Black Betty

Åh åh Black Betty, bääm-ah-lääm...
Åh åh Black Betty, bääm-ah-lääm...

Den låten med Ram Jam lyssnade jag på i bilen och sjöng med i den text jag kan vilket är just refrängen bääm-ah-lääm. Det är ofta så med låtar har jag insett, jag tror jag kan texten men i själva verket är det möjligen refrängen jag kan hänga med på. Jag sjunger bara i bilen.

Den här Black Betty, jag måste säga att den låten är underlig. Den är lite som ett Kinderägg, tre överraskningar i en.

Först börjar den rätt tungt och man får förhoppningar om en hård rocklåt med den schyssta refrängen Åh åh Black Betty, bääm-ah-lääm, för att sedan ca 1,32 minuter in i låten övergå i en slags psykedelisk tripp vilket ju känns helt rimligt eftersom den är från 70-talets glada dagar, in i något som låter lätt jammande och improviserat. Två minuter in i låten brister hela bandet ut i nåt slags glatt truddeluttande som om de vore ett countryband som jobbar på ackord. Sen fristajlar de friskt bland alla ackord de hittills spelat och hamnar slutligen tillbaka i det vi alla känner och kan. Refrängen.

Tacka vet jag refrängen Åh åh Black Betty, bääm-ah-lääm...

bääm-ah-lääm...

Bääm-ah-lääm om ni själva vill lyssna och analysera.
Själv torkar jag tårarna jag gråtit av skratt. Bra låt det här.

Jag har inte tagit fotot av Ram Jam, de coola 70-talsgrabbarna.