Det är snyggt att drapera en päls över soffryggen så här lagom till advent. Det ger ett ombonat intryck och skapar en stämningshöjande effekt på hemmet. Man känner sig alltid varm inombords när man ser pälsen lite nonchalant slängd i soffan med matchande tyg.
Men när jag tänker på päls tänker jag på fruktansvärda bilder på nyheterna och inser hur hemska människor det finns som rycker pälsen av fluffiga angorakaniner som är fastbundna och skriker ut smärta och ångest. Bara för att man får ytterligare nån millimeter päls med den metoden och angoraullen anses finare då.
Jag tänker på hur många kategorier av hemska människor det finns som gör så många hemska saker, inte bara mot djur utan mot barn, kvinnor, män, medmänniskor och hela länder och folk. Nyheterna flödar över av hemskheter och terror och våld. Blod, inbördeskrig, kärnvapen, maktbalans, svält och sjukdom.
Ibland orkar man bara inte tänka på allt det som sker i vår värld och då är det skönt att sitta i soffan och värma sig på päls.
Men jag måste ändå säga att när tankarna riktigt mal runt kan jag få dåligt samvete för att mina katter har det så mycket bättre än så outsägligt många små barn i världen. Barn som inte får äta sig mätta eller varma kramar från någon som älskar dem. Mina katter får bo i ett varmt hus, får så mycket klapp och kel att de nästan måste fly undan, de får träffa veterinären så fort de har en för lång klo och de äter designad kattmat framtagen enligt modern näringslära och senaste vetenskap och med dyr reklamtid i tv.
Världen är skev och sorglig, hemsk och vacker och jag sitter i soffan och värmer mig på päls. Vilken tur jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar