Man kan bli provocerad av en man med rött läppstift och eyeliner. Eller av en kvinna med mustasch för all del.
Jag kan bli provocerad av de människor som blir provocerade av en man med läppstift eller en kvinna med mustasch och som vitt och brett hånar och stör sig på de som är "annorlunda". Det handlar säkert om en stor osäkerhet för det okända, det inte så vanliga, det som inte är mainstream och det är en naturlig reaktion att slå ifrån sig.
Men varför överhuvudtaget reagera? Låt varje göra som varje vill! Lämna mannen med rött läppstift och eyeliner ifred, eller kvinnan med mustasch! Hur kan man rimligen orka jaga upp sig över sånt? Sånt som man inte kan påverka.
Nån kan möjligen skrika till mannen med eyelinern att han är en jävla bög eller nåt annat otrevligt men jag skulle inte tro att effekten blir att han slutar med att vara den han är. Jag kan lika gärna skrika efter den som skriker efter han med eyelinern att den personen är inskränkt och homofob. Det är dock inte troligt att den personen slutar vara inskränkt och homofob.
Bättre då att man ägnar mer tid åt att vara den människa man själv vill vara och inte lägger så mycket fokus och vikt på hur andra är och bättre då att ägna sig åt att påverka det som går att påverka, nämligen sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar