Byta fokus

Ibland behöver man sannerligen tänka efter en gång extra.

Nu när det supervalår, och så oerhört mycket information, debatter, spekulationer och rena osanningar blandas i en salig röra i medierna och sköljer över oss, då är det skönt att ta ett steg tillbaka och stanna upp.

Stoppa och tänka efter en gång extra.

Hur vill jag att Sverige ska se ut i framtiden?

Med framtiden menar jag inte nästa år eller om tre år, eller fem. Jag menar om tio, tjugo, femtio år, när mina barnbarn föds och växer upp och får egna barn. 

Det som slår mig mest är att den politiska debatten i mångt och mycket kretsar kring nu, idag och kanske nästa år men inte längre. Jag har visserligen hört politiker som nämner 2020 och det är ju faktiskt hela fem år dit. Jag får en känsla av att inte bara politikerna och politiken, utan hela samhället är genomsyrat av här-och -nu-sjukan, instant relief, ingen tid att vänta och reflektera, allt ska ske på en gång. 

Vad hände med tålamodet?

Att ha framförhållning har tidigare, under många århundraden ansetts som nödvändigt. Man var tvungen att så för att få skörda. Man fick ingen mjölk om man inte hade en ko. Numera verkar det som man tar allt så för givet. Man "förtjänar" både det ena och det andra. Blir det inte si eller så blir man kränkt.

Jag hoppas alla kan sluta tycka att de ska förtjäna saker och ting och istället tjäna sitt land, sina framtida släktingar och hela vår jord genom att tänka framåt. Långt framåt! Alla röstberättigade har ju onekligen chansen på valdagen.

De flesta verkar anse att miljöfrågorna främst är politik när det i själva verket är frågan om överlevnad. Inte för oss kanske som bebor jorden idag, men för våra barns barn, och för deras barn i sin tur, är det en fråga om överlevnad. Eller kanske en fråga om att ens bli född.

Man kan ju försöka räkna alla sina kläder, summera allt man har i sina skåp och lådor och räkna kronorna på banken medan man håller andan. Det lär inte gå så lång tid förrän man måste ta ett ångestfyllt andetag i panik för syrebristen gör att man ser stjärnor. 

Så vad är viktigast?

Prylar och status? Jakten på ständig produktion och konsumtion?

Eller syre?