Byta hårfärg

Jag minns en gång för länge sen, verkligen länge sen när jag gick i mellanstadiet. Då var det nån som sa till mig att min hårfärg bäst kunde beskrivas som råttfärgad och ganska trist. Då kändes det som om alla andra hade blonda lockar eller fantastiskt eldigt rött hår eller något annat som var mycket bättre och vackrare än råttfärgen jag uppenbarligen fick dras med.

Det dröjde inte länge förrän jag ville byta hårfärg. I högstadiet började jag göra slingor, både hemma och på salong för dyra pengar. Eftersom jag fick blonda stråk i håret tyckte jag själv att jag inte längre var råttfärgad och trist och så fort jag fick en komplimang för min hårfärg bekräftades mitt beslut att göra slingor, som helt rätt.

Genom hela mitt vuxenliv har jag tonat, slingat och blonderat håret. Jag har permanentat, lockat, fönat och plattat håret. Som om det aldrig dög som det var!

För några år sen, kanske tre, bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Årtionden av slingor på salong med det ena kemiska medlet efter det andra och fixande av slingor hemma där jag själv målat i utväxten och stått och tittat i speglar för att få till slingorna på baksidan av huvudet, nu var det slut på allt det. Inget mer tonande eller färgande eller blonderande heller. Permanentlockar la jag av med för tjugofem år sen. Gör folk sånt nu för tiden?

Istället tyckte jag att det skulle bli spännande att se min hårfärg på riktigt igen. Mitt stackars hår! Som tur är har jag begåvats med väldigt tjockt och hållbart hår som dessutom växer väldigt fort. Förlåt håret för allt ont jag gjort mot dig!

Så vidare värst råttfärgat hår har jag nog aldrig haft men den kommentaren tog hårt och jag har levt efter den devisen under tre decennier, att råttfärgat hår går inte an, det måste tonas, färgas och slingas mer vackert och spännande och intressant.

Numera har jag min alldeles egen hårfärg som jag tolkar som mellanblond med egna slingor i färgerna guld, koppar och för all del en hel del silverslingor också. Ja men hallå, det är väl inte så många råttor som ser ut så i sin päls? Förresten är det inget fel på råttfärgat heller när jag tänker efter. 

Det är lite konstigt hur en eller ett par kanske helt oskyldiga kommentarer kan få sån stor påverkan på ens liv. Det är också lite konstigt att jag inte slutade tidigare med att leva efter det faktum att någon annans åsikt om mig vägde tyngre än min egen. Eller snarare att jag inte ens frågade mig själv!

Nåja, nu är jag mig själv igen. Därmed inte sagt att jag nån gång byter hårfärg i framtiden men då beror det enbart på att jag själv vill ha en annan färg, inte för att nån sagt att jag borde därför att mitt hår är så tråkigt som det är nu.