Hurra, jag lyckades med övervintringen av pelargonerna för första gången någonsin. Men det var inte Mårbackapelargoner som jag trodde. Där ser man, minnet är bra men kort.
Jag lyckades rätt bra med övervintringen av mig själv, jag som tycker det är så tungt med mörker, kyla, snö och is och bara vill gå i ide. Men den här vintern försökte jag se på snön och tycka att det är fint, att snön lyser upp i vintermörkret, att kylan är frisk och skön. Det fungerade ganska bra, vissa dagar.
Porslinsblomman som jag skrev om i ett tidigare inlägg har slagit ut nu och doften är så parfymig och stark att jag fick flytta den från sovrumsfönstret och ställa den på altanen. Det var som en käftsmäll, man ryggade tillbaka så tung var doften. Nu får den stå där och blanda doft med citronträdet som har börjat blomma lite smått. Den doftar ljuvligt, fräscht och friskt, ingen käftsmäll där inte. Mera som en smekning från Medelhavet, ett löfte om värme och sol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar