De här fina flygplanen flög förbi här hemma en solig lördag i september. De mullrade och flög i cirklar över staden. Det slog mig att det hade varit riktigt fint att sitta i ett av dem däruppe och njuta av landskapet och utsikten och för en stund inte vara jordad utan sväva fritt.
Ibland längtar man bort. Framåt. Upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar