Det vilar något sorgligt över hösten tycker jag. Någonting så levande som en frodig grönskande sommar dör långsamt framför ögonen på oss. Visserligen dör den en mycket vacker, dimmig och färgrik död men det är så sorgligt med förgängligheten. Klädnyporna på sin lina. Ruttna äpplen under träden. Löven som bara faller och faller. Fukten i gräset. Den råkalla luften.
Samtidigt som det är sorgligt med hösten så är det också befriande på ett sätt. Man måste inte vara ute och njuta av vädret som på sommaren. Då vill man ju så gärna vara ute när det är varmt och soligt och bada, fika, grilla och spela kubb. Då kan man ju lätt vara ute till midnatt utan att ens inse att klockan är så mycket.
Nu på hösten kan man gärna sitta i soffan med filt om sig och en kanna te, tända ljus och en bra film. Man kan ju för all del ha gått en skön promenad och beundrat all färgprakt innan filmstunden. Härligt det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar