Kisa mer

Om man kisar med ögonen blir allt man ser lite mer suddigt, lite mer sagolikt och trolskt och kanske också en smula vackrare. Man ser de där strålarna som man med filter kan åstadkomma med kameran. Man ser också de där suddiga, magiska och aningen otydliga konturerna som gör att omvärlden blir lite mer svårtydd och sagolik.

När jag var liten kisade jag ofta för hela världen blev mer vacker och magisk fast vuxna sa jämt till mig att sluta kisa för det var inte bra för ögonen och synen och jag såg inte klok ut. Så jag blir jublande glad nu för tiden när jag ser små barn som kisar och ler för de har ju upptäckt samma sak som jag gjorde. Allt blir vackrare och mer magiskt.

Nu när vårens första solstrålar strilar in och avslöjar alla fläckar, fingeravtryck, smulor och dammråttor är det också bra att kisa. Då ser det mer dimmigt än dammigt ut.

Prova själva om ni inte gjort det. Kisa mer.