Allt för att lysa upp tillvaron i vintermörkret

Jag tänker lite på julen och alla traditioner som omgärdar den högtiden. Då menar jag såna traditioner som levt genom många generationer som till exempel julbordet med all mat, skinka, köttbullar, prinskorv, rödkål och sillsallad. Julgranen och adventsljusstakarna, glöggen, pepparkakorna och lussekatterna. Julklapparna och tomten som kommer med dem. Stjärnor i fönstren, ljusslingor på granar och andra träd utomhus. Allt för att lysa upp tillvaron i mörkaste december innan vintersolståndet kommer och vänder tillbaka livet mot ljusare tider. Det är fina traditioner och så rätt tänkt att med alla medel ljusa upp mörkret och få lite livsgnista i vinternatten. Men man måste ju förstås inte följa alla traditioner slaviskt, jag tycker att man väljer det man gillar och håller fast vid det. 

Sen tänkte jag lite på de traditioner som är lite nyare, som att nästan hela svenska folket sedan 60-talet bänkar sig för att titta på Kalle Anka klockan tre. Jag vill gärna se Karl-Bertil Jonsson också, det är ju en ännu yngre tradition än Kalle. På nyårsafton ser många på Grevinnan och betjänten och när det nya året rings in på natten. Det är också trevliga traditioner som nog många vill hålla vid liv. Jag tror att de flesta i alla fall under en period av sitt liv tycker det är viktigt med Kalle Anka eller Grevinnan och betjänten, och att man under andra perioder i livet prioriterar annorlunda. Det är ändå fint att det till sist blir en tradition som lever genom generationerna och som de flesta kan relatera till.

Jag tänkte också lite på de traditioner som är mina alldeles egna, eller våra egna, i vår familj. För sådana traditioner skapar man ju också utöver de mer allmänt vedertagna med gran, tomte, klappar och julmat. I min familj har vi numera alltid en alldeles fantastisk grönsakspaté som min syster introducerade för ganska många år sen, som ett obligatorium på julbordet.  Detsamma gäller både rödkål och brysselkål som alltid, alltid funnits med som superviktiga detaljer. Varför vet nog ingen men kål är ju gott. Jag bakar alltid mitt eget specialjulbröd också, och kokar knäcken och det är lika roligt varje år. Många gånger har vi också skrivit julklappsrim, roligt om man gillar att rimma och kul att få en klapp med rim på.

Själv vill jag gärna äta ur Aladdinasken utan att nån annan är där och väljer de bitar jag tänkte ta och gärna ligga i soffan under en filt och se på film medan snön faller utanför. Till jul är min egen tradition att se Trollkarlen från Oz för att det är en fantastisk film för sin tid, full av symbolik och underliggande betydelser,  Love Actually för att det är världens bästa kärleksfilm/olycklig-kärleksfilm i julmiljö med så många bra skådespelare och fina rollkaraktärer och sen kan man alltid runda av med Ivanhoe på nyårsdagen när man ändå tittar på nyårskonserten från Wien och backhoppningen. Allt ackompanjerat av choklad, knäck, julmust, kaffe och lussekatter och rester från julmaten.

Ja det där med traditioner är kul. Men - det får inte bli en börda för då är det ju inte till nån glädje för någon.