken som alltid ska rulla i bild, inte lyckas stava rätt eller få till ett riktigt namn på intervjuoffret utan de får heta Namn Namnsson i sändning. I detta sammanhang måste jag få nämna Malou von Sivers program Efter tio. där de hade en kvinna som gäst vars son mördat sin flickvän. Tungt vill jag lova. och ändå lyckades de i grafiken omnämna kvinnan som Mordern vars son dödat. Då var jag hätsk i kommentarsfälten.
Kvällsblaskornas stora rubriker där skit och ingenting blåses upp till stormande rubriker, braskande skandaler, snösmockor och kändisar som rasar.
Damtidningar och tjejmagasin som å ena sidan vill hylla olikheter men å andra sidan starkt bidrar till att cementera faktumet att kvinnor ska behaga, vara mjuka, släta, vackra, ohåriga och vackra. Allt detta kan man bli om man köper allt det som de bombarderar oss med i form av reklam sida upp och sida ner. Kvinnor som blir intervjuade får inte berätta om sina yrken, karriärer och fantastiska liv utan de pumpas på information om hur de håller sig slanka, hur de får sån lyster i håret och hur de lyckats balansera sitt liv nu när de blivit mammor. Sånt frågar man aldrig en man.
Nättidningar med pseudonyheter av rang och ständigt dessa click baits och news flash av typen "Hon skulle bara äta ett chips - Se vad som hände sen!".
Väldigt brunfärgade sajter av typen Avpixlat och sånt skit där högst tvivelaktig information delas som sanningar och som folk (långt ifrån alla dock) ohejdat citerar eller delar på sociala medier utan större reflektion.
Var är yrkesstoltheten hos alla de som jobbar på dessa ovan nämnda ställen? Är det ingen, som på redaktionsmöten, säger "Ska vi verkligen skriva så, ska vi verkligen inte källgranska det här, ska vi åtminstone inte köra artikeln i ett rättstavningsprogram först?". Fast somliga ställen kanske inte ens har redaktionsmöten? Eller ens en redaktion?
Var finns källkritiken hos gemene man, hos oss alla? Jag har en känsla av att många människor bara sväljer allt med hull och hår, tror på allt de ser, hör och läser, och inte ens tänker efter om det är rimligt och troligt innan de delar vidare eller skriver kommentarer. Kanske för att de som jag, blir så trötta på allt att de glömmer att vara källkritiska, glömmer vad de själva tycker eller vad man själv står för, glömmer vem man är?
Det är obehagligt och tröttsamt tycker jag, med alla dessa hätska debatter, hätska bloggbråk och hätska kommentarer. Jag har inte blivit utsatt i nån större omfattning men det finns ju överallt. Jag blir oroad över hur det ska påverka alla oss på sikt. Alla unga som inte hunnit forma sin egen person och mejsla ut sina egna åsikter. Det förekommer ju på sidor som handlar om härliga saker som familj och barn, trädgård och blommor, mat och friskvård, husdjur, träning och så vidare i all oändlighet.
Där kan man inte ställa en fråga eller framföra ett påstående utan att bli påhoppad och nagelfaren och nedtrampad i stövelskaften.
-Här ska du inte tro att du kan komma och... -Alla andra vet bättre...
Folk (alltså inte alla utan somliga) svänger sig med uttryck de inte behärskar till fullo, de argumenterar som fan själv och har noll faktakoll, eller det kanske kallas alternativa fakta förresten.
Sånt blir jag trött på!
Jag var med i en LCHF-grupp på Facebook och tänkte i mitt stilla sinne att det vore kul med lite utbyte kring kunskaper om näring, forskning i ämnet och kanske nåt bra tips på bra mat och alternativa lösningar på matlagningen.
Jo då, tjena vad jag fick skäll av en medelålders dam i Uppland redan dag ett! Man fick minsann inte äta sötpotatis för det är inte LCHF tyckte hon och hänvisade till gruppens fastnålade regler (?). När jag försökte förklara mitt resonemang kring det fanatiska i att alltid stirra sig blind på nån jäkla regel om att mat bara får innehålla 5 gr kolhydrat/100 g råvara, så meddelade hon mig rakt upp och ned att VI i den här gruppen håller oss till reglerna som omfattar 5/100 så jag hade fel och skulle inte tro att jag kunde komma och.... alla andra visste bättre...Jag ingick uppenbarligen inte i hennes VI-tänkande.
Snopet! Jag försökte bara resonera lite kring det faktum att om man vill äta en skiva sötpotatis som innehåller mer mineraler och näringsämnen än vanlig potatis, till sin entrecote en lördag, så kan man visst göra det eftersom man tar en skiva som väger snarare 20 gr. Det innebär ju också att andelen kolhydrater i det man äter minskar till en femtedel. Väl?
Principen är ju enkel. Om senap innehåller 25 gr kolhydrater per 100 gr så blir det ju inte så himla många kolhydrater man får i sig om man drar en stäng senap på en korv. Vi snackar halva tuben för att få ut 100 gram. Stelbent, trångsynt och fyrkantigt tyckte jag om hennes resonemang.
Men så fick man inte tänka i den här gruppen så efter lite dividerande med den där damen, som för övrigt skrev med stora bokstäver och många utropstecken i varje kommentar hon lade ut, så gick jag helt enkelt ur gruppen samma dag jag gått med.
Varför utsätta sig för sånt?
När man bara blir trött.
Nu har jag läst igenom detta och det gjorde mig trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar