Hår, uppenbarligen upprörande även i år!

Jag avstår medvetet från att läsa löpsedlar och kvällstidningar och skvallerpress och försöker att inte ta till mig allt skräp de vräker över oss medborgare. Men nu gick det ju inte att undgå att någon/många (?) var upprörda över Melodifestivalens inledande program i lördags.

Upprörda ja, men inte så mycket för att detta spektakel kostar mycket pengar.
Inte så mycket för att det dras ut på i all oändlighet med delfinaler, andra chansen och till sist en final.
Inte så mycket för att låtarna var dåliga eller artisterna sjöng falskt.

Inte så mycket på grund av programmet som sådant alls.
Mer på grund av att den ena programledaren visade sitt armhålehår, fast jag gissar att BÅDA programledarna faktiskt har armhålehår av naturens ohejdade vana och evolutionens oundvikliga boja.

Detta är huvudhår. En omhuldad sorts hår som man kan färga, slinga, tona, klippa, permanenta rakt eller lockigt, fixa frisyrer med och dessa hårstrån är oerhört symboliskt laddade och betyder mycket för en människas framtoning.

Fårhår, gulligt och ulligt. Inte det minsta äckligt eller upprörande utan praktiskt, värmande, fina färger, naturligt och så vidare.

Katthår, fluffigt, luddigt och gulligt. Det är ingen som tycker att de är ofräscha som har hår i öronen eller i sina armhålor. 

Fluffig kattsvans också hårig men enbart söt, inte äcklig eller måste rakas för att vara praktisk.

HUR kan man i Sverige 2014 tycka att det är rimligt att debattera att den kvinnliga programledaren för Melodifestivalen visade att hon hade hår i armhålorna? Finns det ingenting som kan tänkas vara viktigare? Kanske upplägget på programmet, själva melodierna i festivalen, artisterna? 

Nånting måste väl ändå vara av större vikt? Nånting!?

Kan vi inte gemensamt bara bestämma nu att alla ni som jobbar inom olika typer av massmedia och alla ni som kommenterar på sociala forum utan att engagera hjärnan och tänka efter lite, slutar fokusera på sån skit och riktar er energi på viktiga saker som har avgörande effekt på gemene mans liv.

Tack!