Den som spar den har

När jag var liten var det viktigt att spara pengar till det man önskade sig. Det kunde vara en bandspelare, en LP-skiva eller rullskridskor. Jag la en del av veckopengen i sparbössan varje vecka, önskade pengar till födelsedagspresent och julklapp och kanske tjänade några kronor på att göra någon en tjänst som att gå och handla tidningen, klippa gräset eller gå ut med hunden.

Det var en stor stund att tömma ur pengarna ur sparbössan och räkna dem och känna glädjen välla upp inuti när man insåg att man sparat ihop tillräckligt mycket för att kunna köpa det där man önskat sig.

Jag försöker att göra på samma sätt även nu. Det är såklart inte så lätt att spara ihop pengar för att köpa ett hus, en bil eller något annat riktigt dyrt. Men att köpa möbler, tv, kläder och annat som är så kallade konsumtionsvaror på avbetalning blir ofta en dyr affär. Jag försöker spara och när det är klart är det inte ens säkert att jag längre vill ha det jag sparat ihop till. Man blir lite snål med sina hårt ihopsparade pengar och slänger inte ut dem på vad som helst. När man handlar med kreditkort eller köper något på avbetalning kommer den insikten först efteråt. Den insikten gillar jag inte och har därför inte ett enda kreditkort i min ägo.