Var sak på sin plats

Ordning och reda, pengar på fredag. Det är ett talesätt som nog många människor lever efter. Åtminstone det där med ordning och reda. Pengar får man ju inte varje fredag längre.

Att leva efter principen ordning och reda innebär att alltid ha koll på allt och alla, ställa i ordning, rätta till, släta ut och torka av. Att hela tiden besvära sig med att ens hem, ens barn och ens egen person ska vara presentabla, hela och rena från topp till tå, välklädda, nyklippta och välartade i största allmänhet. Det ska vara välstädat hemma, fönsterna putsade, sängarna bäddade, alltid rena underkläder ifall man hamnar på sjukhus, bilen nytvättad och polerad och gräsmattan ständigt grön och ansad, för vad skulle folk säga annars.

Ja, herregud, vad skulle folk säga?

Jag får också den här tanken och den här känslan ibland, att jag måste vara perfekt och leva upp till allt detta men jag försöker slå bort den lika fort som den dyker upp. För ärligt talat, hur ofta orkar man bry sig om hur alla andra ser ut, städar sina hem, tvättar sina bilar, klipper sina gräsmattor och sköter sina liv? Jag tror att de flesta människor skulle må bra av att tänka mycket mer på hur de själva vill leva, än att oroa sig för vad andra tänker om dem.

Jag kan ärligt säga att jag har hellre fullt upp med mitt eget liv än andras. Punkt.