I tidningenSveriges natur läser jag om hur man lämpligast gör upp eld i skog och mark. Det är ju bra att kunna tänker jag och försjunker i texten. Plötsligt kommer jag till ett stycke som fullständigt får mig ur balans och det jag läser blir en riktig aha-upplevelse och jag inser att jag just fått veta nånting jag aldrig vetat förut. Eller har jag det och bara glömt? Jag nästan hör hur det knakar i hjärnan av all tankekraft som drar igång.
Jag citerar:
"Eldsflammor är brinnande gas. Det är alltså inte det fasta träet som brinner, utan förgasat trä. När träet brinner frigörs den solenergi som bundits i växten vid fotosyntesen".
Alltså, va? Va?
Plötsligt blir livet här på jorden lika komplicerat och krångligt och ont-i-magen-för-att-jag-inte-kan-greppa-om-det som rymden. Och rymden är ju inblandat här. Solen, solens strålar, alltså solenergi är det som brinner. Jag har lullat omkring hela livet och trott att ved, det var trä som är torrt och därför brinner bra. Så är det i själva verket solenergi som lagras och sen omvandlas till gas och brinner upp.
Jag som trott att jag var hyfsat kunnig på en massa områden och ganska välutbildad och påläst om en del saker, känner plötsligt att det mest basala som fotosyntes och eld, där hade jag en stor kunskapslucka.
I skolan fick man ju för all del lära sig en himla massa och det mesta har jag nog glömt, eller lagrar i någon hjärnvindling där det ligger tryggt förvarat tills jag måste plocka fram det. Troligen har jag lärt mig mycket om fotosyntesen och klorofyllen och annat sånt på biologin men det här med solenergin och träet, tja det ringde inte en enda klocka när jag läste det och jag är fortfarande i lätt chock.
Aha!
Verkligen en aha-upplevelse som heter duga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar