Ja, så blev det första advent och jag gjorde nog som många andra, tände första ljuset i adventsljusstaken och tände stjärnor och girlanger i fönstren. Det bästa på hela dagen var att jag redan förra julen gjorde både vit och röd glöggessens som stått till sig ett helt år och nu var vi redo att smaka. Jisses vad gott det var, mycket bättre än all köpeglögg i världen. Jag har aldrig gillat glögg och har alltid tränat på att försöka gilla det, men nu, nu blir det ändring på det för nu kan jag sälla mig till glöggdrickarnas skara.
Första advent. Fint.
Men också en sorglig dag med tunga tankar och tårar.
Fyra månader har gått sen jag förlorade min älskade mamma. Den sorgen rår inget adventsmys eller julförväntan på. Så är det bara.
Svåra, tunga tankar men som man måste få vara i ibland. Min mormor dog för fyra år sedan och jag saknar henne så att det gör ont och ibland kommer de där gråtstunderna också fortfarande. Men sorgen är den högsta äran som glädjen kan få. Det är för att vi älskat som vi sörjer. Kram till dig!
SvaraRaderaJa du har så rätt. Jag vet ju att sorgen är en del av livet, men det är så tungt och svårt ibland att man nästan blir tokig. Men så är det ju, vi sörjer för att vi älskat. Kram tillbaks såklart.
SvaraRadera