Nånting ni inte visste om mig men som ni vet när ni läst detta

Det började som en hobby, ett intresse. Jag gillade att gå in i bokhandlar med stor sortering av pappersartiklar. Jag gillade att besöka renodlade pappershandlar som finns framför allt i större städer.
Jag gillade att se på pappret, att ta i det, att studera alla strukturer och framför allt gillade jag att köpa och äga pappret.

Sen blev intresset större och större. Jag tänkte att jag skulle prova på att göra papper själv och satte igång. Jag stod i köket hemma och gjorde flera omgångar handgjort brevpapper och akvarellpapper av tidningspapper, annat returpapper, strimlade dokument från kontor, servetter och allt jag kom över. Det var roligt och härligt och jag ville lära mig mer. 

Jag åkte på kurs. 

Papperstillverkningskurs. 

Nåt så pass himla roligt att jag helst inte åkt hem igen!

När jag kom hem gjorde jag mer papper, skaffade bättre material, specialbeställde utrustning och var besatt och lycklig. 

Jag anmälde mig till fortsättningskursen.

Och åkte på kurs igen.

Sen försvann möjligheten att ha egen verkstad utan att betala hög hyra och mina pappersgrejer har legat på olika vindar eller i olika källare. Ibland blir saker och ting inte som man har tänkt sig och man får lov att göra avkall på vissa saker.

Men nu har jag högtidligen lovat mig själv att ta fram allt i vår när vädret är fint och stå utomhus i solen och bara mala på, bokstavligen talat för man måste ju  mala pappersmassan! Jippi vad glad jag känner mig bara av att ha lovat mig själv att få lov att göra nånting roligt snart, snart. Idag är det 12 grader varmt i solhörnet på vår altan i sydvästläge så det är nära nu!

Jag har inte gjort pappret ni ser på fotona. Det är en lampskärm av papper som någon annan har gjort. Fint.