Man kan ju bli galen

Man kan ju bli galen på alla som cyklar på trottoarer mot färdriktningen. Somliga kör till och med moped på trottoaren. Det är också underligt med alla småbarnsföräldrar med barnvagnar som parkerar i klunga på stan så man får gå ut i trafiken för att komma runt dem för ingen flyttar på sig eller inser att de ens står i vägen. Man kan också förundras över alla äldre med rollatorer som stannar och pratar och tar upp hela gången i mataffären och som inte heller flyttar på sig när man kommer med kundvagnen och försöker komma förbi.

Man kan ju bli galen på folk som låter sura och snäser åt en när man ringer i deras mobil och de ilsket säger att de är på möte. Hur ska jag kunna veta att de är upptagna? Varför har de inte telefonen på ljudlös och skiter i att svara och ringer upp när de inte längre är upptagna? Det är också så surt med folk som inte kan hålla ett löfte till exempel att inte berätta vidare en hemlighet som man anförtror dem. Man berättar något i förtroende och fattar sen att det är ute bland alla man känner, och även såna man inte känner vet om det.

Skönt, nu har jag fått vräka ur mig och kan gå vidare i livet och återgå till att vara glad. Tjoho.