Två små tomtenissar satte upp granen

Ja, ja, jag vet, ännu ett kattinlägg fast jag tidigare svor att det inte skulle bli en vana. Men det kommer nog att bli en vana för de små ulltottarna är så himla busiga och roliga och fnattiga och tokiga att det är en fröjd att ha dem hos oss.
Kolla bara in hur bra det gick när vi skulle ta in granen.

De små nissarna tyckte lådan var lika rolig som de härligt stickiga plastbarren på plastgrenarna. Lådan var också god att bita i. Det fanns även tejp att bita i.

De hade så bråttom in och ut ur lådan att de blev suddiga att se på.

Sen till själva ihopmonteringen då. Först måste man provsmaka, det gäller det mesta kring jul. Provsmaka knäcken, skinkan, julmusten, pepparkakorna, granen, ja ni vet.

Ganska hårt bett för att kontrollera hållfastheten.

Sen följde ytterligare en hållfasthetskontroll av stabilitet när granen var ihopmonterad. Nu gällde det katt på grankvist halvvägs upp i granen. Återigen gick allt väldigt fort därav suddet.

Jodå, granen höll för två ivrigt klättrande katter men när väl ljusslingan och kulorna kom på plats blev lockelsen för stor. Då blev granen så oemotståndlig att de var tvungna att springa upp och ned längs stammen, jaga varandra runt på grenarna och även springa jättefort runt runt under granen. Då välte den flera gånger och veks på mitten vid ett par tillfällen. Granen är dock surrad med ståltråd i ett dörrhandtag i närheten. Det gör att granen liksom faller långsamt så de små hjälpsamma nissarna hinner undan.