Min syster och jag

Lillasyster - liten och trulig med mörk blick. Lite för stor hemstickad mössa som matchar den snart urvuxna vårjackan i gult. Blå polo under jackan och röda manchesterbyxor, troligen ärvda från storasyster och med de obligatoriska fläckarna på knäna som hör till i den åldern. Ljusblå gummistövlar nedborrade bland blåsipporna i backen. Vitt rufsigt hår som sticker fram under mösskanten. Hon tittar in i kameran och vägrar le.

Storasyster - lite större och med skeptisk min hon också. Modernt fräck 70-talsjacka i rött prassligt material och lika fräcka rutiga 70-talsbyxor och givetvis gummistövlar, vi är ju i skogen. I handen en bukett vitsippor och blåsippor till mamma. På vänstra handleden skymtar ett klockarmband, första klockan någonsin i julklapp föregående jul.Stoltheten vet inga gränser. Håret ett par nyanser mörkare än lillasysters och badrumsklippt lugg. Inte heller hon ler mot fotografen.

En utflykt i Bergslagen en vår på det tidiga 70-talet. Färgerna på fotot är lite blekta av åren som gått men det som lyser skarpt är systerskapet mellan de små flickorna på bilden. De sitter nedhukade bland blåsipporna, tätt bredvid varandra, på fotografens begäran. De sitter helt stilla och väntar tålmodigt på ljusinställningar, skärpedjup och bildvinkel. Men le, det vill de inte längre när minuterna har gått.

Det lyser fortfarande skarpt, systerskapet mellan oss, mig och min syster. Än mer idag efter tunga svåra månader och oändlig sorg som får kortare halveringstid när man delar den. Bra med en syster att dela både det onda och det goda i livet.

Puss och kram lillsystr. Heja dig!

Foto: Lars Wahlin