En alldeles vanlig kommunalbänk ute i parkmiljö i västsvensk småstad. Sliten och grå, betongben och rejäla bultar. På ett sätt är den ju jätteful men jag kan inte låta bli att tycka tvärt om. Den är fin där den står med betong fastgjuten i gräsmattan med grånade, väderbitna bräder att sitta på och luta sig emot. Det är fint med kontrasterna mellan alla de gråa nyanserna och de lite mer grågröna partier som är moss- och algbevuxna.
Hela konstruktionen andas stabilitet, trygghet och kontinuitet. Bänken har alltid sett likadan ut, stått på samma typ av ställen år ut och år in, allting är som det alltid har varit och kommer att vara.
Vardagstrygghet helt enkelt.
Och vackert grått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar