måndag 27 april 2015

Söndagsutflykt på Kinnekulle

Kinnekulle kallas ibland för det blommande berget och det har precis börjat blomma nu. Körsbärsträden, vitsipporna, gulsipporna och gullvivorna. Lindarna står illgrönt knoppande. Björkarna likaså.


Först åkte vi till brottet. Det är ett mäktigt landskap som inte ser ut som ett typiskt svenskt landskap, mer som ett mini-Grand Canyon eller nåt.



Dessa röda lodräta klippor.



Sjön är så grund här och var att vattnet ser helt turkost ut. Man kan fiska ädelfisk om man gillar sånt.



Sen åkte vi vidare till Munkängarna där bokarna står höga och raka. Vitsipporna och gulsipporna var de största jag nånsin sett. Somliga vitsippor hade två decimeter höga skaft! Vi drack kaffe intill alla blommorna och träden. Det är så mysigt att fika ute i det fria men vinden från Vänern var i kyligaste laget för att vi skulle sitta länge och njuta.



Det finns gott om riktigt gamla stolta träd.



Eftersom det är naturreservat får träden ligga kvar när de fällts på grund av röta eller utrensning. De ska ligga där och långsamt smälta ned, och återgå till jorden till gagn för en massa djur och insekter.



Jag tycker det ser fint ut när trädet långsamt bryts ned av tidens tand.



Det luktade gott också. Trä och mustigt organiskt som mossa eller gräs.

Något annat som luktade gott var ramslöken. Markerna på Munkängarna svämmar fullständigt över av denna underbara växt som doftar och smakar lök eller vitlök. En illgrön soppa på de här bladen är himmelsk. Fast här på Munkängarna får man inte plocka!

Om någon vecka blommar ramslöken som ett hav av vita blommor och lökdoften hänger tung.



Sen åkte vi förbi en spännande affär som såg ut som en loppis.

Stängt tyvärr.


Intill Kinnekulle handel fanns en gammal bensinpump som hade sett bättre dagar. Men så himla fin! 
Jag blir så glad när såna här saker faktiskt får stå kvar och inte automatiskt rivs och kastas bort. Den påminner mig om när jag var liten och pappa stannade för att tanka bilen. Då såg pumparna ut såhär och siffrorna som indikerade antal liter åkte som på tickande snurror bakom glaset.



Jamen åh, allt det här gröna! 

Hur vackert som helst.

Hade vi varit ensamma på Munkängarna hade jag lagt mig raklång i grönskan och simmat ryggsim och bara dragit i mig all den goda lökdoften och skrikit mitt vårskrik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar